Varjehanda ur kyl och frys

Melba utan svan

Det låg och skramlade i kylen, en lammbog, gammal chili, lasagneplattor som säkert gått ut eller inte. Lök självklart i basutbudet, liksom olika rotsaker och kryddörter. Så tänkte jag på det här med Escoffier och coupe Melba uppkallad efter operasångerskan Nellie Melba och med glass, persika och hallonsås där glassen är formad som den svanen som förekommer i standardrollen i Lohengrin.
Så här om dagen blev det en lasagne på chiligrytan. Som i veckan när det blev en pytt serverad med inlagda rödbetor som i sig var överblivor från en vinterrödbetssallad med getost och inkokta med sirap i stället för socker.

Så lever vi i väntan på förstlingar!

Idag gjorde Lovisa en sallad på syrligt äpple, olika salladsblad, bulgarisk fårost, klikärter och morötter dränkt i den ljufveligaste av olivoljor, den vi får direktimporterad från en liten olivlund i Italien, Matilde och Francesco.
Samtidigt tog jag lammbogen och körde i tryckkokaren en dryg halvtimme med vitlök, lök, dillstjälkar morot och palsternacka. Tog upp, benade ur, skar i grova "tuggbitar", kokade ner resten till knappast något återstod. Precis som man gör alltså. Fint hackad lök och en hackad kapsel vitlök i traktörpannan, lite siktat mjöl och så i med buljongen. Grädde och ättikssprit, nävar med hackad dill, stäm av såsröran med salt. Välte i köttet och körde runt lite så att allt blev hett - det räckte, den som inte gillar det här kan gå hem, eller som Ewa (särbo) sa: Mamma! det är precis det här som mamma lagade.

Nu ligger den där och suger, suger till sig i svalnande. I morgon, lite uppvärmd, exakt så ska den göras och sedan ätas. Man äter liksom lite av sin egen historia.
Var uppe hos farsan idag appropos. Han skulle behöva ett shot av minnesframkallande smaker. Ska tänka på det, kanske hjälper honom att komma tillbaka lite. Just nu är det bväldigt mycket sömn...äta lite och sedan sova, på sitt 92a och sina första månader i livet. Det liksom möts igen.

Var förresten hos Andreas Behrens på ICA Metro i Täby idag. Han levererade en utmärkt högrev. Nu får den ligga till sig lite utan plast och vila inför tillagningen. Vad jag ska göra med den vet jag inte...än. Melerad, åldrig, smakrik och amerikansk...NEJ, däg nu inte att jag är miljöbov bara för att jag låter en högrev bli transporterad över halva jorden till mitt kök. jag är väldigt mycket miljötillvänd så länge det passar mina syften, (kritisera mig gärna för det) opch att råvaran håller måttet. Får jag tag på en svenskproducerad högrev så är det självklart OK. Åk gärna till Täby Centrum och gör honom ett besök vid en av storstockholms bästa köttdiskar.

Brödsuccé för andra året i rad

Ytterligare en brödhelg läggs till handlingarna. Den andra. Helt olik den första, men ändå gemensam nämnare: "Brödet som mättar så bra för att det är bakat med kärlek" (fritt efter Astrid Lindgren i Mio min Mio)

Stilla jäser brödet på kyrkans altare under lördagen och besökarna går in i tystnaden för retreat, upphämtning, eftertanke, meditation.
Senare på kvällen tändes ugnen i Rotsundastugan upp på Hersby hembygdsgård. Ugnen borde användas mer, det säger jag efter varje gång den bakats i.

De som kan känna sig stoltas efter helgen är Margaretha och Erik Göransson. De degade ihop under många timmar på söndagen. Exklusivt gott mjuktunnbröd på råg från Hembygdsföreningens egna kvarnar, Landsnora och Överby. Spetsat med fänkål och kummin och brett med gårdens eget och alldeles nyss kärnade smör. Smörgubbe som alltid Heine Henriksson som också trakterar dragspel i Hersby spelmän. När smöret kärnats klart bars bröd ner till Turebergskyrkan för att användas symboliskt i nattvarden under mässan. Heine Henriksson spelade med Hersby Spelmän och mässan dansades av Sollentuna Folkdansgille. En fullsatt kyrka och en brödmässa som till och med blev ännu mer lyssnad till än föregående års.

Det här är ett samarbete mellan huvudarrangörerna Sollentuna Hembygdsförening, Svenska Kyrkan i Sollentuna/Turebergskyrkan och Hersby Spelmän och Sollentuna Folkdansgille.

I ögonblicket är jag på väg till kommunen för att finjustera i planeringen för nästa stora hembygdsarrangemang - ett slädkalas på Norrvikens is med massor av hästekipage och med uppvisning av tournerspel, eldkasar, mat, och musik. Läs mer lite senare, men boka redan nu in söndagen den 17dennes.

Gryningen med himlafenomen

Körde lång natt mot gryning. 

Soluppgången var magnifik när jag loggade ut.

Skrei till vardagsspis

Den har stångat sig fram genom de kallaste och vildaste vatten, flutit med och simmat mot golfströmmen ner från isranden i Bærends hav, efter finnmarkskusten och vikit in vid Røst för att leka i skydda av Væsterålen, Lofoten.
Där, ungefär så är års, pågår skreikampanjen, det stora lofotenfisket.
Torsken är lite större, mer lamellig, tydligare i smak.
Mest tas huvudet av och då är påpassliga ungar där och gör sig en extra hacka på att slita ur tungorna på torsken. Mjölad och stekt torsktunga är en delikatess liksom torskkinderna.

En och annan moped och cykel är bekostad med vinsten från torsktungerenset.
Så hittade skreien ända ner till min fiskbutik på OBS i Rotebro, en indoor butik med kvalifikationer. Filéad låg den där tillräckligt många dagar efter fiskafänget för att ha mognat till perfektion.
Så kokade jag en kanna vatten och hällde över fisken. Lät den stå fem, sex, minuter, sedan upp ur badet med hålslev. Fick rinna ut mot släng och sedan till tallrik.Serverades tillsammans med Augusts favorit, lättkokta romsäckar i skivor. Brynt smör som enda tillbehör.
En alldeles utmärkt spis en helt vanlig vardag i veckan som var.

Farsan och en utsökt Calvados

Han sa det i julas, farsgubben som sitter på ett hem för sin glömska, att "Calvados minns man".
En annan smak ur julen som han inte fick tillfredställd under det kollektiva avdelningsjulbordet på julafton var riktig kalvsylta med röda inlagda betor.

"Kan Du greja det", frågade han

-Calvados och kalvsylta, vilken kombo?

"Den är alldeles förbannat bra", svarade han.

Självgott i gastronomin namn - bland framgångar och publishingpris

Hämtade diplomet igår på Lilla Nygatan 21. Nyss är nyheten för övrigt släppt om den nya puben (älgen). Kände att det var verkligt, att ytterligare en av mina böcker nått framgång bland folk som begriper.

Vackrare diplom den här gången, med silverfoliering och ett trångt gyllene snitt som format.

Plockade fram mitt tidigare diplom, i självgodhetens namn åker de båda nu upp på väggen. Tre mat och måltidsböcker - två nomineringar till årets bästa och förstapris i respektive klass. Kanske det är det här jag ska ägna mig åt?

Har inte hämtat min lilla statyett för Svenska Publishingpriset än. Borde gjort det för länge sedan. Två gånger har jag varit indirekt vinnare genom essäer i Svenska Turistföreningens årsbok och en gång vinnare med ett större deltagande.

Godmorgon mitt herrskap här kommer en klassisk stjärngossegosse

Den trettonde hölls det lilla luciatåget på Montessoridagiset alldeles där vi bor och där August håller låda dagligen. Det är hans andra Lucia där och det sker aldrig hipp som happ utan är en välregisserad klassisk luciaföreställning...alltså så där med planerat innehåll och ungar som börjar sjunga när de ska, inte flamsar runt och är klädda stilenligt för luciatåg.

August hade en diktrad att läsa om den "andra advent och andra ljuset som är tänt". Följdaktligen fick han också gå fram och tända ett ljus jämte alla andra i åldersgruppen i tur och ordning.

Så har jag kommit i den åldern att jag lätt kan reflektera över mina egna barnsliga plågsamheter påmind av de egna barnens utsatthet.

Övertygas att August tycker det här är skitroligt. Att han utsätter sig för uppvisningen för att han själv vill, att han till och med tycker det är lustigt att ingå i konvenansen. Det tyckte nog aldrig jag själv. Jag tror mest jag ingick i sådana här upptåg för att tillfredsställa andras vilja. Jag gjorde som jag blev tillsagd. Det var aldrig lustfyllt och skitroligt alla dessa utklädningsevenemang, alla dessa utantilläsningsuppgifter - det blev bara yta, en smula smärtsamt och ångestladdat, något att göra för att man blev tillsagd att göra det och man gjorde det lydigt....aldrig för ens eget nöje utan blott för överhetens och om de ens brydde sig.

Stod han där och jag kände igen mig själv. Läste sin diktrad. Strök eld på stickan och tände ett ljus som omedelbart slocknade. Slängde ett ögonkast mot mig och log, strök eld på en ny sticka och och tände ljuset på nytt. Han gör det här för att det är roligt och han visade senare stolt upp både pepparkakor och lussebullar han, jämte kompisarna bakat och mens vi fikade surrade luften av alla föräldrarnas barnaprat (alltså prat om barn) och planer för jul med resmål och julmat...själv kör jag taxi julafton...kan man få en kopp kaffe? Tack!