Hoy - musslor - Tempura - räkor

Nam chim är ett tillbehör på fisksås, lime, blekselleri, salladslök, chili, vitlök och socker. Utmärkt till ångkokta musslor, stora och gröna i skalet.
Det var det här som mötte mig hemma efter jobbet.


Det och tempurafriterade räkor.
Så, vitkål, blomkål och kinesisk brockoli körda i en ostronsås och en sojasås med salta bönor.
Efteråt en härlig gamle ole och en brie som fått stå framme några timmar

Kränkande reklam? Lager-rensning!

Den här annonsen hittade jag igår på nätet, den liksom flimrade förbi.

När jag jobbade som kulturkritiker på Gotland för en djäkla massa år (från 1978) sedan hände det första gången att mitt namn försökte dras i smutsen. Det var så komiskt fyndigt och kom som en insändare i den tidning jag tidigare jobbat för.
Jag hade gjort en del sändningstid för Radio Gotland och det hade uppmärksammats av mina kritiker som skrev: "En vitvaruaffär i Visby ska ha lagerutresning nästa vecka - det borde Radio Gotland också ha!"
Kul va?

Självredd soppa da capo

Stod på bordet när jag kom från jobbet med ungarna i släptåg - het och smakrik!
Receptet på Guey djaab youen finns HÄR!

Det hemliga

Kan en Barbie-bil vara en ledtråd? I så fall ska man ha ett stort fantasiutrymme parallellt med en stor förmåga att lägga ihop outtalat skvaller med prat gränsande till svåra ekvationer.

Hade ett telefonmöte i morse om hemligheten.
Jag lovade att inte berätta den här veckan heller - det som kommer att få krogfolk att lyfta på både ett och ett annat öga.
Det återstår en del finputs.
Ska på bästa "På spåretmanér" ge ledtrådar så småningom som bara den klurige kan lista ut.
Sammanträdet i morse handlade om vem som först ska få nyheten och bli samtida med min blogg.
Fortsättning följer!

När unga gifter sig

Dagen då Linderdahl blev Ögren. Victoria tar en nypa luft inför kommande övningar som gift med Pontus.

Å, det är så rörande. Det där när unga gifter sig och ger upp allt för varann.
Gud ska veta att jag försökt flera gånger - först nu sitter det. Jag var väl för vresig i livet för att det skulle funka förr.
Igår var det uppdukat för Vickan och Pontus, dottern till våra vänner och hennes kille.
Scenen var en ganska så anonym, beige skolmatsal. Hela skolan lades ner för några år sedan för att det gick en kraftledning alldeles över - då blev det invandrarsvenska och ABF där istället (konstigt tänkt).
Här vigs de till varandra, på scenen så att alla skulle se, ingen stod oberörd - jag lovar

Kan man då förändra en skolmatsal till festsal?
Människor och hjärtballonger, skratten, tårarna och dansen, maten, drickat och tårtan. Det är klart att ett rum förändras beroende på vem eller vilka som befolkar det. Snart glömdes rummet och det blev fest och jättemycket glädje.
Men det var väl inte som när jag gifte mig första gången då gårdagens brudpar inte ens var påtänkta. Då var det helt efter etikettsboken och väldigt rakt och stöddigt som om vigselceremonien från kyrkan fortsatte upp i festrummet och mässmagin bröts först när folk blivit riktigt skitfulla.
Åt helvete gick det i alla fall några gånger i respektives äktenskapliga irrgångar innan vi träffades och började leva ett liv tillsammans med kvaliteter och en dag samlade folk till en liten sommarfest hemma. Efter inbjudningarna kom vi på att det skulle passa att gifta oss, Rodjana och jag. Båda hade vi distans till tidigare relationer och tyckte det var lämpligt och kallade på en vigselförrättare, en lokalpolitiker som jag känt i 40 år och folk kom i jeans och T skirt till vår buffé utan en aning om att de kom till en vigsel. Så blev vi gifta i köket, enkelt, vackert och det håller.
Och alla stod på stolarna och hyllade brudparet, osvenskt!.

Samma vigselförrättare dök upp igår och det kändes lovande för det unga brudparet.
Långbord med italienska sallader, skinkor, pajer, korvar och bröd dukades fram - allt hemlagat av brudens mor från Thailand, fantastiskt för över 100 gäster. Ostar följde som var mognade och riktigt härligt italienskt stinkiga - kunde inte bli bättre. Ett helt damlag i fotboll servade med vin och annan dricka med en sådan intensitet att ingen behövde sitta med tomma glas någonsin.
Härligt traditionell tårta.

Vi blev lite full iskratt över att plötsligt hamnat i det äldre generationsfacket, det vill säga föräldrafacket, de vuxna, kloka och erfarna som kunde se hur uppsluppet de yngre roade sig. Men så stor var inte generationsklyftan annat än att den kunde överbryggas av vår lille August, fyra månader, som jag fick lyfta fram som inspiration till kommande brud och brudgumsövningar.
Grattis båda!

Smakförställaren

Jag skrev om det den 2 oktober, alltså häromdagen, mest för att jag stötte på ajinomoto, MSG, glutamat, som vanligt i "vår" thaiaffär och för att jag länge irriterat mig på smaken - för hur mycket god mat förstörs egentligen i välmeningen att göra den mer välsmakande med någon slags gastronomisk doping. Expressen startade för en tid sedan en serie om den konstlade umamin och så hamnade jag på glutamattillverkarnas egen hemsida där "vetenskapliga rön" gjordes gällande utan källkritik.
Lisa har, såvitt jag förstått och liksom jag själv, tagit utgångspunkt i det som smakar när det gäller glutamat som tillsats. Det är liksom det som avgör.
Följ hennes länkar..

Ostron och red snapper

Synen som mötte mig efter jobbet.

Förmiddagen ägnades åt Studieförbundet Vuxenskolan och en föreläsning som skulle tjäna som inspiration åt förbundets studieorganisatörer bland pensionärer.
Det är så tacksamt att prata mat med de som upplevt. Det finns så mycket igenkännande.
De ville veta mer om min bok "Järnspisar, hackekorv och tabberas" och maten som lagats i Astrid Lindgrens bokvärld.
Sedan åt vi Fredrik Söderbergs mat till boken, den som vi lagade upp när boken släpptes på KB. Örtmarinerad strömming på en rostad limpbit. Rimmad oxbringa med rotsaker brunoise gjutet i gelé och toppad med pepparrot. Korvkaka utstansad som bakelser med smält smör och rårörda lingon.
Red snapper, helt annan fisk än den vi tar ur våra kalla vatten - OK koldioxidfisk, men det var det värt!

Efter ett TV möte på eftermiddagen så möttes jag av ett paket pinfärska ostron för öppning och i stekpannan två härligt tjocka filéer redsnapper (pla gra' pong) I en annan stekpanna wokade fläskfärs i ostronsås med grönsaker. Jasminriset gav en söt doft åt hela lägenheten, ett jasminris som fick smak av en riktigt het Nam Prig Kapi.
Het Nam prig kapi, fermenterad räkpasta.

Nu ska jag erkänna - jag vinner aldrig ostron SM - jag är en helt usel ostronöppnare och de första många åren har jag känt mig som Povels kokosnötsson och fullkomligt smulat sönder de vackra ostronen. Jo, jag har blivit mycket bättre det vore väl konstigt om inte tesen "övning ger färdighet" skulle vara giltig även för mig. Idag gick det hyfsat bra och kring det tionde ostronet hade jag fått in vanan och färdigheten, men då var det bara två ostron kvar att öppna. Återstod att njuta vilket vi gjorde av både osron och fisk, ris , stekta grönsakerna, fläsket och den överdjävulska smaksättaren, den fullknökade umamibomben: Nam Prig Kapi.