Gud lät älvorna bjuda till dans och jag bjöd nudelsoppa till middag

Är söndagen avslutet eller början. Det vore ju trevligt om det vore så att Gud menade att man skulle vila sig i form inför och inte vila sig efter till följd av.

I alla fall avslutades en händelserik vecka med vila och nudelsoppa på en gammal anka. Det här med gammal betyder inte att den är utgången utan att den är mognad. Jag menar, finns det något bättre än att ha en kall stekt anka eller gås i kylen att "knapra av" då och då?

Så har vi det. Och av ankan nu var det bara taget ett lår, annars låg hon där alldeles orörd med stekyta och milt anordnad så att det fortfarande fanns fett på skrovet.

I grytan lade vi hackad fjorårsmangold som förvälldes, vackades och frystes i höstas. Samtidigt "friterade" jag en hel, hackad vitlök i två msk ankfett, silade från och hällde vitlöksfettet i grytan tillsammans med några limeblad, ett strå av skivat citrongräs, två thaichili, några skvättar pojkesoja, någon matsked fisksås.

Allt ankkött togs av skrovet som skars i två delar och lades tillsammans med vingarna i grytan. Köttet skars i bitar. Så hälldes kokande vatten över och det hela fick sjuda ordentligt.

Samtidigt så bröt jag nudelflak (mungbönor) i bitar och lade i blöt i allt vatten så att de krullade ihop sig. Smakade av med mer soja och fisksås. Tog upp skrov och lät koka ner något innan ankbitarna hälldes i för att bli varma. Sist fick nudlarna ett dopp i kokande vatten innan de lades ihop med soppan portionsvis på tallrik.

Så här såg det ut när jag parkerade igår morse, dimmorna lekte på åkrarna och det var nästan magiskt i fukten