Skönheten och det magerlagda diabetesodjuret

Min egen lilla vardags och akutväska,
sockermätare med uppkoppling till datorn

Jisses, ronden här.

Världens vackraste läkare....typiskt.
Ja, det är typiskt mig att reflektera över det och nästan säga det högt. 
Hon kanske är vackrare bara för att hon är med mig. Rond efter rond har hon stått där vid sidan av sängen och ingjutit mig mod - sådant gör en människa vacker.

"Det är bara hennes jobb"

Skitsamma jag tar till mig ändå.

Avdelningens lunch

Hon vill att jag ska åka hem med mina sprutor...suck, jag är alltså att vara betraktad som helad. 

Den vackra har lagt sin magiska läkekraft över mig. Osäker, shit, jag grejar inte det här, inte just nu, kan jag stanna bara lite,  jag har inte något att äta därhemma, jag har ingen som bäddar...försöker jag, jag har ingen därhemma som talar om för mig hur många enheter insulin jag ska spruta in i min "magerlagda" kropp*, men förstår att det är oförmågan och rädslan att ta de egna stegen som är mitt hinder.

Fullständigt ovillig att ställa mig upp ta min brits och gå. 

Sej

Vardagen så som den ska te sig fortsättningsvis börjar här, den virvlar och förvirrar...förvirvlar i en gränsvärlds vindlingar och vrår. Bara en dag till?

"Okej sa den vackra, en dag till, men i morgon ska Du hem". 

Kallops och osötad dryck, men förvånansvärt mycket potatis

I morgon börjar ett helt annat liv inne i det gamla, en ny vardag, som en nymålad mycket gammal byrå, ett nytt sätt att vara, att älska mig själv...,vilken förmån, vilket tillfälle.

"Fisk", ingenstans står vilken slags,
men under örttäcke och fortsättningsvis med en kopiös mängd potatis

*Min självbild har länge varit en ganska hygglig eftertänksam människa i en magerlagd, brunbränd och senig kropp. Efter höstens sjukdomsperiod är jag nästan där undantaget den strama senigheten som efter tokviktminskningen gjort att armarna mer liknar dem på en åldrande Zara Leander.

Perfekt löskokt ägg till dagens frukost.
Fick tillfälle att lära frukostköket att koka perfekt hårdkokt också