När unga gifter sig

Dagen då Linderdahl blev Ögren. Victoria tar en nypa luft inför kommande övningar som gift med Pontus.

Å, det är så rörande. Det där när unga gifter sig och ger upp allt för varann.
Gud ska veta att jag försökt flera gånger - först nu sitter det. Jag var väl för vresig i livet för att det skulle funka förr.
Igår var det uppdukat för Vickan och Pontus, dottern till våra vänner och hennes kille.
Scenen var en ganska så anonym, beige skolmatsal. Hela skolan lades ner för några år sedan för att det gick en kraftledning alldeles över - då blev det invandrarsvenska och ABF där istället (konstigt tänkt).
Här vigs de till varandra, på scenen så att alla skulle se, ingen stod oberörd - jag lovar

Kan man då förändra en skolmatsal till festsal?
Människor och hjärtballonger, skratten, tårarna och dansen, maten, drickat och tårtan. Det är klart att ett rum förändras beroende på vem eller vilka som befolkar det. Snart glömdes rummet och det blev fest och jättemycket glädje.
Men det var väl inte som när jag gifte mig första gången då gårdagens brudpar inte ens var påtänkta. Då var det helt efter etikettsboken och väldigt rakt och stöddigt som om vigselceremonien från kyrkan fortsatte upp i festrummet och mässmagin bröts först när folk blivit riktigt skitfulla.
Åt helvete gick det i alla fall några gånger i respektives äktenskapliga irrgångar innan vi träffades och började leva ett liv tillsammans med kvaliteter och en dag samlade folk till en liten sommarfest hemma. Efter inbjudningarna kom vi på att det skulle passa att gifta oss, Rodjana och jag. Båda hade vi distans till tidigare relationer och tyckte det var lämpligt och kallade på en vigselförrättare, en lokalpolitiker som jag känt i 40 år och folk kom i jeans och T skirt till vår buffé utan en aning om att de kom till en vigsel. Så blev vi gifta i köket, enkelt, vackert och det håller.
Och alla stod på stolarna och hyllade brudparet, osvenskt!.

Samma vigselförrättare dök upp igår och det kändes lovande för det unga brudparet.
Långbord med italienska sallader, skinkor, pajer, korvar och bröd dukades fram - allt hemlagat av brudens mor från Thailand, fantastiskt för över 100 gäster. Ostar följde som var mognade och riktigt härligt italienskt stinkiga - kunde inte bli bättre. Ett helt damlag i fotboll servade med vin och annan dricka med en sådan intensitet att ingen behövde sitta med tomma glas någonsin.
Härligt traditionell tårta.

Vi blev lite full iskratt över att plötsligt hamnat i det äldre generationsfacket, det vill säga föräldrafacket, de vuxna, kloka och erfarna som kunde se hur uppsluppet de yngre roade sig. Men så stor var inte generationsklyftan annat än att den kunde överbryggas av vår lille August, fyra månader, som jag fick lyfta fram som inspiration till kommande brud och brudgumsövningar.
Grattis båda!