Strävan efter balans - skapar medvetenhet på tallriken

Så här ser min tallrik inte sällan ut nu för tiden

Jag har inte sällan ratat allt pyssel, så kallade jag nämligen sallad och annan dekorationsskit på tallriken. Ta bort pysslet! Det måste nämligen finnas en "smakanledning" för att lägga något på tallriken på samma sätt som att ett streck på en tavla måste ha en betydelse, en tanke för helheten.

Mina åkommor sista tiden har dock skapat en helt annan syn på det här med "pyssel" och jag har till och med fått smak för det!
Herregud jag håller på att vänja mig.

Kroppsupptadering 2.0 - minst en halvmil om dagen -

Man bara liksom flyyyyger fram

 Mellan elva och tolv minuter per kilometer, inbillar mig att det är ganska bra tempo för en sprucken trähäst som legat sjuk i flera månader.

Antunas allé, inte dåliga miljöer att promenera i
och dessutom alldeles nästgårds

Motståndet har varit mindre idag än tidigare, nu handlar de om att få förbättrade värden runt om och då är valet ganska lätt - ut och gå.

Det bästa är att jag får sällskap; Grannen, Janne och Lovisa.

Lovisa är draghjälp, har inte sett på maken till
människa att dra på i uppförsbackarna

Och ska det handla om mat så har min powerwalking gjort att kolhydratintaget blivit alldeles för stort i förhållande till insulindoserna. Det här är naturligtvis något som kan regleras och ska så göras inom kort. Drömmen är att kunna minska koplhydratintaget till ett minimum, det vill säga bara till njutningsdagar som är nödvändiga när allt blir grått, konstnärsklubben, uteätande, hemlagade familjemiddagar, bakning ibland, men som man säger, det är undantagen som får bekräfta regeln.

Sångstenen mitt i skogen på avrättningsplatsen vid Steks färjas läge

Tabberaset på sångstenen vid avrättningsplatsen idag

Det är väl ingen som missat att jag skrev en bok för flera år sedan som heter Döden i Skogen och som handlar om offentliga avrättningar och avrättningsplatser i Sverige.

En plats som jag ofta återkommer till är den vid Steks färjas läge, platsen som idag rätt och slätt heter Stäket. För en tid sedan gjorde Vetenskapsradion en intervju med mig på platsen. Går fortfarande att lyssna på klicka på länken här och skrolla neråt på sidan till efter bilden på Filip Nordlund. (Har inte lyssnat på inslaget på länge, men gjorde det nyss och det är fan så bra!)

I inslaget säger jag: "Det har nog aldrig varit riktigt mysig här". Idag var jag där igen med en god vän, Rolf Kjellström. Han är en märklig och intressant man med ett tekniskt liv som blivit industrihistoriskt parallellt med ett liv i det där vi andra inte begriper. Han känner hur platsen vid färjeläget är befolkat av osaliga. Han kan känna hur platsen varit en kultplats sedan 2000 år före vår tidräkning och han kan peka ut gravar jag tidigare aldrig noterat, gravar i vilka de avrättade vältrades, huvudlösa och grunt överskyfflade med jord och sten att de fortfarande utgör avlånga kullar i landskapet.

Rolf Kjellström

"Den här stenen har fem linjer i ett korsmönster", berättade han om en av de stora stenarna på platsen, granne till den vi idag kallar "Domstenen" där domaren lär ha läst domen för delinkventen innan bilan föll.

"Den här stenen är laddad", menade han.

Jag frågar, vem som laddat stenen med kraft?

"En schaman", svarar han. "Sjunger du", frågade han.

Ja, förvisso.

"Sjung där du står då", sa han och jag sjöng...tag denna ros, från varm och solig söder...med en ganska högt stämd baryton. Det lät som det brukar när man står i en skogslänta, lite flackt, lite som att ljudet smiter iväg åt alla håll.

"Kom nu, klättra upp på stenen", sa han. Där mitt i stenen fanns en liten försänkning. "Ställ dig i den", uppmanade han och jag gjorde så. "Sjung nu", sa han och jag sjöng.

Det var det värsta, ljudet uppfyllde hela rummet som om det var klätt med ljudreflekterande material, men det bar också vidare, långt, starkt och ganska vackert. Jag har nog aldrig sjungit så och det var som att ha återhörning rätt in i öronen. jag var inte bara förvånad utan också en smula skraj över verkan som inte gick att förklara.

"Där stod man och talade", sa Kjellström. "Stenen har laddats så att det skulle höras", fortsatte han.

Oavsett vad och var så finns det skeptiker till det här med det övernaturliga på avrättningsplatser och övernaturligt i alla andra sammanhang, en av dem heter James Randi och som motvikt kan man alltid lyssna på en annan intervju från Vetenskapsradion.

Före vintern som kom exakt när vintertiden var inne

Ars Longa Vita Brevis

Prolog

Blod och lever med inlagda lingon och rödbeta

Speltmjölsbrioche med kycklingskinn och rostad vitlök

Grishuvud i blomkål med löjrom från Kalix

Biffen från ”Chubai” (46 månader gammal) på friterad vitmossa

”Vichyssoise” med tryffel och aska

Krispig morot fylld med fågellever och dragon.

Kapitel 1

Ostron ”62°C” med Yerseygrädde och torkat sjägräs och fryst havtorn.

Havskräfta (Ingemar J) och blekselleri samt essensen av grönt äpple

Gädda (Mälaren) serveras med kungskrabba kokt i öl och dill

Benmärg med rökt persilja och smetana sereras med oscietrakaviar

Kapitel 2

Eldat bröd med nykärnat smör

Satio tempestas (62 vegetabilier från egna landet, fjällen från brax)

Pilgrimsmussla (Hitra) med tryffel ”Dashi” samt de första äggen unghönorna värper

Kapitel 3

Grillad marulk med vispad getgrädde parfymerad med lakrits

Fryst morot och grapefrukt med rosépeppar och olivolja från I Gunther

Två serveringar av lamm från egen uppfödning  i Askersund

Kapitel 4 & Epilog

Frantzén/Lindeberg konditori

Sammanfattning och förstånd

Inte en enda svacka. Det märkliga är att förnyelsen tycks vara en ständigt pågående rörelse. Måltiden åts i onsdags.

Här får man tillåta sig att bli lite tjatig. För den som  missat
blev boken nominerad till utnämningen Sveriges bästa kokbok alla kategorier

Och så här såg det ut när vi skrev. Intensivt i ett år och vi satt i ett
litet 1800-talshus med kökssoffa och utsikt över en mild lantgård mitt i city.

I mörkret med vitnande dödens ben, mjölkkällarens hemlighet vid spökvandring på Hersby

Döden engagerar. Även så hos Sollentuna Hembygdsförening. Jag fick en liten, men naggande god publik i Rotsundastugan i kväll där jag berättade i detalj om dödsstraffets hemskheter...och i obduktionsprotokollet stod att läsa om hur: "mannen med sin rakkniv skurit det 14 månader gamla barnet i halsen så att huvudet bara hölls till kroppen av en skinnslamsa i nacken...!"

Spökfamiljen på Hersby, till vänster bakom skrinet sitter döden utan lie.
Under vadmalshuvan döljer sig Martin Ström. Till vänster sitter Hersen på Hersby alias
Anders Boberg. Till höger om honom Hustrun i skepnad tolkad av Anne Berit Lavold.
Hanna Ström till höger är inte verklig alls utan en skepnad, en vålnad, en husfru eller annat. Till vardags studerar hon konsthistoria.

Har inte föreläst om det här på flera månader och efter uppehåll har jag egenheten att bli ganska så detaljerad - så blev det i kväll och det var klokt. Jag fick hålla mig till döden i Sollentuna, en kommun som dels har en egen avrättningsplats på en allmänning i en annan kommun och dels en annan sockens avrättningsplats på den egna marken.

En illustration till ett mord, hämtat ur ett shillingtryck på KB

Ibland när jag pratar om alla dessa stackars satar som mött den värsta av dödar, avlivningen, känns det som om de är närvarande i rummet.

Det kanske mycket viktigare som skedde på Hersby hembygdsgård i mörkret på fredagskvällen var spökvandringen för barn, en hel skock ungar som ömsom avvek gråtande med mamma i handen och ömsom kaxade till sig (men som säkert får terapiräkningar längre fram att betala).

När jag skrev och försökte kartlägga svenska avrättningsplatser,
nålade jag upp dem på en stor Sverigekarta för att få översikt

Hanna Ström, Anne Berit Lavold, Anders Boberg och Martin Ström arrangerade vandringen i svagt leddjus av tidstypisk talgdank i pissblåselampa.

I mjölkkällaren inleddes med Hersen som satt vakande. Efter rundvandring återvände alla till källaren där Hersen fövandlats till skelett. Så avslutades med spökberättelser vid elden i 1700-talshuset och bakning av äpplen över öppen eld.

Tvåa....igen! Men etta i klassen. Frantzén Lindeberg-boken vinner ändå på sin skönhet (självskryt)

Det var då katten också. Hade väl hoppats på att ta hem det hela och bli vinnare alla kategorier. Hörde dock från en läcka i veckan att det skulle bli en outsider som som vunnit bland oss sex som nominerats till "Bäst alla kategorier".

Läckan?..det var samma förlag som givit ut "Frantzén Lindeberg". Av sex nomineringar var fyra från Norstedts. Och den som tog hem allt var en bok som först vunnit i klassen Måltidsutensilier (fatta vad smalt och otippat). "Låt det blomma" av Gunnar Kaj liksom min bok också utgiven på Norstedts.

Det var andra gången jag kommit tvåa (det räknas som att komma tvåa om man är nominerad och inte kommer etta!). Senast var 2006 med "Järnspisar Hackekorv och Tabberas" efter att då vunnit klassen, och blivit utsedd till "årets bästa historiska kokbok".

Lite lustigt att vi är två från Sollentuna som blivit nominerade till Årets bästa kokbok jämte bland andra storheterna och vännerna Paul Svensson och Leif Mannerström nämligen "Den franske bagaren" Sebastien Boudet.

Det blir väl att snickra ihop något nytt för ytterligare ett försök...men nej, det är klart att det inte är ett huvudmål, nomineringar och andra priser är bara en fjäder i hatten och kanske hjälper det något för försäljningen.

Nu kommer alla de nominerade böckerna att tävla  i Paris om titeln "Världens Bästa Kokbok" med alla undertitlar. Återkommer med rapport om detta. Förra gången jag nominerades fick boken tävla i Kina