Vilken mathelg - och möte med gigantiskt grönt på Bergianska

Ankan förberedd för några timmar i grytan i sällskap av sitt eget fett.


Det blev en sådan där lååång härlig mathelg och trots vädret massor med trädgårdsnöje. Vaxbönorna tarvar ständig plockning - hörde för ett eller två år sedan om någon, i den här sfären bland matbloggare, som picklade vaxbönor med väldigt bra resultat, men hittar inte hur hon/han gjorde.

Gurkorna dessutom - slår alla rekord. Vi gör rejäla och varierade gurksallader varje dag, pressgurka självfallet och idag en liten variant med skivad gurka dressad med en honung/saffranrapsolja och en gammal åldrad söt dadelbalsamvinäger - hur bra som helst.

Inledde egentligen veckoslutet redan i torsdags då jag intervjuade en politiker på ministernivå för en uppdragsgivare och passade på att slinka ner i Hötorgshallen för att skaffa det jag verkligen längtat efter - broskben hos Nilssons och ankor hos gamla Kjells fågel och vilt.

Det blev ungerska ankor den här gången, lite för magra för min smak, men jag hade ankfett hemma i kylen så det var inget att oroa sig för.

Trädgården på fredagen med grillning av fläsket som fått marinera - det finns ingenstans på grisen där fläsket blir så smakrikt som mellan brosket i ribbefästet. Nyupptagen potatis till och som kokades med dill i vår rundbottnade wok nedmulad i kolen precis när grillen tänds.

Så fick jag stycka de små ankrackarna och gnida dem i salt för att rimma i tolv timmar - packade i en liten bunke.
Under tiden lät jag skrovet gå på svag värme med några scharlotten för att ta ur det som fanns av fett och så för att lätt kunna lossa kvarblivet kött för en rilette.

Om lördagen fick ankbitarna koka i ankfett, eller bara smälta med i flera timmar på svagaste värme. Ett snabbt uppkok i början och slutet och så upp på papper med hålslev. Fettet silades genom en chinois så att det blev klart som korvspad. Amerikansk rosenpotatis skars i halvor och bakades i ugn med nyskuren timjan, rödlök, scharlotten, lagerblad och saltflingor från någon trakt söderut. Sist fick ankskinnet en knaprig yta på skinnet under salamandern...nåja, grillelementet i morsan och farsans nya ugn - för det här blev en familjemiddag med tre generationer till bords och det var himla gott. Det klarade ankefettet till som en het sås.

Söndag blev det skörd i köksträdgården - potatis, purjo, scharlottenlök, röd lök, gul lök, sqush, vitlök, gurka, bondbönor, dillkrona, lagerblad, timjan.

Kryddorna knöt vi ihop och potatisen tärnades fint. Löken skar vi grovt. Först fick löken svettas med olivolja och sedan hällde vi i potatisen. Ett glas cognac gick i och antändes. "Brasan" släcktes med en halvliter god kalvbuljong.

När potatisen blivit halvmjuk hällde jag i squashen, fem mindre tärnade. Det hela fick koka mjukt och smakades av med salt och mald peppar. Så snart allt blivit mjukt och smakligt fiskade vi upp kryddbuketten och mixade soppan med handmixer. Finurligt blev det med vitlökssmörstekta crutonger, smörslungade lättkokta bondbönor och en stor bukett med gul mangold som stekts i olivolja och en nypa socker - allt detta sista lades som en liten hög mitt i sopptallriken, njutning (!) och allt från egna landet!.

En slags "kalvdans"

Detta nöje avslutade jag alldeles nyss på kvällskvisten med en överlagrad blåmögelost från Kalv som handlaren inte nändes sälja då den levde sitt eget liv sedan bästadatum gått ut redan i maj - men fy katten vilken ost värd namnet. Åt den i omgångar med råcentrifugerad sockrad saft från min vitavinbärbuske.

Boostad beta i Bergianska botan

Utflykten glömde jag, med dessa gigantiska grönsaker i Bergianska trädgården. Brutalt stort i allt och jag frågade förra året och fick som svar att de vätskegödslade med vanlig krukväxtgödsel och de måtte gödsla något alldeles förbannat för min känsliga näsa reagerade på konstgödselstanken och så den lite märkliga doften från nyss brunnen varmkompost. Jag vet inte om jag vill ha det så.