Prästgården brann i natt.

Se hur de ståtliga kakelugnarna hänger sig kvar vid skorstensnocken. Samtidigt som det är något djupt tragiskt med bränder är det också något sällsamt vackert över dem, både slickande lågor och de brända skelett som står kvar.

Den gamla Prästgården i Sollentuna användes inte längre som prästgård utan för uthyrning och till barn och ungdomsverksamhet. Vill minnas att jag var där på ett party där en gång i tiden med en ungdomskör.

Kyrkoherden i Sollentuna bor istället i ett betydligt äldre hus är Prästgården som var byggd 1918. Klockargården byggdes redan 1820 och var en gång i tiden fattigstuga och sedan sockenstuga.

I morse mellan klockan fem och klockan sex fattade plötsligt det gamla trähuset eld och brann ner till grunden. När vi åkte hem efter en utflykt idag hade det brunnit i nästan tolv timmar. Vi var förbi och fortfarande kunde man se lågor ur den brända grunden och känna värmen från stenhögen som fanns kvar.



Huset låg inte långt från där vi bor. I morse klockan kvart i sex vaknade vi och tänkte kanske att dagen redan var här och att det var dags för morgonkaffe. Vi borde hört, men det gjorde vi inte utan beslutade oss för att somna om.

På senare tid har vi upplevt en del bränder i vår närhet, bland annat grannhuset. Ser om vårt eget brandskydd.

Så tar Du bort alkoholsmak i munnen eller "Nykter på kinesiska"

Ett hett tips som jag fick i ett svarsmail från Kina idag. Har ju fått en av mina böcker utgivna i Folkrepubliken och har en del korrespondens med förlaget. Idag förstärkt med följande tips:

"Det har konstaterats att grapefrukt, doppad i socker och så som den brukas ätas till kött, har en alkoholeliminerande effekt. Efter att ha ätit grapefrukt med socker kan inte alkoholhalten mätas"

Vad min bok handlar om?

Jo den heter Dopingjägaren och handlar om en av världsdopingens frontgestalter Arne Ljungqvist.

Ser du suddigt på krogen - dags för kinesisk tillnyktring = en filéad grape med socker

Tipset om alkohol är automatiskt genererat från tillhopa 163 olika tips från det kinesiska e-postföretaget 163gratis mail.

Fäviken i radions Meny

Efter en tids uppehåll är jag tillbaka med inslag i Sveriges Radios matprogram Meny i P1. Idag sändes ett inslag jag gjorde i Fäviken för en tid sedan och jag framkallade själv alla de goda minnena i ett ögonblick genom att lyssna, förvisso på mig själv, men ändock.





Lyssna direkt genom att klicka här eller ladda ner och lyssna när du vill här Fävikeninslaget och den lilla intervjun med Magnus Nilsson går igång en halvtimme in i programmet ungefär.

Den goda äldrematen

Påmindes alldeles nyss genom en helt obekant människa som skickade en länk till en krönika jag skrev för ett antal år sedan.

Jag återger den här för krönikan är värd en omläsning (klicka på länken).

Så konstaterar jag att mina egna föräldrar har fått det väldigt bra. Deras huvudmåltid är höjdpunkten på dagen och farsan som ätit sina luncher i 35 yrkesverksamma år på Teatergrillen känner sig som hemma.

Igår dijonsenapsströmming med mos och lingon. Häromdagen stekt långa med smält smör, hackat ägg och färska handpillade räkor.

Jag hämtar mat så gott som dagligen från Edsbacka Wärdshus som har Storstockholms mest prisvärda luncher just nu.

Stor skillnad mot tidigare år i södra Sverige där de fick avljummad svart låda med mikromat tillredd i Småland under natten och körd med långtradare till ett uppvärmningskök nästgårds att sedan ätas ur boxen.

När man inget annat minns minns man smaken och då minns man en hel värld!

Glömde den salta fisken

Fatta att det var smaklig spis igår i Sala. Vid sidan om den umamistinna räkpastan serverades också en stekt saltfisk som i sig och i små bitar till riset gav en enorm smakförnimmelse av hav, av vällagade fonder, av svamp, av världsrymd.

Jag var inne på rakørret igår, milt fermenterad och med en antydan till saltning. Den thailändska korallrevsfisken, alldeles vitrosa i köttet, har vissa likheter. Betydligt saltare, nästan ettersalt, men med samma smakdjup som sin norska släkting.

Senast jag åt rakørret var hos Magnus Nilsson i Fäviken. Långt innan dess har jag stött på denna makalösa anrättning vid många resor i Norge och första gången hos cellisten Björn Solum i Overhalla, Namsos. En mild smak som av surströmming, men som en snäll variant som jag tror de allra flesta kan tycka om.

Denna Thailändska fisk sprider en riktig odör när den tillreds. Den ska nämligen stekas hastigt före serveringen och det blir då en doft som sätter sig i varje vrå och in i varje maska på varje kofta. Hey - nu doftar det Thailand på riktigt! Och smaken är en en resa i sig!

Namprig kapi i Sala, räkpasta som fördjupar

Ja så här ser den ut, originalet som är inköpt i Rayong. En ganska oansenlig burk med en oansenlig etikett. Men för katten, skruva av locket och känn doften mellan surströmming och rakørret. Inte så skarpt som strömmingen, men mera milt än rakørret.



Det lagas till av småräkor som inte kan användas till annat, fermenteras och packas. Så används pastan mixad med vitlök, chili, fisksås och att doppa grönsaker i.

Alltså åkte vi till Sala igår och det innebär som oftast djupdykningar i smaker som det här.



Middagen fortsatte bland annat med en av mina favoriter, moo yong som vi mest använder i congee (rissoppa) men som också passar som sidiorätt. Moo yong är ett fläsk som "spunnits" ihop med soja. Först kokas fläsket med sojan tills dess det faller sönder fullständigt, delas och torkas. Kvar finns ett fluffigt trådigt fläsk som fullkomligt smälter i munnen som spunnet socker och ger en kombo av sötsoja och fläsksmak.

Vi kallar den för sockerkorv, en sötaktig hårtstekt köttstinn korv som är ett utmärkt tilltugg, här har det stoppats kycklingkött i korven som gör den skörare i densiteten och lättare i smaken

Som alltid var bordet fyllt med olika anrättningar att njuta ihop med riset. Som bas en kycklinggryta, en grön curry och stuvade bambuskott, Geang Kieow wan gaj. (Rodjanas recept finns HÄR!

Moster Mam är inte bara kock till yrket utan också hårfrisörska (heter det så nuförtiden eller bara frisör?) August som dittills vägrat frisören föll till föga för moster Mam och satte sig efter middagen för att låta lockarna från det långa håret falla och han gjorde det lycklig.

Glad kille blir av med lockarna

Han ångrade sig inte den lille August som plötsligt blev en stor kille med kort hår.

Våfflor, somtam thai och penicillin

Vilken härlig cocktail och vilken sanslös tröst. Det märkliga vara bara att jag kvalificerade mig för en penicillinkur, men inte min lille parvel. "Paggen" ska få genomlida skiten med feber och mardrömmar om natten. Så "kurade vi skymning"i söndags kväll.



På bordet ställde vi en botgörande het somtam thai på kålrot. Om det låter som en motsägning så kolla här.

Jag inbillar mig att denna c-vitaminspäckade och kryddstarka anrättning kanske hjälper kroppens eget försvar och gör ett snabbare tillfrisknande möjliugt. Just nu är det alldeles förbaskat dåligt och det finns ju några orsaker till detta - alltså inte bara en bakteriell.



Efteråt gjorde Rodjana sina perfekta våfflor med en frasighet som skulle få självaste mormor i Skärblacka att känna konkurrensen. I Skärblacka var morfar trädgårdsmästare, mormor lagade mat åt folk i den mån att hon var frisk - hon led av en elak kärlkramp. Om söndagarna lade hon ut stora träramar med hönsnät spända över och så satte hon igång med våffelbruk. Till sin hjälp hade hon ett hembiträde. En av dem hetta Astrid (*) och hon var med oss när vi flyttade till Stockholm. Tänk, vi flyttade med hembiträde och hon fick eget rum i villan. I alla fall så var doften av mormors våfflor oemotståndlig om söndagarna när vi kom på besök och åt söndagsstek av kalv som varmrätt.



Jag inbillar mig att Rodjanas våfflor framkallar de där minnena från 50- talet för att de görs med samma nogsamhet, samma koncentration, samma urval - det som vissa i köket kallar "kärlek" utan att egentligen förstå vad de säger.

En av hemligheterna är att hon tillsätter ett uns stött saffran vilket naturligtvis rundar till smaken och ökar på färgen.



Trots saffranet passar de utmärkt att äta på norskt vis med sæterrømme eller på det andra norska viset med brunost.

Vi gör stora satser smet så att det räcker någon vecka att ha plastat i kylen. Så får det elaka (**) våffeljärnet stå där i veckan och serva oss om morgonen eller om så önskas så här dags om kvällen.När veckan gått och smeten är slut är det skönt att stänga våffelbruket några månader - trots allt!

*Astrid, skulle Du mot all förmodan läsa det här så hör av Dig
**Man tröttnar ganska snabbt på att ha våffeljärnet stående framme.