Jag tror jag skrivit det tidigare. Det var mitt andra gastronomiska leende i Norge 1973 på vintern.
Det första var baconfett till wienerpølser på Rikshospitalets personalrestaurang. "Baconfett eller smør", frågade den matronaliknande portioneraren.
Den andra erfarenheten var på Kafistova några dagar senare då det serverades "benløse fugler" som vid närmare granskning visade sig vara järpar av klassiskt märke.
Senare drog jag ytteligare stora skratt över den norska maten. På samma Kafistova serverades nämligen "Bloklump" och "Raspeball" senare samma vecka.
Nu, till det jag skulle skriva om, den traditionella fredagslunchen på Edsbacka bistro som visade sig vara ett goitt val med alldeles utmärkta järpar i en sås på rödbetsrasp och med sälta från kapris.
Samtalen tycks utvecklas bättre med ett gott mål mat, lyckad lunch med andra ord och jätteglada leenden på krogen och från en Fredrik Pettersson som kom förbi och slog en prat efter hyllningen i SvD.
3 kommentarer:
Jag trodde att dessa fåglar kom från Danmark. I vart fall gott.
Dina järpar påminner lite om Hr Lindström.
Är det annat stuk nu på Edsbacka sedan Crister lämmnade över?
/rolf
"benløse fugler" kan också göras på hvalkjøtt .
http://www.hvalbiff.no/oppskrift_info.asp?fldr=68
Anonymus: Nytt stuk, vetikatten. Två stjärnor kvar tyder ju på att det är lika bra som sist inspektörerna mätte kvalitet på smak och konsistens.
Kurt: Talar Du ur egen erfarenhet eller har Du bara kollgooglat det jag skriver?
Jag åt valkött en gång i veckan i sex år när jag bodde i Norge och någon gång som både hackekött och benløse fugler, men mest som gryta och som hastigt stekt biff.
Ganska nyligen var jag på ett hvalmotag på Lofoten och smakade rökt valkött, en ren och skär läckerhet från vågeval.
Skicka en kommentar