Dödsmöte i Vira

Så dyker han upp igen, den "gode" ärkebiskopen och kungens biktfader Samuel Troilius. Och han gör det som en spegelbild ur det förflutna vid dammsystemet på Vira Bruk där svärd smiddes att utvidga det svenska stormaktsriket och senare försörja Karl XII arméer med blankvapen.
Där stod han som ägare till bruket denne oinformerade, men karriäristiske skitstövelbiskopen i Västerås och senare skitstövelärkebiskopen Samuel.
Långt efter att trolldomsparagrafen lyfts ur den svenska lagboken (1734 års lagtext) och svenskarna lagt häsprocesserna bakom sig med nästan hundra år då inledde Troilius en egen häxprocess i Åhls socken i Dalarna 1757 och han gör det med bakgrund av sin egen religiöst grundade paniska skräck för satan, sin rädsla för kvinnor och oro för troll.
Han skulle sedan bli en av de högsta religiösa ledarna i landet, talman i prästeståndet, ärkebiskop och andlig ledare åt kungafamiljen.

Samtidigt bar han på den gamla uppfattningen från 2 Mos 21:23-25: "Sker skada, skall du ge liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot, bränt för bränt, sår för sår, skråma för skråma." Han hetsade människor till rädsla för Guds vrede, den som skulle drabba oss kollektivt om inte den världsliga makten dödade dem som utifrån prästerskapets tolkningar av Bibeln hade förtjänat det.
1757 skuffades en försåndshandikappad yngling fram när Trolius som biskop i Västerås gjorde visitation i Åhls socken. Ynglingen skulle berätta vad han sett och förklarade att tolv kvinnor i socknen var häxor.
Troilius samlade kvinnorna och förde enskilda samtal med dem en efter en. De skulle be tillsammans med biskopen och han skulle då notera om deras ansikten var "mörka och stygga" under bönen vilket de inte var. Kvinnorna var vanliga bonnmoror vilket biskopen också konstaterade, men när han frågade om de tyckte att yngligen skulle straffas för att spritt ryktet om häxer sa de samfält att den dumme pojken inte skulle behöva lida för deras skull. DET var misstänkt och så rullade det hela igång.

Kvinnorna togs in för att fås att erkänna häxeri och i handlingarna står det hur:
"Handklåfwar hafwa blefwit på dem skrufwade så hårdt, att hud och kött blefweit derwid sårade, att blod runnit, att händer och armar swullnat upp till dubbel tjocklek" Kvinnorna kläddes också av nakna och hissades sedan upp på "så synnerligt sätt, att de ej kunnat stödja hwarken wid jorden, eller med kroppen mot nogon ting". Biskopen anklagade dem för att ha smädat Gud, imiterat nattvarder och för "ordens wrängande af Satan".
En av kvinnorna var gravid vid tortyren, en annan fick skador för resten av livet.
En kvinna, Chatarina Charlitta Taube De la Gardie, fick dem frikända till slut efter att ha påvisat att erkännande pressats fram genom tortyr och genom att avslöja att rättegångsprotokoll och förhörsprotokoll förfalskats.
Troilius gick naturligtvis fri och kunde senare bli både bergsman genom att köpa VIra bruk och också bli ärkebiskop.

Här var vi nu i helgen och åt de bästa räkmackorna man kan tänka sig på kaffestugan och så fick vi snegla in i de stora svärdssmedjorna där så mycket för ont skapats.

(Läs mer om döden i skogen, om avrättningar i Sverige, om galna präster som förfäktade dödsstraff med Bibeln i hand i min bok Döden i skogen)

Fulaste blomman

Jag vet inte vad den heter eller ens vad den fyller för funktion i floran, men ful är den. Har länge tänkt jag skulle gräva bort den, men den blir lite småfin på bild flankerad av rosa malva.
Plötsligt saknar jag bolltistel i min perennrabatt. Den skulle jag få plats med om jag tog bort den här gula, den som några grannar till mig kalla för perenn aster.
Är det någon som vet vad denna blomma heter?

Luft

Genom en thaicommunity fick jag en länk till blocket.
Luft på flaska från Thailand.
Ni som aldrig varit där - gör ett inköp!
Klicka här!

Fiskpinnar - rent djävulskt

Nej, det var inte ens roligt, ändå skrattade vi och så frågade vi oss: Är det det här folk äter?
Efter en helt fantastisk dag på stranden i Österskär utanför Åkersberga åkte vi till Vira Bruk och åt räksmörgås och bilade sedan hem för att plocka vita vinbär och smultron till saft och sylt.
Det var då, för några timmar sedan som vi stannade vid Konsum för att handla lite snabb middagsmat.
Jsg har aldrig gjort det förr, handlat fiskpinnar, men gjorde det idag - vet egentligen inte varför. Hade potatis och vita betor hemma från igår om kunde stekas på. Köpte Coops eget varumärke för lite mer än 25 spänn. Det var dyrt förstod jag långt senare, dyrt för det smakade långt ifrån fisk, mest kex av panaden som verkar vara spetsad med syntetisk smakgivare modell matlagningssoda. Innehållet skulle vid närmare granskning av förteckningen vara hackad torskfilé - jo jag tackar! Mest liknade det styv fiskpudding och som sagt smakade ingenting.
Jag lovade mina barn att aldrig mer utsätta dem för hastigt påkomna experiment av den här typen. Har bara et ord över för dagens middag: Fyr fan!

Ett mail om Döden i skogen

Illustration till ett mord i Stockholm som slutade med att mördaren avrättades. Träsnittet är hämtat från omslaget från ett skillingtryck.

Det verkar vara en läsande sommar i regnet. Och när vädret är trist kan man ju välja en allvarlig bok. Får jag rekommendera "Döden i skogen".
En och annan har läst den och några har tagit det trevliga initiativet att höra av sig via mail. Sådant uppskattas naturligtvis.
Det här är en bödelskälla bredvid grundet till en koja i skogen - här förberedde sig bödeln och hans drängar innan delinkventen fördes fram till schavotten. Källan ligger invid Danderyds Skeppslags gamla avrättsplats, dold i skogen, gömd och glömd.

Idag kom ett mail från Elisabet Rydell-Janson i Åre. Jag mailade tillbaka, tackade för kontakten och frågade om jag fick "bloggpublicera" hennes mail och det gick för sig.
Hennes barn kallar henne för "morbidturist" och jag kan passa på läcka om att jag medarbetat med en essä i kommande årsbok från Svenska Turistföreningen. Ämne - Döden i skogen!
"Steks färjas läges avrättsplats" i Järfälla. Från den här stenen lästes domarna upp och från den byggdes inför var avrättning en träställning med lejdare och skyddsstaket. Efter avrättningen dumpades kroppen och huvudet ner i en grävd grop i kärret, en grop som bödelsdrängarna sedan förseglade med stenar och där ligger de än, de huvudlösa, ovigda till döden.

Hej,
Om jag fattat det rätt är det här mailadressen till Göran Lager. I så fall vill jag tacka dig för en utomordentligt intressant och välskriven bok, Döden i skogen.
Jag bor i Åre och har nyss kommit hem från semester i skärgården. I tisdags letade vi upp avrättningsplatsen i Järfälla, med hjälp av din beskrivning var det inte svårt. Jag blev oerhört tagen av vad jag såg och hela känslan platsen gav. Hade inte väntat mig att så mycket skulle finnas kvar att se och förnimma, trodde det skulle vara mer övervuxet efter 200 år.

Det slog mig också, precis som du skriver, att folk går förbi där utan en tanke på vad som skett eller de som ligger där, ett äldre par plockade bär bara meter från platsen när vi var där.

Anledningen att jag är så intresserad av sådana här saker (mina barn kallar mig morbidturist) är bland annat att jag själv forskat och skrivit om ett fall här i Jämtland, som du faktiskt har med i listan i slutet av boken. Det är det så kallade Sjugdendramat i Ströms kommun 1812-1813, där två samer avrättades och steglades - en tredje dog i fängelset i Östersund innan avrättningen. De skulle ha mördat ett nybyggarpar och orsakat deras tre barn att svälta ihjäl men enligt min mening var de helt oskyldiga. När jag började titta närmare på fallet och hur det kan ha inträffat (det var ju the crime of the century i de här delarna) kom jag in mycket på avrättningar och tillämpningen av dödsstraffet i Sverige. Bland annat vill jag få fram hur de här tre lappmännen hade det under nästan ett år på landsfängelset i Östersund, de som aldrig tidigare varit borta från fjällvidderna, aldrig varit i klammeri med rättvisan och inte ens talade svenska; hur det kom sig att en av dem ska ha erkänt. Jag har skrivit en del artiklar om fallet.

Din bok var/är i alla fall rena guldgruvan för mig. Jag ville bara berätta det.

Vänliga hälsningar
Elisabet Rydell-Janson
Ta bussen till döden. Station Galgbacken ligger i Järfälla och utanför avrättningsplatsen och alla de döda reflekterar ingen längre om ondskan som härskade och förmörkade ljuset.

Temynta i Meny

Temynta
Han finns med på 100 lappen tillsammans med tebusken, Carl von Linné.
I torsdagens Meny i P1 berättar jag om hur han gör sig till talesman för merkantilismen och är övertygad om att Sverige skulle kunna bli självförsörjande av te.
Hur det gick med den saken det vet vi. Att han senare hittade ett "tealternativ" i "temyntan" och var nöjd med det framgår av hans anteckningar i samband med den västgötska resan.
Jag fortsätter alltså den uppmärksammade serien "Diné med Linné" med ett nytt inslag idag. Reprisen går på lördag 16:03, men kan laddas ner när som helst här.
Inspirerad av dagens egenproducerade program gick vi åstad till Rappnes på Ulriksdal och köpte oss en temynta vilken saknats i vår 1700 tals kålgård, en sådan står nu bredvid en likaledes nyinköpt isop i örtagården.

Emmy som Leila K

I "Döden i skogen" skriver jag om "stackars Emmy". En prostituerad som ung vandrade ner från Attmar och Galtström i Sundsvallstrakten till Stockholm. Historien är så sorglig hur hon omedelbart hamnar i ett utanförskap och nedmonteras av fängelsestraff och män som utnyttjade henne.
Peter Klingsell, research för boken, bläddrade i en fängelseprästs dagboksanteckningar från 1800 talet. Det var då han hittade Emmy. I en dagbok, inte alls från hennes egen tid, hade hon skrivit med vacker handstil i smyg om att hon inte står ut med fängelset. Förmodligen hade hon tagit sig in till prästen olovandes eller skapat en relation till svartrocken. Några sidor längre fram och vid ett annat tillfälle skriver hon ner alla sina drygt 80 älskare (kunder) alla, eller de flesta ur Stockholms överklass, herrar med middagar och cigarr och fruar som snopet väntade hemma medan de prasslade i kjolstyget på Emmy.
Hon skulle varit glömt, borta för alltid, om det inte varit för dessa rader i prästens bok. Utifrån dem har vi kunnat berätta hennes historia och väcka henne till liv igen, givit henne aktningen tillbaka, respekten.
Så långt började vi leta efter en bild på Emmy. Hennes liv varade i 1800 talets slut - det borde finnas ett fängelsefotografi.
Vi blev fästa vid Emmy, hennes historia och vi ville ge henne upprättelse för att hon misshandlades, för att hennes baby hon födde i fängelset rycktes från henne bara någon dag gammal och dog ytterligare någon dag senare - kärleksbarn, älsklingsbarn, sorgebarn. Vi kallade henne "Stackars Emmy.Vi ville be om förlåtelse för ingen annan gjorde det någonsin.
I en låda med osorterade bilder i ett arkiv. Där låg fotot på Emmy klädd i den vackra rocken och den älskade muffen som återkommer i uppteckningarna av tillhörigheter var gång hon häktas för tjyveri.
Emmy håller på att bli en ikon 150 år efter sin död, den vackra kvinnan med det sorgliga draget över munnen och de blanka stora ögonen och med den älskade muffen. Petter kallar henne för 1800 talets Leila K.
Läs vidare om Emmy som dog blott 32 år och några månader gammal, i boken som kom i höstas och som lättast handlas här!