Hembygd igen och om att göra det ordentligt

Det är självklart att en hembygdsförening har sitt berättigande och att en sådan SKA titta bakåt för att hämta information om hur det var och sedan konstatera hur det blev och finns det smarta människor i föreningen så ska dessa också, genom sina kunskaper, kunna glänta på dörren till framtiden och sia en gnutta.

I Sollentuna Hembygdsförening, som jag under några stormiga år fick förmånen att vara ordförande för, finns en trefaldighetskälla. Den ligger nedanför kvarnen i Landsnora och rinner åt "fel håll". Inom folktron är det i en sådan källa man ska dricka sig till rening och tvätta sig för att inre skiten ska flyta mot norr där självaste djävulen ansågs bo.

Som jag skrev i mitt förra inlägg är det väldigt mycket si och så med arkiven i hembygdsföreningar. Förbundet försöker nu ordna så att lokala föreningar kan få hjälp med digitalisering. Jag ville tidigt att arkiv och allt som publicerats i skrift i Sollentuna Hembygdsförening skulle digitaliseras och bli sökbart på Internet så att såväl lokala forskare som forskare på riksnivå skulle kunna att när som helst gå in i arkivet och hitta rätt.
Men det där vann inget gehör. Hade det gjort det kanske man tidigt hade återknutit till trefaldighetskällan.
Inför varje brunnsdrickning därstädes uppmanar hembygdsföreningen besökare att ta med egen mugg (ja, jag skulle nog inte dricka vattnet hursom).
Jag visste att jag någonstans hade sett vaxade engångsbägare att använda vid brunnsdrickningen. ENGÅNGSBÄGARE! skrek vissa i styrelsen ALDRIG.

Men hade man lyssnat på mig så kanske man funnit fram i register och arkiv den här lilla pappersbägaren, daterad till den 22 maj 1937.
Hittade den för en tid sedan på Tradera och självfallet måste den ligga undangömd i samlingarna på Hersby någonstans om nu ingen slängt denna del av vårt gemensamma minne föreningen är satt att förvalta.