Vi fick främmande

Försöker få mina barn att förstå uttrycket, att vi fått främmande. Så sa vi alltid förr, sen blev det gäster eller besök några tiotal år och nu vete fan vad man säger egentligen.
Hursom så var främmat efterläntat, Eva Sjöstrand och Henrik Wallenius, några av min äldsta vänner, nu också vänner till Kristina. I åratal, vi träffades när jag jobbade på Gotlands Tidningar 1978, har jag varit en välkommen och inte sällan övernattande gäst hemma i deras fantastiska Visbylägenhet. Jag har fått förmånen att följa med på hela barnaresan och kärriärsresan och alla andra resor i livet.

Nu satt vi där igår kväll äntligen hemma hos oss på Lugnet och pratade och pratade och åt och åt igen och pratade ännu mer. Musiken, journalistiken, radio, kulturen, måleriet, berättandet, böckerna, kärleken...det mesta har vi gemensamt och när vi träffas är det märkbart otyst. Förvisso blandat med en del nostalgi, men jag menar, det är väl inte så konstigt efter 38 års vänskapsrelation.

Eva och jag har dessutom  samma bokformgivare, Christer Jonson som gjort tre av mina böcker och har en ytterligare i pipelinen som kommer i februari. Samarbetet med Eva har resulterat i en hel serie makalöst vackra och berättande gotlandica, böcker som jag alltid har liggande på nattygsbordet.

Så här blev det att vi inledde kvällen med en bondbönssoppa på hönsbuljong med friterade små rödlöksringar och ett uns lakrits. Bönorna självfallet jämte löken från trädgården.

Så hade jag preppat för varmrätten, en ljummer sallad med allt från köksträdgården, småskuren mandelpotatis, små gröna blad, ärtor, mangold och hårt chipsbakad grönkål och palmkål, kokta och något picklade cirkelbetor, kokta och skivade gulbetor, ringblomma, krasseblommor och gurkört. Efter uppläggning överöst med brynt smör.

Från Bengt Valentinsson, en annan gammal kär vän på Gotland, tidigare kulturchef på Gotlands Tidningar, fick jag  råbocksstekar för en tid sedan. Skjutna på norra Gotland. Nu fick den sista tillagas i stekgrytan, först marinerad i fyra timmar i lita olja, ostronsås, svartpeppar, chilli och rödvin, sedan brynt och överöst med marinaden jämte ytterligare rödvin och så brässad upp til 63 graders innetemp och på lågvärme i två timmar. Sedan fick steken ligga kvar och svalna i spadet. Lyfte upp steken och reducerade spadet med hårdkokning tills några deciliter återstod. I med vispgrädde och när det blev varmt toppredde jag och slängde i 400 gram gula kantareller, plockade av ytterligare en ällgammal vän från Sollentuna Tommy Löfgren (vi har känt varandra sedan 1962, Herregud det 54 år!). Sådär jag såsen klar, allt klart, det är serverat.

Avslutningsvis och utan att det märktes bakade Kristina en helt underbart god smulpaj på gårdens björnbär, de dignar verkligen från busken på husknuten, stora, saftiga, söta och solmogna.

I morse lyssnade vi på P2 med Eva som musikciceron. Tre timmar till frukostering på Lugnet. Kan man ha det bättre med vänner...tror inte det! Tack för att ni kom och förgyllde vår helg.