Vi hade en obetalbar kväll igår på Frantzén Lindeberg och deras "nya" restaurang. Så helt förändrad i blont med varm punktbelysning, välkomnande och gräddiga jalusier.
Maten då? Mognare, fördjupad, mer fokuserad, oerhört arbetad med ett utvecklat raffinemang i smak. Återkommer när allt fallit på plats för så är det, man måste vakna på riktigt ur smakberusningen och först då förstå vad man varit med om.
Avslutningen blev en stund i natten på Edsberget, berget som inte finns.
Där har en begåvad herre köpt på sig en himmelsstråle som slickar stjärnorna och klyver himlavalvet mellan månen och Venus. Man blir liksom lite stillsam inombords efter en sådan kväll.
Att sedan August vaknade när jag kom hem och sedan inte somnade förrän halv fem efter 2 dl varm hemlagad välling redd med en äggula är en annan sak.
Mer om denna himmelens strålkastare i Sollentuna finns att läsa på en hemsida i Edsberg där de "skyldiga" till detta ljus på himlen, denna skytracker, finns: www.solhjulet.se
1 kommentar:
Till det vackraste i mitt liv hör en rad accociationer(citat) som inte bör förbli min hemlighet. Alltså: Vi hade nyss slutat middagen och sutto vid kaffet på verandan, lyssnande till en för matsmältningen särdeles lyckligt vald menuett av Mozart, då jag plötsligt fascinerades av en svagt lysande punkt, som rörde sig rytmiskt inne i musikpaviljongens dunkel. Den brann med mild, stilla låga, glänste med ett oändligt vemod, som när en stjärna speglar sig i en tår.
Vet ni vad det var? Det var helt enkelt Venus, aftonstjärnan, som gjorde en glansprick på Nalle Halldéns flintskalle. Utanför satt Radscha-Aminoff och mediterade över sin nya bok.
utdrag ur Albert Engströms Dag-och Loggbok av den 16 juli 1911.
faster
Skicka en kommentar