Servera mot TV bilden av skolkök

En senapssill från Fiskexporten i Varberg hade precis rätt smak

Jag vill inte gå in på om bilden av storkökskockar, den som förmedlas av treklövern Andersson, Svensson, Magnusson i TV4s Matakuten är generell eller ens sann, men alla var där idag, alla typer av storkökskockar.
Servera håller nämligen "firmafest" på Kistamässan och har bjudit in alla sina underleverantörer att för storköksrepresentanter visa upp sig.
Jag gick runt mässan idag, bara några timmar efter att den öppnats.
Ur vart och vartannat bås marknadsförs eko-råvaror och proklameras hälsa och god smak (en klassisk kombination som titeln på Maestro Martino bokDe honesta voluptate et valetudine, Den ärbara vällusten och god hälsa fastslår redan 1447). Det är en slående förvandling hur "renare" man nidag vill framställa sig och vilket försäljningsargument "eko" blivit.
Bästa smakprovet bland tusentals:
En senapssill, signerad min Gode Vän Rickard Nilsson och från Fiskeexporten i Varberg. Den första senapssillen utöver min egen, som verkligen har både textur och smak av inlagd sill, den blir min på julbordet!

GodEl och snaskiga affärsmetoder

"Hej, Tack för att du vill bli kund hos GodEl. Vi är glada att du vill byta till oss...."

Plötsligt fick vi ett brev i brevlådan som inleddes så där.
Vi träffade på några GodEl-killar vid entrén till IKEA för någon vecka sedan och de ville "Räkna på om de kunde leverera billigare el än den leverantör vi har idag - och visst, gör det, sa vi. Men därifrån till att plötsligt göra oss till kund är ett steg som med all konsumenträtt i världen borde vara djävligt långt. Nu är det tydligen inte det - men man kan dra slutsatsen att GodEl inte är precis så där God ända ut i kanten utan använder sig av affärsmetoder som är mer än fula och ogoda. Och när jag ringde till GodEl för att omedelbart säga upp den självpåtagna elleverantören fick jag prata med en Jane utan efternamn (som vanligt i Sverige nu uppger inte dem som ska serva Dig sitt efternamn, men mitt personnummer ville hon ha!). Hon satte igång att försvara GodEls ruttna föräljningsknep med att hävda att jag har ångerrätt.
-Jag kan inte ångra något jag aldrig gjort, lika lite sakna något jag aldrig haft, svarade jag.

Som vanligt bad jag att få prats med en ansvarig och nu väntar jag på att den människan ska ringa upp.

Samtidigt ringer en kille från Glocalnet och vill sälja telefon till mig. Uppenbarligen har jag redan telefopn eftersom han ringde till mig, men det förstod han inte.
jag fick ett tips om hur man som opåkallad kund hanterar telefonförsäljare:
-Jag vill inte att Du ringer till mig så nu får du vänta en stund.
Så får luren hänga tills försäljaren tröttnar. Min tid blir hans eller hennes tid.

Avrättning norr om Stockholm

Bara som en liten påminnelse. Lyssna på vetenskapsradion och det här appropos att min bok "döden i skogen" kommer ut som pocket inom kort.

Vetenskapsradions Lena Nordlund och jag går omkring på en gammal avrättningspålats vid Stäket norr om Stockholom som är en av de över 500 avrättningsplatser i Sverige som rapporteras om i boken.

Växthuset en orgie i glaskross

Från vår sida sett.

Jag lyckades, med vissa risker, att riva det gamla ruttna växthuset vi tagit över utan att krossa en enda ruta. Då hör till saken att alla bågar var så ruttna att de gick att frilägga rutorna för hand och sedan varligt lyfta ur dem en efter en.
De gigantiskt stora dubbelfönstren fick jag hjälp av trädgårdsgrannen och min namne Göran att lyfta bort och när vi tog ur det sista av de stående fönstren så rasade hela skelettet. Rötat vek det sig och lade sig sorgligt ned.

Baksidan

Då dyker Gunilla och Heini upp och gör oss väldigt glada. Med sig i en kasse har de två nyskördade och doftande purjolökar och inte minst en burk tysk blodkorv - helt underbart.
Precis som vi själva börjat tröttna för dagen så grep de båda sig an rivningsarbetet och hjälpte till att plocka och bära. Inte minst uppskattade vi glasplocket.

Helruttet tak, livsfarligt att gå in i växthuset. Risk för giljotinering

Den gode rumänen, Emil har nämligen genom åren tryckt ner den ena glasrutan efter den andra i jorden för att hindra jorden från att rinna ur växthuset. Fullkomligt livsfarligt med stora glasfönster som vassa sticker upp. Och det är inte frågan om ett eller två glas. Det är glasrutor i flera lager och en halvmeter ner i jorden - hur fan tänker folk? Heini och Gunilla har förmågan att hålla humöret uppe på en, tack för det. Jag svor nämligen eder över hur man kan så idiotiskt kan förstöra jord.
Inte roligare blir det av att kirskålen fått växa fritt. Det blir en helvetes massa extrajobb i höst har jag märkt, men det ska bli fint!

Så rasade skelettet när sista rutan togs ur.

Sådär ja, nu är det borta.Återstår glasplock efter förre ägarens fulständiga glasidioti

Nu utökar vi köksträdgården

Hösten och vintern ägnar jag åt "Adonis Stenbrohultensis" och jakt på kulturfröer.

Igår ringde vi vår närmaste granne på kolonin, Emil. En över 90 år gammal rumänsk officer som odlat på "Fyndet" sedan starten. Under mina fjuttiga fem år har jag sett hur åldern börjat ta ut sin rätt hos Emil. Under några år har vi pratat med honom om att Rodjana och jag skulle få ta över hans odling. Varje år har han kommit tillbaka och sagt "bara ett år till", så har han samtidigt bjudit på alla sina rabarber till vår saftning.

Under åren har han lappat och lagat på sina växthus - hans passion har varit tomater.
Växthus som med tiden blivit fullständigt livsfarliga och murknat i ramar, gått sönder och bemängt vissa jordstycken med glaskross.
Igår ringde jag Emil och frågade om det inte var dags.
-Oui!, svarade han.
Igår rev vi hans ena växthus och ägnade dagen åt att rensa jorden från glas. Sedan grävde vi och det var som att gräva i sandigt löst smör. Jorden är så omsorgsfullt förbättrad att det är en ren fröjd, men våldsamt efterskött vad gäller näring.
Det gör inget, jag har fortfarande utmärkt hästskit komposterad och före vintern ska jag hinna kärra ut så jorden blir fetare. Några lass algomin och kalkning i vinter på snön kommer att göra underverk.
När det klarnar idag ska jag riva det stora växthuset.
Några välhållna glas ska vi spara och bygga ett nytt före säsongen i mars, om vintern släpper greppet om jorden tidigt.

Nu har vi en sammanhållen odlingsyta på drygt 200 kvadratmeter och nästan 100 kvadrat ytterligare ett stenkast undan för mer rationellt odlande.

Idag lägger vi halm och kompost kring rosorna och gräver det nya landet så långt vi orkar. En hel del planeringsproblem uppstår. Gamla uteplatsen ska flyttas, kryddträdgården ska utökas och så ska vi mäta upp för ett nytt staket.



Så är cirkeln sluten och det är dags att återgå till de gamla planteringslistorna och planera för nästa år - snart ligger jorden svart och väntar igen och det slår oss att mesta tiden av odlandet är väntan och det är just det som är så charmerande.

Delikatesseri på Gateau

Vårt nya brödställe ligger vid ett litet torg i Edsviken på Vallmovägen 2. Gateau har flyttat dit och givit oss möjligheter att köpa vetesurbröd.
I morse bredde vi på ett syrligt härligt smör från Lindahls (Finns överraskande nog i hyllan på Willys) och åt tillsammans med nystekt bacon och ägg.
Igår när vi köpte våra levar hade Delikatessgrossisten flyttat in med ett litet "torgbord" i butiken.
Vi handlade en läcker Morbier för 189 kronor kilot, en härlig Gargantin från Fromageries des Chaumes och en nästan flytande mogen Valembert Le Rond. Helt sköna vardagsostar som är alldeles utmärkta att mogna lite lätt i värmen på diskbänken ovanför diskmaskinen. (Det där lät väl underbart oortodoxt).
Delikatessgrossisten står där en helg varje månad, idag och i morgon och sedan mellan den 11 och 16 nov.

Lutfisk till födelsedagen

På toppen lägger vi lite frasigt stekt bacon tillsammans med riv från getmese. Det ger en behövlig sötma åt lutfisken.

Det blev en födelsedagsmiddag hemma idag för Gaston. En middag som vi började förbereda igår för att fisken skulle vattna ur sig och bli fast och fin.
En god idé att köra lutfisken i ugn. Lägg rikligt med salt runt om fisken - inte på! Minst en halv matsked per kilo fisk. Ugnen ska hålla 225 grader och ett bra knep är att använda digital stektermometer. Den ska visa 69 grader (kom bara ihåg att tömma av lite av vattnet efter 30 minuter). Hela ugnskoket tar omkring 50 minuter. Resultatet idag var lysande. Fast fint bullig lutfisk på långa.
Tillbehören blev egenodlad potatis (Anja). Riktilgt md frasigt stekt bacon. En liten mugg med baconfett. Riven getmese, len bechamelsås. Ett fat med gröna ärter. Nystött kryddpeppar, vitpeppar från kvarn.
Nu ska jag rensa överblivet från ben och skinn och sätta i kylen. I morgon eller på söndag blir det lutfisksufflé med smält smör.