Piggvar

Det här är en piggvar.
Omsorgsfyllt smakrik och perfekt i tempbakning - kanske den medst perfekta bit piggvar jag någonsin ätit. Kanske till och med den bästa bit fisk jag ätit någonsin.
Jag sa det inte med en gång. Jag smakade inte och kände efter och slog fast att det här var nog....
Det har tagit en vecka snart att förstå och det har inte med mitt förstånd att göra.
En matupplevelse räcker inte för stunden - en matupplevelse tar tid och är under hela denna tid magnifik inre underhållning.
Piggvaren tillagades i vattenbadet hos Frantzén Lindeberg och serverades mig vid en storslagen kväll i veckan som var. Smakerna räcker ännu. När jag sluter ögonen känner jag omedelbart nötigheten, texturen, den varma fisksmaken, mildheten, sötman och tillhopa blir det en stor show i munhålan.
Lite fågel till med sältan och kantareller från skogen.

Märklig liten Flores

Hon är nästan verklig. Flores på Riksmuseet. Den lilla fördvärgligade fornmänniskan som får alla vetenskapande genetiker att rynka pannan, länken i den annars så hållbara utvecklingsläran som blivit så svag och som kanske kullkasar allt annat tidigare tänk.
Hon dog ut för 12 000 år sedan på den lilla ön Flores i Indonesien.
Det är bara fyra fem år sedan som hon upptäcktes - innan dess fanns hon för otroligt.
Vi var på Riksmuseet för att titta på svamp och slängde oss in i jordens utveckling på 25 minuter från sovande dinosaurieungar förbi neandertalare och homo florensiensis och allt i naturtroget material. Gack dit och upplev med ungarna, ni som har några - ni andra kan gå dit själva.

Skräck-Alma

Storasyster Lovisa fick hand om Alma och sminkningen.

Grönkremla, kantkremla, mandelkremla

Nya mantra för oss i svampskogen.
Dessa tre blir årets lärdom.
För så har vi gjort att vi tar ett par svampar åt gången och lär oss fullständigt så att vi inte behöver riskera ngåonting.
De senaste årens favorit och inlärning var en enkel matsvamp men fan så god, citronslemskivling.
Nu ska vi ut och titta i granskogen efter mandelkremla och under björkar efter grönkremla - svamparna jag suktat efter länge att få kolla in vidare och som det brukar finnas så gott om.
Vi var på svamputställning idag på Riksmuseet.
Där möter man folk som alltid får korgarna fyllda och som kan skilja på allt mellan liv och död - fantastiskt, vi vill också bli sådana!
Mängder av farlöiga och ätliga svampar låg som utställningsex. Och det är bra för vi behöver kunna känna och dofta och titta nära. Som med kantkremlan att foten är mycket hårdare än på andra kremlor.
-Ni måste smaka, smaka och spotta ut. Och foten ska vara lätt att bryta, som att den smular sönder - då är det en kremla - löd rådet.

Fet bantning mot tallriksmodell

Nu är det dags igen att väcka liv i en kostdebatt som hart när inte somnat.
Det är tidningen Expressen som provocerande nog hittat en artikel i medicinmagasinet The Lancet där nutritionsforskaren Jim Mann uttalar sig om fetbantningen eller "LCHF diet" som det kallas.
När Jim Mann slår fast att det inte finns några bevis för att lågkolhydratkost är bra för hälsan är det den svenska läkaren Annika Dahlqvist som görs till någon slags scapegoat.
Hon förklarar till Expressen att det finns en viss bevisning för att hennes kostråd är de riktiga och att kolhydratkost är skadligt.
För en tid sedan skrev jag i tidningen Gourmet om smör och i samband med det jobbet ringde jag upp Annika Dahlqvist för att få hennes direkta uttalanden:
”Vi har ätit smör i tusentals år. Det har vi mått bra av. När margarin och smörkopior kom drabbades vi av hjärtinfarkter”.
Annika Dahlqvist som jobbar på vårdcentralen i Njurunda går käpprätt mot det som dietister i decennier klankat ner på, det feta, goda, aromatiskt nödvändiga i köket.
”Att vi blir sjuka och kan dö av smör är myt och lögn framställt av margarintillverkare, matoljeproducenter och kolhydratindustrin.”
”Smör är nyttigt, rent och gott till skillnad från alternativsmör som framställts genom en kemisk process och har rester kvar av både aceton och bensin i produkterna”.
Doktor Annika Dahlqvist har i mängder av debattartiklar och i egna böcker startat ett krig mot smöralternativen och kolhydratindustrin.
”Det enda vettiga, är riktigt smör”, säger hon.
Tabberaset skriver under på att smakkänslan och livskvaliteten förbättras genom smör och är självt också ett bevis för att smör leder till en viktminskning jämfört med tallriksmodellätande. Dessutom kan många med förhöjt socker intyga att denna förhöjning inte ens blir mätbar vid förändrade kostvanor från kolhydrat till fett.
”Många berättar för mig att smakkänslan blivit förfinad utöver att de blivit smalare”, sa Annika Dahlqvist till Tabberaset.

Månen, strålen och Venus

Vi hade en obetalbar kväll igår på Frantzén Lindeberg och deras "nya" restaurang. Så helt förändrad i blont med varm punktbelysning, välkomnande och gräddiga jalusier.
Maten då? Mognare, fördjupad, mer fokuserad, oerhört arbetad med ett utvecklat raffinemang i smak. Återkommer när allt fallit på plats för så är det, man måste vakna på riktigt ur smakberusningen och först då förstå vad man varit med om.
Avslutningen blev en stund i natten på Edsberget, berget som inte finns.
Där har en begåvad herre köpt på sig en himmelsstråle som slickar stjärnorna och klyver himlavalvet mellan månen och Venus. Man blir liksom lite stillsam inombords efter en sådan kväll.
Att sedan August vaknade när jag kom hem och sedan inte somnade förrän halv fem efter 2 dl varm hemlagad välling redd med en äggula är en annan sak.

Mer om denna himmelens strålkastare i Sollentuna finns att läsa på en hemsida i Edsberg där de "skyldiga" till detta ljus på himlen, denna skytracker, finns: www.solhjulet.se

Egen kålrot för lyxig somtam

Jag hörde någonstans att kålrot ibland används istället för omogen papaya till den thailändska salladen "Somtam". Det blir en fast, syrlig, nästan pepprig somtam.
Därför sådde jag tidigt i våras kålrötter i ett av landen.
De har idag vuxit sig till mindre handbollsstorlek, men ser fortfarande juvenila ut för att inte tala om smaken.
För Dig som vill laga en kålrotssomtam, som alltså upplevs lite lyxigare till och med av de mest traditionsbundna thailändare (som Rodjana) finns receptet i den räcka av inlägg jag skrivit om denna hetsande sköna sallad och som vi brukar gå upp sent om natten när alla andra sover och mortla till för att avnjuta i dubbelsängen i sänglampors sken.
Tryck HÄR och byt ut mängden riven papaya mot riven kålrot istället.

Botaniserar jag i kålrotens historia så vet väl de flesta att den kallas för "swede" på engelska efter "Swedish turnip" alltså "svensk palsternacka eller rova". Alltså vi har en gröda som upplevs som helsvensk utomlands? Så är det faktiskt! Det här är en nordisk växt, uppkommen som en korsning mellan rovan och kålen.
När den här rovan/kålroten/swede började den av någon outgrundlig eller självklar anledning kallas för "chou de Siam". Hur fan det hör ihop, vet jag inte, men misstanken finns ju när jag bevittnar mötet mellan Isaansalladen somtam och den svenska rovan. När jag äter den är jag villig att kalla den för "chou de Siam" likt fransmännen gjorde innan de förvandskade till "chou-fleur" eller ännu värre "rutabaga" som är amerikanarnas benämning på kålrot och som de hämtat hem från Västergötland, så det så. På latin rassica napus !