 |
| Man bara liksom flyyyyger fram |
Mellan elva och tolv minuter per kilometer, inbillar mig att det är ganska bra tempo för en sprucken trähäst som legat sjuk i flera månader.
 |
Antunas allé, inte dåliga miljöer att promenera i
och dessutom alldeles nästgårds |
Motståndet har varit mindre idag än tidigare, nu handlar de om att få förbättrade värden runt om och då är valet ganska lätt - ut och gå.
Det bästa är att jag får sällskap; Grannen, Janne och Lovisa.
 |
Lovisa är draghjälp, har inte sett på maken till
människa att dra på i uppförsbackarna |
Och ska det handla om mat så har min powerwalking gjort att kolhydratintaget blivit alldeles för stort i förhållande till insulindoserna. Det här är naturligtvis något som kan regleras och ska så göras inom kort. Drömmen är att kunna minska koplhydratintaget till ett minimum, det vill säga bara till njutningsdagar som är nödvändiga när allt blir grått, konstnärsklubben, uteätande, hemlagade familjemiddagar, bakning ibland, men som man säger, det är undantagen som får bekräfta regeln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar