Nya mantra för oss i svampskogen.Dessa tre blir årets lärdom.
För så har vi gjort att vi tar ett par svampar åt gången och lär oss fullständigt så att vi inte behöver riskera ngåonting.
De senaste årens favorit och inlärning var en enkel matsvamp men fan så god, citronslemskivling.
Nu ska vi ut och titta i granskogen efter mandelkremla och under björkar efter grönkremla - svamparna jag suktat efter länge att få kolla in vidare och som det brukar finnas så gott om.
Vi var på svamputställning idag på Riksmuseet.
Där möter man folk som alltid får korgarna fyllda och som kan skilja på allt mellan liv och död - fantastiskt, vi vill också bli sådana!
Mängder av farlöiga och ätliga svampar låg som utställningsex. Och det är bra för vi behöver kunna känna och dofta och titta nära. Som med kantkremlan att foten är mycket hårdare än på andra kremlor.
-Ni måste smaka, smaka och spotta ut. Och foten ska vara lätt att bryta, som att den smular sönder - då är det en kremla - löd rådet.
2 kommentarer:
Visst är väl citronskivling ett fynd! Den ser så läskig och slemmig ut att bara du och jag plockar den. Visserligen trist att rensa men de svartnade fingrarna fixar man med citron.
Gillar särskilt den syrliga smaken.Men medge att det gamla namnet citrongul slemskivling låter läckrare...
Lotta - vad roligt att se Dig här.
Visst, i morgon har jag tagit en halvdag så jag och Rodjana drar ut i skogen och sedan åker vi till en alldeles utmärkt sushikrog i Uppsala och äter sen och skogstokig lunch.
Skicka en kommentar