Carolas, allas och om mina kattor

Expressen kör en kioskvältare idag - "Runar sköt min katt" - Carola bekänner, men tiger sedan som en mussla. "Inga fler kommentarer"! Man kan bara gissa sig till hur det hänt - öppet för spekulationer alltså och frågor:

Sköt Runar katten för att vara taskig mot Carola, för att utöva makt, för att straffa henne?

Sköt Runar katten för att den var sjuk, för att skona den, för att kanske avsluta ett liv som inte längre var värt att leva.

Sköt han kattstackarn för att den stört honom när han tänkte - eller?

Kanske katten sket i Runars säng för det gjorde vår katt en gång och ja, jo jag höll på att göra en Runar, ta ut faenskapet till åkern och skjuta den - en präktig, personlig blå congo - fl'åt ska vara Perser. Nu löste det sig att katten blev bortadopterad till en familj pa' När som var fiskare och kunde föda Casals (han hette så uppkallad efter mästercellisten Pablo Casals död 1973) med toskbåddar som är en gotländsk specialitet och för övrigt djäädrigt god mat, kokta torskhuvuden fyllda med bland annat torsklever och för att den som läser och undrar inte ska behöva sväva i okunskap hittas receptet här.

Vad jag vill säga är att det väl inte är en sådan förbannad synd att skjuta en katt. Jag sköt inte Casals (även om det var nära), men jag har skjutit massor av andra katter - inte för att det är roligt utan för att en förbannade massa sommargotlänningar lämnade katter efter sig som blev förvildade. En katt sätter lätt i sig över tio småfåglar. Man förstår egentligen inte varför man ska ha katt över huvud taget.

Sådär, nu blev jag väl ännu mer hatad i vissa läger, men det skjuter jag i. Heja Runar!

Och det här är ett tillägg skrivet dagen efter - det verkar som Carolas namn ska upp i neon igen och tillvilket pris som helst. Nu ska hon konkurrera i Let's dance också slår Expressen fast,

Majskycklingconfit, fläsk och nudlar

Hemma hos oss går smakerna ofta in i varandra, rimmat fläsk, ättiksugnsstekt potatis, nudlar och confiterad majskyckling. Både var för sig och tillsammans lyckliga smaker, tillhopa blir det mat i en hel helg.

Tyvärr finns det inte så feta kycklingar i det här landet att man kan låta deras eget fett smälta ner så pass att köttet kan kokas i detta - varför undrar man, varför ska inte vi vara förunnat de magiska kycklingarna som går att få tag i utanför landets gränser. Varför har inte vi rätt till både smakrik och biologisk mångfald.



Gjorde det bästa av situationen och fick tag på en alldeles utmärkt majskyckling från Per Olof Ingmarsson på Bjäre och förstärkte med ankfett som vi alltid har hemma och tillräckligt av. Fettet verkade ha spjälkat muskelfibrerna, kycklingen blev en dröm i smak och mörhet. Den serverades med lite av fettet som sås och ugnsbakade potatisklyftor ingnidna med salt och ättika Perfekt!



Till detta kokades en buljong på skrovet som av tradition i Thailand dricks till måltiden. Rester av hela kycklingkoket inklusive buljong som blev över och tillsammans med fläsk som låg rimmat och skräpade i kylen blev söndagsmiddagen förstärkt med gulaste äggnudlar och hetaste chilli, ättika och lite socker. En söndagsmiddag som nyss är aväten - en Kwaytiao, ljuvligt het, aromatisk, djup och närande god.

Min dotter Alma och Eric Saade

Min älskling Alma och hennes älskling Eric Saade

Det här är det enda jag någonsin skriver om schlager, närmare än så här kommer jag inte - tycker det är skitmusik helt enkelt och utan några som helst kvaliteter, men eftersom det är min dotter Almas favorit som vann så gör jag det här undantaget och ska man säga något så var det i alla fall drag i låten - lyssnade nämligen på den ett stycke när jag förstått att han vunnit. Är fullt upptagen annars att följa verkligheten i tragikens och katastrofens Japan

Hörde ni Meny i torsdags - semmelaction på Tensta Konsthall och om stjärnor i Guide Michelin

Richard Hallén, här vid utnämnandet av Christian Sjödin som Wedholmsstipendiat

Det finns en chans till att lyssna live på radion och det är på lördag eftermiddag, annars går Menys senaste program att ladda ner här

I veckans program träffar jag Michelinguidens svenska rådgivare Richard Hallén, berättar guidens historia och försöker dra fram en liten hint om hur stjärnorna ska fördelas detta år i Sverige och Skandinavien - det går naturligtvis inte, denne gentlemans läppar äro förseglade och han är ständigt beredd på att bli lurad för ett avslöjande, så som han själv säger i inslaget när jag försöker: "Den gubben gick inte!".

Ytterligare ett inslag som jag signerat är en semmelaction på Tensta konsthall - för normallyssnaren med en hög abstraktionsnivå.



Det är konstnären Mako Ishizuka som arrangerade en artaction i samband med öppnandet av utställningen "Gifts of Intimacy" och som gick ut på att var och en som besökte utställningen tog med sig en egen semla, köpt eller hembakad. Dessa semlor noterades och numrerades. Därefter vidtog en utlottning så att man fick en annans semla tillbaka.

Mako och Rodjana vid rubricerade semmelaction på Tensta Konsthall

DÄR uppstod ett möte mellan människor och samtal började, kommunikation, rörelse, styrt av själva aktionen att ge för att få ta emot, exakt så som curatorn William Easton skriver i sin sammanfattande och smått lysande lilla bok som vidhäftar utställningen att intimitet är inget som man får gratis, intimitet kräver växelkraft. För att få behålla eller över huvud få intimitet måste man ge av sig själv och efter denna process är man en helt annan människa än före. Låter det komplext? Knappast - det kan inte åskådliggöras bättre än genom Makos lilla eminenta och leende semmelklubb - lyssna på hennes egna funderingar om det här med semlor i Meny Sveriges Radio P1.

Christian Sjödin får Wedholms minnesstipendium

Cristian Sjödin

Idag fick Christian Sjödin legendariske Bengt Wedholms minnesstipendium när det traditionsenligt delades ut på Wedholms Fisk idag. Han är den åttonde i raden som fått stipendiet.

Jag har ett alldeles speciellt förhållande till några utvalda kockkonstnärer, Christian är en av dem. Jag har nämligen lyckats locka honom till att laga sillbullar med korintsås.

Bengt Wedholm

Den som nu dristats sig till att klicka på länken ovan har inte bara fått mitt eget recept på sillbullarna så som jag tycker att de ska tillagas utan också förstått att Christian Sjödin har varit knuten till både Edsbacka Krog och Edsbacka Bistro och detta i över tio år.

Mellanmål!

Han är fortfarande närstående Christer Lingström i sitt engagemang kring Den Gyldene Freden och där Christer är anlitad som konsult och Christian idag är köksverksam. Stipendiet delas ut till en kock som arbetar i gubben Wedholms anda och det gör verkligen en kille som lagar sillbullar och inte detta blott allena.

Idag på eftermiddagen firade ett tillskyndat litet "vimmelsällskap" stipendiet med Christian och åt ett "mellanmål" tillsammans bestående av ostron (naturligtvis) laxtartar, västkustsallad, härliga romkorn och smörgås (kanapé) med potatis och matjes. För dem som det behagade även champagne eller vin.

Sven Gunnar Svensson är en av initiativtagarna till Wedholms minnesstipendium, god vän med föremålet under många år och för övrigt också en av dem som "bär ansvaret" för att vi har haft en sådan otroligt sanslös utveckling bland svenska matlagare och ett så grundmurat stort matintresse.
Och Erik Lallerstedt här till höger och som stod Wedholm nära berättade anekdoter och varje gång dyker det upp nya om denne nestor i svensk matlagningskonst.

Själv fick jag förmånen att träffa Bengt Wedholm vid ett flertal tillfällen, sista gången tror jag var i Lyon under ett Bocuse d'Or. De första gångerna var på Östergök för mycket länge sedan och den tiden framkallades igen vid borden idag genom konstnären LG Lundberg som hade sin ateljé alldeles bredvid Östergök och på den tiden dagligen umgicks med Wedholm. Längst upp, på sjätte våningen i det huset hade Olle Bærtling sin ateljé och han var också knuten till umgänget. Bengt Wedholm var en stor konstnamlare och samilngen Bærtling på krogen är inte bara värdefull utan konstnärligt ohyggligt spännande för det är bilder som aldrig cirkulerat i det allmänna utan som bytts "man to man". Samma sak med LG Lundbergs "wedholmbilder" (han har bland annat gjort bilden till stipendiet) och idag gjorde Lennart Aschenbrenner Barens väggar.

Richard Hallén också en av initiativtagarna till Wedholms minnesstipendium. För övrigt också en av rådgivarna bakom Guide Michelin i Sverige och av den anledningen intervjuad av mig i Sveriges Radios Meny i P1 - inslaget sänds i morgon torsdag någon gång mellan 10 och 11


Märks det att jag gillar sådana här tillställningar?

Hetvägg, semla, kväsdeig

"Rest" brukar bli "aska" i korsord. Här är det tomma numrerade fat efter en semmelaction i Tensta Konsthall i helgen

Nä, mycket har den kallats, men inte kväsdeig! Inte ens i Småland. Det är semmeltisdagen idag, fettisdagen ni vet - den som föregår askonsdagen som i sin tur går över i skär torsdag och lång fredag (måndagen heter blå måndagen) - det här som leder fram till påsk och som utgör starten på fastan.

Mer om semmelmoral och tradition läser vi bäst här.

Notera den läckra chokladsemlan i mitten - klar produktutveckling !

Och - den som vill veta ytterligare om semlans historia och dessutom vill ha en glimt om hur semlan kan bli en konstnärlig handling lyssnar med fördel på Meny i P1 på torsdag där det ryktas om att ämnet tas upp efter en semmelaction på Tensta Konsthall. Gör det!

Far och son på semmelkalas

Frantzén Lindeberg från noll till allt - idag Sveriges Bästa Krog

Brigad och servis på Frantzén Lindeberg i ögonblicket efter att man blivit utsedd till Sveriges Bästa Krog

Det kändes som en föraning, låg i luften. Jag var där förra veckan och åt, det var magnifikt, i sällskapet av två betydelsfulla damer kunde jag inte börja stortjuta över bombardemanget från en samlad gaffel blodduva även om det var djävligt nära - kärleken från köket mäts i sinnenas alla rörelser vid bordet.

Som alla säkert förstått har jag på en bitte lilten kant varit involverad i Frantzén Lindeberg och fått ha de stora nöjet att följa krogen från skissartade idéer på ett papper, lösa tungor i ett restaurangkök, pladder i telefonen om finansiärer och lokaler, motgångar när det inte går att bygga in ventilation i tänkta lokaler, allt så berättat att man såg krogen inom sig långt innan den fanns i verkligheten - ett luftslott. Så när den kom till blev den inte alls som tanken var utan bättre, intimare, känsligare.

Läs mer om allt detta på min frantzén-lindeberglänk

Stort grattis idag när vi på Grand och årets White Guide Gala, alldeles för några timmar sedan kunde skrika ur oss att f/l blivit Sveriges bästa restaurang.

Nu väntar vi på...törs man säga det eller är det ett dåligt omen...Guide Michelin som kommer med sin skandinaviska ranking den 16 dennes.

Lyssna föresten på Meny i P1 på torsdag. Då intervjuar jag Richard Hallén, rådgivare åt guiden sedan många år. Intressanta infallsvinklar om de svenska köken och kanske också en hint om en tredje stjärna (?)

Ni som lyssnade i torsdags kunde höra ett inslag jag gjorde från Fäviken Magasin och med en kort intervju med Magnus Nilsson. Fäviken drog hem "Årets matupplevelse". Det är klart man tagit för vana att ta rygg på vinnarna!!