Shocking news, jag gillar Findus Krögarpytt!

Man skulle kunna tro att det här är ett "betalt samabete", men det är dt självklart inte. Jag har skrivit den här bloggen ganska många år nu. Alltsedan 2006 har jag hållit mig borta från att låsa upp mig till sponsorer eller betalda samarbeten, kanske dumt men det finns en fördel att kunna vara fri!

I alla fall så är det så att det finns vissa industriprodukter som jag inte kan hålla mig undan. En sådan är Findus krögarpytt, snabbt, enkelt och med rätta tillbehören, de vill säga HP-sås och stekta ägg, blir det skitgott (!), Röda inlagda betor funkar ju också, men inte ketchup. Kanske med bea(!?) och något studentikost.

Igår körde August nudlar med fläsk och jag tog pytten. Det är sällan vi delar oss inför middagen, men så blev det och så fick det vara. Ikväll blir det vildsvin - vet bara inte riktigt hur, men måste snart bestämma mig om jag ska köra köttet i sous vide i flera timmar och sedan steka på det.

Försöker komma på annan industrilagad färdigmat som jag gillar, men kommer faktiskt inte på något annat om man inte ska räkna in frysta grönsaker som små franska ärtor och brockoli, men det är ju något annat.

En mer bearbetat pytt är ju "Lapskojs", slår det mig och jag skrev om det på bloggen 2013, alltså en slags äldre version av gräddstuvad pytt, det som också kallas "skånsk":

Lapskojs!
En hart sagt utrotningshotad rätt som i mitt 60-tal lagades av pulverpotatismos och med en delad burk salta biten. Naturligtvis har rätten djupare rötter än så.

Namnet har inget med samer att göra, utan är en försvenskning av engelskans "lobscouse". Exakt vad det betyder är det ingen som vet men för att söka sig till det svenska ursprunget finns ett recept på lapskojs i den lilla boken "Matlagning i dyrtid"  från 1917 av Olga Ahl och under rubriken "Överlevor". Jag har med exakt det receptet i min bok (som fortfarande och för lång tid framöver är aktuell) "Järnspisar Hackekorv och Tabberas". 

Så här lyder det gamla receptet:

1 1/2 l nykokt varm potatis

4 dl tärnade »överlevor«

(det vill säga stekt eller kokt kött,

oxe, gris eller lamm, eller en burk

av en av landets äldsta konservmärken,

"Salta biten", för den

som inte ids ta vara på överlevor)

1 dl mjölk

1 dl mörk oxbuljong

2 msk smör

2 finhackade rödlökar

1 msk rivebröd

1 finhackad sardell (kan uteslutas)

Krossa potatisen och rör den smidig med 1 msk smör och kokande mjölk. Bryn löken och stek köttet hastigt. Låt rivebrödet svälla i buljongen. Rör i buljongblandningen i potatisen tillsammans med finfördelat kött. Lägg eventuellt ner en hackad sardell för den goda smakens skull och smaka därefter av med salt och peppar. Värm hela anrättningen försiktigt under omröring. Späd med mer mjölk om

så skulle behövas.

Så är det med det!

I skymundan en glimt av Assar efter regnpromenade

 

63 minuter 63 graders ägg med fisksås och Nam prig Narok

Så har jag då äntligen sällat mig till skaran som lagar till didär makalösa äggen. Jag har ju sedan länge utrustningen men aldrig riktigt funderat på att stoppa i äggen. Igår gjorde jag det i alla fall, satte värmen på 63 grader och tiden på två timmar - ja jag vet att det ultimata ska vara 63 minuter, men som jag förstått det spelar det ingen roll och jag skulle ut med Assar (hunden) och det tar längre tid än 63 minuter - så där fick 'äggen varmmogna under tiden.

Körde ett helt gäng med ägg och åt några efter promenaden - och visst det är väldigt väldigt bra.

Lät några kallna i vattnet och sedan i kylen över natten - till frukostmat.

I Thailand för många år sedan - tror det var i Bangkok, serverades jag löskokta ägg i en skål med fisksås och chili, det var som en krämig örfil i den fuktiga morgonvärmen.

Slog ur ett ägg i morse, stänkte över kanske en halv msk fisksås och en rågad tesked nam prig narog (Köp en sådan burk i din närmaste Thaiaffär, stapelkrydda som inte är svidande het men biter ifrån ordentligt och perfekt till ris med kyckling eller som till nu i olika anrättningar av ägg)

Men vilken smakbomb det här blev då med krämigheten och den runda smaken av den lösa äggvitan och äggula tillsammans med sältan från fisksåsen och så bettet i chilin som verkligen lyfte äggsmaken.

Nu kör jag några ägg igen att ätas i morgon bitti till frukosteringen.

 Ibland ser jag att jag nämner en massa ingredienser som kan uppfattas som fullkomligt abstrakta med sin thailändska namn. Jag brukar översätta i den mån det hjälper. Men översätter man nam prig narog så kan man liksom inte gå in i thaiaffären och be att få en burk chili från helvetet eller dess syskon burk "savann" som betyder himmelriket. Lika bra att storhandla. Här är en lista som kan behövas i skafferiet

Och när kollar i min nu ganska digra blogg för att se om jag skrivit om "Narog" tidigare hamnar jag i ett inlägg om när jag saltade in kalkon och ankägg. Läs om detta här.

Kycklinglever Anglais och assar fick sin beskärda del

Ja det var tänkt så, jag köpte två paket kycklinglever och ett paket kyckling i akt och mening att göra hundgodis. Jag steker först inälvorna hastigt och sedan torkar jag på plåt i ugnen några timmar på 60 grader. Med detta godis i fickan får jag Assar att inte bara göra konster utan också sköta sig på promenader vid hundmöten. Sådana möten har nämligen varit ett problem - han beter sig som en "mördarhund" och morrar och skäller med strupljud.

Nu slumpade det sig dock inte sämre än att både jag och August kände det där suget efter just lever. Det är något märkligt, förmodligen med järnnivåerna i blodet, som sänder signaler till hjärnan att nu måste nivåerna utjämnas.

Assar fruktansvärt sugen på lever!

Sagt och gjort så offrades ett paket kyckling till Assars nackdel. Bara skakade levrar i mjöl och stekte, kokt mandelpotatis och så smör och juice med kapris och finbacon därtill.

Grekiskt bygge i Sollentuna nära Centrum - står helt still.

Kan man säga att det ser rent för jävligt ut, bygget, eller snarare grundsättningen av ett helt kvarter efter Industrivägen i Sollentuna, det som annars utgör en helt ny "stadsdel" där tidigare industristadsdelen låg med bland anda Andrén och Söner, Reveteringsfabriken, Bergendahl och Höckert, AB Stansmekano, AB Erik Sundberg och Stålsvets.

"Det ser numera ut som i Grekland" för länge har ett kvarter blivit ofärdigt byggt. Det ligger nu  med betongsocklar och plattor i dagen, högar med nersjunket och förstört byggnadsmaterial, ruttnande marktäckdukar och skogar av armeringsjärn som sticker upp lite överallt. Hela kvarteret efter Industrivägen är inhägnat av stålstaket, ogräset tar över, dräneringsrör sticker upp och mattor som ska skydda grunden flisar sönder av väder och frost kring socklarna. Ser ut som att allt stannat av och lämnats åt sitt öde, en slags modern ruin, ett monument över en stadsdelsambition. Vad säger den avgående stadsarkitekten om detta? Och vad säger kommunantikvarien om förfulningen?

Varför ser det ut som det gör i Grekland? 

Jo, jag tänkte den där kopplingen för reser man i Grekland hittar man hus med armeringsjärn stickande upp och med byggmaterial kring husen och allt ser ofta ofärdigt ut. Då säger någon att greker inte behöver betala skatt förrän huset är färdigbyggt, men det ska vara en myt. Kanske det ändå är så i Sollentuna efter Industrivägen, att avskrivningarna fortsätter år efter år bara sockeln och plattan är gjuten, ett slags 0-projekt för att rädda företagsekonomin?

Nä, i Grekland sticker det ut armeringsjärn tänkta för en framtida utbyggnad när bostaden blir för liten. Och varje dotter i familjen får av tradition ett hus av sina föräldrar eller förväntas ärva föräldrarnas eget hus. Byggen av "dotterhus" påbörjas redan när flickorna är små och därför kan husbyggena ta hur många år som helst och stå halvfärdiga tills ekonomin tillåter att man bygger färdigt. Pojkarna då? Jo de förväntas gifta sig med flickor som har ett hus att bo i. 

Så är det självfallet inte på Industrivägen. Där känns bygget mest som ett misslyckande. Frågan är om de tilltänkta lägenheterna kanske redan är sålda, då är det en katastrof för alla som gått in med pengar. Fortsättning följer.

Vansinnigt förtjust i Yorkshirepudding, men äter det alltför sällan

Från idag räknat och bakåt är det 43 år sedan...

...alltså som jag åt Yorkshirepudding senast, men då väldigt ofta. Den serverades som ett ständigt tillbehör i RCAs matsal i London där jag gick masterprogrammet. (Helst till rostbiff, jo på den tiden serverades rejäla grejer)

Igår började jag tänka på den jäkla puddingen och minnas smaken och texturen. Så idag till överblivor av gårdagens 250 grams råbiff lagade jag Yorkshirepudding. Hur bra som helst, nästan obeskrivligt gott med "gravy" från grillningen av 185-gramsbiffen av möraste innanlår, mald två ggr på finaste skivan.

RECEPT:

det här behövs:

4 ägg

2dl tjockmjölk (sån där gammaldags förstärkt med en skvätt vispgrädde

200 g siktat kärnvetemjöl

salt

gör så är:

Häll en halv centimeter olja i en muffinform, alltså en sådan där med fördjupningar för pappersformarna.

Ställ i ugn i en timme på 190 grader.

Vispa äggen stenhårt (dvs ordentligt) häll i mjölken och vispa ännu värre och sikta så mjölet och vispa så armen domnar.

Häll smeten i en kanna med pip för att träffa rätt i formarna. Fyll upp jäms med kanten eller tills dess oljan når dit. Det fräser och hoppar så var försiktig.

Skjutsa in i ugnen och låt puddingarna sufflera i 20 till 25 minuter.

(Bäst som i England med en rostbiff på galler ovanför utan fettuppsamlare så att gravyn droppar ner över puddingarna.) Annars kan man servera till lätt halstrad lax med någon majonäsbaserad sås eller vilken sås som man tycker passar bäst. Det finurliga är att puddingarna suger upp och tar till sig och bara ger.)

Köttets lusta och när andan faller på. Det gjorde den igår!

Så plötsligt är det sommarvarmt ute och jag fick en gång lära mig att råbiff kanske inte är det lämpligaste under månader som saknar R (precis som för ostron). 

Men nu är det ju så att kylkedjorna förbättrats betydligt och det är ju inte fabriksmald köttfärs jag hämtar råvaran från utan "precisnyssmalt" innanlår från köttdisken till vår nära turkiska butik som vi är bortskämda med och som tidigare givit oss så bra entrecote (se bilden nedan, här är för övrigt länken till allt jag skrivit med ordet kött).

Alltså, inledde med ett par utmärkta kronärtskockor, hårt knutna och modell medium, rört smör och salt. Sedan råbiffen som jag brukar äta den på Pastis i Gamla Stan...

 ...och som jag förr brukade äta den i Paris på La Coupole på boulevard du Montparnasse som tämligen ung student.

En god middag en vanlig torsdag när alla andra söp ärtsoppa!

(Jämför förresten priserna från franska francen för 30 år sedan och SEK alldeles nyss)