Vegoburgare med högrevsalternativ

I förrgår slapp jag köket utom att diska bunkar och kastruller vilket är ren meditation. 

August och Kicki satte igång med middagen, sötpotatis i ugn och hamburgare på svarta bönor, rostade naketpumpafrö och persilja, hur djäkla gott som helst. 

Som alternativ fanns också saftiga burgare på högrev.

August hade haft sin koncentration på att göra mozarellasticks för han tycker inte att en hamburgermiddag blir komplett utan dessa.

Sedan några bilder på veckan som var med tomatsallad med getost och en räksallad värd namnet.

Den söndag som idag är drar vi på brunch och testar nya Edsbacka Wärdshus och sedan ny vecka. 

Påminde om gammeldags stadshotellomelett fylld med stuvad spenar. Nattamat!

Tomad med lagrad getost

Hur ska det här sluta? Spänningen är oliiiidlig!

Vuxengrejer med döda, levande och släkt

-->

Heldag med sköna August. Först kändisvandring vid Katarina kyrkogård, Lars Wivallius, Putre Wickman, Anna Lind, Cornelis, Leygraf, Per Anders Fogelström, Mikael Nyqvist, Gustaf Sjökvist, Tomas Tranströmmer med flera, alla med berättelser, alla med en historia, alla döda.

Sedan bland de högst levande, men åldrande vänner i ateljéhuset på Fiskargatan, Mosebacke. Curt Hamne, Lea Ahmed Jussilainen, Hasse Lindroth och kaffe med faster Karin Mehrens, Erika och kusinbarn. Hur trevligt som helst och allt hör ihop och August fick träffa sin tremänning ffg.

Ett doftande minnesmöte när jag gick in i grafikateljén där jag tryckte etsningar för över 40 år sedan och så en vända in i centralköpet där jag heller inte satt min for sedan Hendrik Nybergs tid. Märklig nostalgi rakt igenom.

En snabbglass och fika på nya gelaterian i Edsviken, vänligt ställe med själ och så till vännerna Janne och Gittan med fikabröd, samtal, kaffe och lugn på terassen.

Fantastiskt med en elvaåring i släptåg som gillar långsamma vuxengrejer, samtala, titta på konstnärliga bilder, träffa historiska människor både de i gravar och de som är högst levande och äta vuxenglass med intensiva smaker på en gelateria.

Planer för i morgon med August: Sätta bondbönor på den halva kolonilott jag fått förmånen att småodla på under säsongen, sedan fika hos storebrorsan Gaston och barnbarnen Freija och Alice.

Matkrig, mat som vapen...svältdöd! Breaking News

-->

Det blev ju faktiskt riktigt trevligt med dom där människorna, Edward Blom, Sigrid Barany och radarparet Filip och Fredrik. Galet, mycket på uppstuds, helt utanför manus och det är precis då som jag själv trivs som bäst. Tror det finns ett norskt uttryck som sammanfattar det hela…”att ta det på sparket” eller lite som gutarna säger... ”Pa hao”.

Det här mina vänner är "Guldburken". Sådana finns inte kvar i krigslagren, försvarets ärtsoppa.
Håller hur länge som helst och åts upp när "kalla kriget" ändade senast.

Första gången jag över huvud samarbetar med Edward Blom och Sigrid Barany. Trodde det skulle bli mer munhuggande än det blev. Kul att dra åt, om inte håll så i alla fall, samma riktning.

Jag har en kvar, inte i krigskostlager utan som museiföremål!

Vad det handlar om. Mat i krig, mat som vapen, hur skulle vi klara oss om alla matkanaler ströps. Jag frågar mig, finns det någon kvar som kan sela hästar, plöja åker och har vi ens utsäde tillräckligt för proteinrika grödor som ärtor, bönor och linser?

Titta själva, ikväll på femman klockan 22 Breaking News med Filip & Fredrik.

Som en Herr K mot brevbäraren och Postnord

Helvete också

Vår Lovisa fick ett stort brev, men inte i vår brevlåda utan i grannens. Igår for hon till London för att jobba. Brevet trycktes in i grannens postfack redan i onsdags förra veckan.

Tänkte väl att grannen kommer hem snart och "sorterar om" de felaktiga breven, men det gjorde han inte. Onsdag, torsdag, fredag låg brevet där retfullt inlåst, ett brev som hon behövde för jobbet i London.

Tänkte, ringer jag till brevbärarexpeditionen så löser det sig.
Letade på nätet efter telefonnummer att ringa. Fanns inte, inget direktnummer till brevbäraren, väl dock till Postnord. Ringde dit och fick prata med Victor Johansson. Innan dess fick jag vänta 18 minuter innan han svarade. Framförde mitt ärende om det felsorterade brevet och att det var ytterst viktigt att Lovisa fick det innan hon skulle åka. Men Victor Johansson hade svårt att förstå. När jag förklarat allt frågade han om vilket postnummer jag har. "Så ni har alltså sådana där postfack i trapphuset". Äntligen lite "fatta där".
Så fick jag vänta till konstig musik i telefonen.
Victor kom tillbaka och ursäktade sig för ytterligare åtta minuters väntan. Nu skulle det lösa sig!
Bra tänkte jag, snart får Lovisa sitt brev.

Men vet ni?
Igår körde jag henne till Arlanda. Grannen fortfarande på semester. Brevbäraren har inte varit här annat än i fredags och då lämnat en hög med post på golvet bredvid sorteringsfacken och dessutom lagt ett av grannens brev i vår låda. Kanske dyslektiker, vad vet jag, ska jag ha förståelse för det?
I morgon är det en vecka sedan brevet lades i fel låda, vi ser det, vi ser att det är adresserat till Lovisa, Omöjligt att pilla ut...
Helvete, det var faktiskt bättre förr.

Eton mess en vanlig Valborg och en Ren förtvivlan

Det är inte så allvarligt som det låter, bara förtvivlat gott. Den meny som vi tråcklade ihop en vanlig Valborg.
Började med små tunnbrödsrullar med hackad lättgravad lax hopbunden med en sörja som vanligtvis kallas hovmästarsås bara för att den inte sällan i gångna tider tillreddes vid bordet av hovmästaren som elegant och utan att skvätta rörde ihop några matskedar fin senap med socker och olja och dill. Nu tog jag dillen från egenodlad fänkål (passade på att lösfrysa senast).
Smörsmorde tunnbröd och rullade in laxröran och skar i rullade bitar. Serverades med sallad på grillad sparris och charlottenlök.

Som varmrätt, en klassiker. Grov renskav av framdelskött. Bryns i stekgryta och får brässera i viltbuljong trekvart tillsammans med charlotten och trattkantareller. Smaka av med lite soja och något messmör. Toppred och fyll på med grädde och sjud tills simmigt. Servera med ris och rårörda lingon eller svartvinbärsgelé.

Så till "The Grand Finale": Kickis svar på Älgens Eton mess. I botten hjortonsirap, på det en sked vaniljglass, vispad grädde, maränger och så rikligt med hemkokt hjortronsylt (Alltså inte från vårt hem utan från Renprodukters hem, affären i Norrviken som blivit vårt vilt-sinta vattenhål!)

Dramaturgiskt blev det så här, Förrätt och rengrytan tillsammans med bubbel av olika karaktär beroende på den som avstår och de som estmerar och de som är barn och sedan brasa på Edsvik. Hemma igen kaffe i nyommöblerade vardagsrummet och med denna saligt sköna röra en Eton mess utgör.
Sicken Valborg. Smaker som bara dundrar i munnen.
"ska fan aldrig mer äta!"