Sångstenen mitt i skogen på avrättningsplatsen vid Steks färjas läge

Tabberaset på sångstenen vid avrättningsplatsen idag

Det är väl ingen som missat att jag skrev en bok för flera år sedan som heter Döden i Skogen och som handlar om offentliga avrättningar och avrättningsplatser i Sverige.

En plats som jag ofta återkommer till är den vid Steks färjas läge, platsen som idag rätt och slätt heter Stäket. För en tid sedan gjorde Vetenskapsradion en intervju med mig på platsen. Går fortfarande att lyssna på klicka på länken här och skrolla neråt på sidan till efter bilden på Filip Nordlund. (Har inte lyssnat på inslaget på länge, men gjorde det nyss och det är fan så bra!)

I inslaget säger jag: "Det har nog aldrig varit riktigt mysig här". Idag var jag där igen med en god vän, Rolf Kjellström. Han är en märklig och intressant man med ett tekniskt liv som blivit industrihistoriskt parallellt med ett liv i det där vi andra inte begriper. Han känner hur platsen vid färjeläget är befolkat av osaliga. Han kan känna hur platsen varit en kultplats sedan 2000 år före vår tidräkning och han kan peka ut gravar jag tidigare aldrig noterat, gravar i vilka de avrättade vältrades, huvudlösa och grunt överskyfflade med jord och sten att de fortfarande utgör avlånga kullar i landskapet.

Rolf Kjellström

"Den här stenen har fem linjer i ett korsmönster", berättade han om en av de stora stenarna på platsen, granne till den vi idag kallar "Domstenen" där domaren lär ha läst domen för delinkventen innan bilan föll.

"Den här stenen är laddad", menade han.

Jag frågar, vem som laddat stenen med kraft?

"En schaman", svarar han. "Sjunger du", frågade han.

Ja, förvisso.

"Sjung där du står då", sa han och jag sjöng...tag denna ros, från varm och solig söder...med en ganska högt stämd baryton. Det lät som det brukar när man står i en skogslänta, lite flackt, lite som att ljudet smiter iväg åt alla håll.

"Kom nu, klättra upp på stenen", sa han. Där mitt i stenen fanns en liten försänkning. "Ställ dig i den", uppmanade han och jag gjorde så. "Sjung nu", sa han och jag sjöng.

Det var det värsta, ljudet uppfyllde hela rummet som om det var klätt med ljudreflekterande material, men det bar också vidare, långt, starkt och ganska vackert. Jag har nog aldrig sjungit så och det var som att ha återhörning rätt in i öronen. jag var inte bara förvånad utan också en smula skraj över verkan som inte gick att förklara.

"Där stod man och talade", sa Kjellström. "Stenen har laddats så att det skulle höras", fortsatte han.

Oavsett vad och var så finns det skeptiker till det här med det övernaturliga på avrättningsplatser och övernaturligt i alla andra sammanhang, en av dem heter James Randi och som motvikt kan man alltid lyssna på en annan intervju från Vetenskapsradion.

Före vintern som kom exakt när vintertiden var inne

Ars Longa Vita Brevis

Prolog

Blod och lever med inlagda lingon och rödbeta

Speltmjölsbrioche med kycklingskinn och rostad vitlök

Grishuvud i blomkål med löjrom från Kalix

Biffen från ”Chubai” (46 månader gammal) på friterad vitmossa

”Vichyssoise” med tryffel och aska

Krispig morot fylld med fågellever och dragon.

Kapitel 1

Ostron ”62°C” med Yerseygrädde och torkat sjägräs och fryst havtorn.

Havskräfta (Ingemar J) och blekselleri samt essensen av grönt äpple

Gädda (Mälaren) serveras med kungskrabba kokt i öl och dill

Benmärg med rökt persilja och smetana sereras med oscietrakaviar

Kapitel 2

Eldat bröd med nykärnat smör

Satio tempestas (62 vegetabilier från egna landet, fjällen från brax)

Pilgrimsmussla (Hitra) med tryffel ”Dashi” samt de första äggen unghönorna värper

Kapitel 3

Grillad marulk med vispad getgrädde parfymerad med lakrits

Fryst morot och grapefrukt med rosépeppar och olivolja från I Gunther

Två serveringar av lamm från egen uppfödning  i Askersund

Kapitel 4 & Epilog

Frantzén/Lindeberg konditori

Sammanfattning och förstånd

Inte en enda svacka. Det märkliga är att förnyelsen tycks vara en ständigt pågående rörelse. Måltiden åts i onsdags.

Här får man tillåta sig att bli lite tjatig. För den som  missat
blev boken nominerad till utnämningen Sveriges bästa kokbok alla kategorier

Och så här såg det ut när vi skrev. Intensivt i ett år och vi satt i ett
litet 1800-talshus med kökssoffa och utsikt över en mild lantgård mitt i city.

I mörkret med vitnande dödens ben, mjölkkällarens hemlighet vid spökvandring på Hersby

Döden engagerar. Även så hos Sollentuna Hembygdsförening. Jag fick en liten, men naggande god publik i Rotsundastugan i kväll där jag berättade i detalj om dödsstraffets hemskheter...och i obduktionsprotokollet stod att läsa om hur: "mannen med sin rakkniv skurit det 14 månader gamla barnet i halsen så att huvudet bara hölls till kroppen av en skinnslamsa i nacken...!"

Spökfamiljen på Hersby, till vänster bakom skrinet sitter döden utan lie.
Under vadmalshuvan döljer sig Martin Ström. Till vänster sitter Hersen på Hersby alias
Anders Boberg. Till höger om honom Hustrun i skepnad tolkad av Anne Berit Lavold.
Hanna Ström till höger är inte verklig alls utan en skepnad, en vålnad, en husfru eller annat. Till vardags studerar hon konsthistoria.

Har inte föreläst om det här på flera månader och efter uppehåll har jag egenheten att bli ganska så detaljerad - så blev det i kväll och det var klokt. Jag fick hålla mig till döden i Sollentuna, en kommun som dels har en egen avrättningsplats på en allmänning i en annan kommun och dels en annan sockens avrättningsplats på den egna marken.

En illustration till ett mord, hämtat ur ett shillingtryck på KB

Ibland när jag pratar om alla dessa stackars satar som mött den värsta av dödar, avlivningen, känns det som om de är närvarande i rummet.

Det kanske mycket viktigare som skedde på Hersby hembygdsgård i mörkret på fredagskvällen var spökvandringen för barn, en hel skock ungar som ömsom avvek gråtande med mamma i handen och ömsom kaxade till sig (men som säkert får terapiräkningar längre fram att betala).

När jag skrev och försökte kartlägga svenska avrättningsplatser,
nålade jag upp dem på en stor Sverigekarta för att få översikt

Hanna Ström, Anne Berit Lavold, Anders Boberg och Martin Ström arrangerade vandringen i svagt leddjus av tidstypisk talgdank i pissblåselampa.

I mjölkkällaren inleddes med Hersen som satt vakande. Efter rundvandring återvände alla till källaren där Hersen fövandlats till skelett. Så avslutades med spökberättelser vid elden i 1700-talshuset och bakning av äpplen över öppen eld.

Tvåa....igen! Men etta i klassen. Frantzén Lindeberg-boken vinner ändå på sin skönhet (självskryt)

Det var då katten också. Hade väl hoppats på att ta hem det hela och bli vinnare alla kategorier. Hörde dock från en läcka i veckan att det skulle bli en outsider som som vunnit bland oss sex som nominerats till "Bäst alla kategorier".

Läckan?..det var samma förlag som givit ut "Frantzén Lindeberg". Av sex nomineringar var fyra från Norstedts. Och den som tog hem allt var en bok som först vunnit i klassen Måltidsutensilier (fatta vad smalt och otippat). "Låt det blomma" av Gunnar Kaj liksom min bok också utgiven på Norstedts.

Det var andra gången jag kommit tvåa (det räknas som att komma tvåa om man är nominerad och inte kommer etta!). Senast var 2006 med "Järnspisar Hackekorv och Tabberas" efter att då vunnit klassen, och blivit utsedd till "årets bästa historiska kokbok".

Lite lustigt att vi är två från Sollentuna som blivit nominerade till Årets bästa kokbok jämte bland andra storheterna och vännerna Paul Svensson och Leif Mannerström nämligen "Den franske bagaren" Sebastien Boudet.

Det blir väl att snickra ihop något nytt för ytterligare ett försök...men nej, det är klart att det inte är ett huvudmål, nomineringar och andra priser är bara en fjäder i hatten och kanske hjälper det något för försäljningen.

Nu kommer alla de nominerade böckerna att tävla  i Paris om titeln "Världens Bästa Kokbok" med alla undertitlar. Återkommer med rapport om detta. Förra gången jag nominerades fick boken tävla i Kina

Brosme i kustlandet innanför Bulandet och nu på tallrik i Hollywood

För många år sedan var jag längst ut i väst. Från berget på Ön såg man ut över Nordsjöns alla borrtornsflammor kanske hela vägen bort mot Muckle Flugga.

Det fanns ett Centrum på Ön, en gatukorsning som var belyst, sedan brukade man samlas nere vid filleteringsfabriken och där pratade man norska om så man var filipin, thai eller svensk. Det är nämligen så att det är folk från dessa tre nationaliteter som mest anlitas som arbetskraft.

På fabriken träffade vi en hummer som fångats och som var gigantisk där den låg och hade livskris i ett trångt akvarium i väntan på slakt. Den vägde många kilo och var säkert sextio år och fick Sven Gunnar Svensson att utbrista på sin karaktäristiska östgötska: "Det där är ju jämgammal med med mig om inte äldre den kan Ni inte äta upp, lägg tillbaka honom, det här är ju oetiskt". Sven Gunnar var på den tiden den stora sakkunskapen när vi var ute och reste och möttes överallt med största respekt så jag tror banne mig hummern fick åka tillbaka med något norskt mummel om "tusenvis av kroner som gick te helvete i sjøen".

Vi var där för att titta på sejfiske, slakt och filettering, men mest med tonvikt på tillagning tillsammans med norska superkockar och senare på Gastronomisk Institutt i Bergen.

Lubben fick sällskap av kokt potatis och är ägg och persiljeåsl

En eftermiddag åkte vi med ut bakom i Ön för eget fiske. Hade väl mest hoppats på stortorsk med det ville sig inte. Istället håvade jag in en Brosme från stort djup. Den heter Brosme på latin och likaledes så ock på norsk. Kommer inte ihåg vare sig mått eller vikt vilket så här i efterhand naturligtvis gör min brosme till något i hästväg

På svenska är det Lubb, en oerhört tålig fisk som är ett mellanting i smak och koncistens mellan torsk och långa och häromdagen var det bra pris på mognad brosme i Fiskbutiken indoor OBS Rotebro. Knapp panerad och sedan stekning exakt tills den är färdig. Ljuvligt nötig karaktär och med den där lite instängda garderobssmaken som är så fin hos långa.

Det är så bra att ha den där fiskaffären nästgårds för fiskarna som är på väg att glömmas bort; Lubb, vitling, kolja, surströmming...(det där sista var ett skämt!)

Årets bästa - Nominerad till "Bäst alla kategorier"

Så där ja, det är sex år sedan sist. Förvisso har jag skrivit fler böcker däremellan, men inget om gastronomi. Lite skrytsamt kan jag alltså slå fast att så fort jag skriver en gastronomisk bok (kokbok eller liknande) så vinner den sin enskilda klass och blir nominerad bland de sex som kan vinna utmärkelsen "Bäst alla kategorier".

Det står alltså redan klart. Boken "Frantzén Lindeberg" som jag skrev under våren, sommaren och vintern 2011 och som kom ut sent i våras är utnämnd som en av årets sex bästa.

(Jag vet inte exakt hur många kokböcker som ges ut under 2012. Skulle väl tänka mig att det är över 300, men under 400. Det är ett understatement att kalla konkurrensen benhård)

Så här såg det ut senast, 2006 när jag skördade framgångar
i Grythyttan med boken "Järnspisar hackekorv och tabberas"

Det var idag jag fick brevet av Måltidsakademien. Hur det går i denna slags final får jag reda på vid den traditionstyngda prisutdelningen i Grythyttans kyrka den 26 dennes.

Redan idag kan vi dock slå oss för bröstet och berätta att "Frantzén Lindeberg" blev utsedd som årets bästa i kategorin "À la carte - Best Chef Books".