Anka säger bara det - anka -

Finnes anka?

Jo, och om det finnes på menyn då tar jag det.

Har ätit anka i massor av olika former, men största upplevelsen var när jag var 17 år och satt på en uteservering vid kusten nedanför Quimper. En helt sönderfallande och fet confit med rostad potatis och ankfettet som sås – inget mer, bara helt outstanding.

Det är klart att den gången var den största eftersom det var en slags debut.

Sedan dess har det blivit otroligt många ankor, inte minst tillagade i mitt eget kök här hemma och det är sällan jag inte har ankfett i kylen. (Confit på lammlägg är läckert!)

Häromdagen gick jag till Lidl! En nyöppnad i Sollentuna.

Såg exakt ut som Lidl i Ljusdal. Förmodligen exakt som alla andra Lidlaffärer över hela världen.

Ville se om det fanns lite tyska specialiteter – det fanns det inte annat än några obskyra industrikorvar. Chilin var möglig och grönsakerna såg lite ledsna ut.

Men så, där i frysen låg en hel hoper av välgödda stora ankor, mer i storlek av små gäss för 169 kronor styck.

Det blev så för snart är det ju Mårtens Afton.

Att hålla sig till dess? 

Det gick inte. 

Ankan fick bli söndagsmiddag här hemma. Började på den igår efter att den fått tina långsamt (vilket inte spelar någon roll för slutresultatet!)

Styckade ankan, dvs skar loss lår och vingar samt lyfte ur bröstfiléerna. Lade delarna varvat med salt i en bunke att rimma över natten. Högg skrovet och satte på långsam värmning för att smälta ur ankfettet.

Efter några timmar på spisen plockade jag av kött från skrovet och silade fettet. (Buljongen som blir under fettet är heller inte att förakta)

Assar blir en riktig tiggare när jag gör ankconfit, men så är han en fågelhund!

Då så, tog upp de rimmade bitarna och sköljde i vatten, vid pass elva idag. Packade i en gryta, vingklubborna först sedan låren och överst brösten. Hällde på en skvätt vatten och satte på under medelvärme. Morsning på ett tag. Fettet smälte ner och stod halvvägs upp på ankan efter bara en liten stund – en timme eller sådär. Silade skrovfettet ytterligare en gång och nu över grytan med köttet. Där fick allt småsjuda till klockan fem. Tog upp och lät svalna något. Körde små delikatsspotatisar 225 grader halverade i 39 minuter. 

Ökade värmen till högsta på grill och lade in ankbitarna på bleck högst upp. (Håll koll!)

Skar tomater i mindre bitar och bandade med olika slags bönor, dressade med vitlök salt olja och sherryvinäger.

Till allt en len morotssoppa som K lagade igår.

Silade fettet till sås.

Rättskaffens Sven-Gunnar Svensson

Det var en sådan där gråmulen dag och vi var på någon eländig ö längst ute i havsbandet nästan så att man såg de brittiska oljetornsflammorna ute till havs.

Vi gick på bryggan mot ett stort fiskelager. Därinne hade några unga fiskare något verkligt sensationellt att visa upp.

Sven-GunnarSvensson pinnade på som vanligt – det var alltid svårt att hänga på honom när det var något spännande i faggorna (eller när det var frågan om att komma först ombord på ett flyg).

Där inne, i ett akvarium, låg en gigantisk hummer och rörde sig makligt.

Jag kommer att tänka på det här apropå Expressen idag, läs om en femkiloshummer här!

Där, i fiskehallen var jag med om något klokt och märkligt om jättehummer. Skrev om det då och tar upp det igen. Läs fortsättningen HÄR!

I morgon är det allhelgona. Sven-Gunnar är en av fler jag saknar omåttligt. Jag går till närmaste kyrkogård och tänder ljus för dem alla. Sven-Gunnar vilar på Galärvarvskyrkogården kvarter 03 

Döden döden döden

Lite synd, eller snarare väldigt synd att den är slutsåld sedan några år tillbaka och att inte jag samlat mig för att redigera och få fram en andraupplaga - äger rättigheterna nämligen. Men jag har haft ett stort antal andra böcker i pipelinen. Annars är just "dödenboken" ett alldeles utmärkt debattinlägg nu när alla ropar på hårdare straff.
Tror jag sa i Sveriges Radio i en intervju och till någon som ropade "dödsstraff": "Vi har testat det grabben och det funkade inte då och det funkar heller inte idag!"

Så här lät några av recensionerna när boken släpptes:

»… en mycket läsvärd bok, som kastar ljus över en ovanligt dyster sida av den svenska historien.«
Lars-Göran Tedebrand, Sundsvalls Tidning

»Boken som formgivits av Christer Jonson i Sysne är en ruggig läsning, men borde
ändå användas i skolan för att belysa ett mörkt kapitel i vår gemensamma historia.«
Bengt Valentinsson, Gotlands Tidningar

https://www.svd.se/historien-om-staten-som-bodel

Någon gång emellanåt finns den att hitta på antikvariat på nätet eller bokbörsen, sen finns den förstås på många bibliotek också.

Fisksoppa - rätt och slätt, men inte en slät soppa, äh ni vet vad jag menar!

-->

Fisksoppa som är god. Lagat den två gånger den här veckan och oändligt många gånger före det!

Det här behövs - tror inte jag glömt något:

Ett nät musslor

½ kilo lubbfilé skuren i bitar.

250 g lax skuren i bitar

räkor med skal

två pkt saffran (1 gram totalt)

1 stor gul lök

6 klyftor vitlök
1 medelstort (?) stånd fänkål (eller en halv dl Pernod)

en burk hela tomater – inget billigt tjafs utan på riktigt.

10 centimeter fint skuren purjo

Massor med smör

2 dl grädde

35% fet creme fraiche

knippe dill.

Börja med allt. Ha två stora kastruller i beredskap jämte en chinoise.

Skär en halv lök i bitar. Skär den andra biten fint. Rensa vitlöken och hacka fint, häll saffran i en skål och lös upp i en cl renat eller vodka. Rensa räkorna och för guds skull spara skalerenset. Skrapa musslorna och dra bort skägget, släng de som inte stänger sig eller är skadade. Skär fiskarna i 2.5 cm fyrkanter. Fransa purjon och skär dillen fint och rör ihop med creme fraichen, öppna tomatburken.

Sådär ja. Hetta upp en kastrull och släng i en stor bit smör och fräs grovhackad lök med hälften av vitlöken. Vält i musslorna och ruska kastrullen under lock. Vänta en minut och rör sedan runt med träslev. När musslorna öppnat sig är det klart, Ställ åt sidan och låt svalna något.

Hetta upp en stekpanna med lite smör och stek räkskalen hårt. Häll på en mask cognac och tänd på, späd med lite vatten och låt sjuda ett tag. Häll av i chinoise och spara buljongen någon smakrik deciliter eller två.

Svetta resten av vitlök och fint hackad lök samt fint skuren fänkål, i smör i en stor kastrull. Häll över tomaterna och låt koka upp. Krossa tomaterna efter vart med en slev och låt sjuda.

Plocka musslorna men spara tre i sitt skal till varje tallrik. Sila ifrån den goda buljongen rätt ner i tomatröran på spisen och genom en chinoise. Häll även i räkbuljongen och saffranet.

Lägg upp rikligt med räkor och tre musslor på varje tallrik och ställ fram.

Vält ner fisken i den sjudande tomat/buljong grytan. Låt koka upp. Häll i grädden och rör försiktigt, lägg i de rensade musslorna och när det kokar upp igen så lägg på ett lock och ställ fram på bordet jämte en skål med dillcremefraichen.

Vänta högst tio minuter och sleva sedan soppan över räkor och musslorna i skal. Servera ett surdegsbröd till, njut.

Förkylt men räddas av ostron

Dessa dagar jag varit krank har jag inledningsvis ätit ostron. Förvånad? Njaä det är en slags livföda. Vi brukar dra upp ett par som förrätt vardagar och inte heller sällan köpa hem en låda om tolv att dela på K och jag.

Tror det är sältan som drar mig till ostronen, sältan och sötman, havet och närheten till det ursprungliga och då precis i gränslandet mellan liv och överlevnad. Jo jag är sådan när jag är förkyld, läst för mycket historia om armod och ond bråd död till följd av enkla infektioner som rasar vidare till hjärtmuskelinflammationer, lungödem, lunginflammation och/eller blodförgiftning. När förkylningen rullar in med ångest och smärta inneboende är jag nära och långt ifrån själva livet – tänk att det skulle sluta så här.

Då äter jag ostron med det tröstande, lenande, kalla, salta och samtidigt söta.

Inbillar mig också att det är ett slags botemedel, starkt livsuppehållande och samtidigt ett effektivt ångestdämp. Ett inte bara bokstavligt afrodisiakum utan ett upphetsande äventyr för självaste själen.

Samtidigt gör ostronen ett ”tillsammans". Så fantastiskt att äta dessa skaldjurens skaldjur vid ett bord för två som hemma med äl”skade K en tisdag eller torsdag eller någon av alla andra dagar i veckan.

Nu lossnar allt i luftrör och sinne. Inbillar mig att det är sista dagen av ömklighet och kommer med största sannolikhet att fira detta med K och ett gäng ostron av storlek fyra. (Skulle det inte vara sista dagen blir det ostron även på fredag och in i helgen)

PS, för den som är ny och själva öppnandet är ett hinder. Kolla här på Tomas Drejing. DS

PS2 Och här en liten resa med tabberaset om Ostron härsan och tvärsan DS2