Hon är så kär, den där förbannade falukorven

Alltså, släng er i väggen ni som dissar bruna bönor och allrahelst i kombination med falukorv.
Boken "Femton kockar och falukorv" skrev jag för 16 år sedan och gav ut hos Björn Kronwall på hans lilla förlag. Karl Melander tog bilderna.
Bland kockarna som medverkar hittar vi storheter som Gunnar Forsell, Werner Vögeli, Tommy Säbb, Carina Nordin och Niclas Ryhnell m.fl



Jag brukar påpeka att det blev ett alldeles åt helsicke för dyrt omslag på en bok med landets mest nyttjade och kanske folkligaste råvara, inbunden i svart linne och titeln i silverfoliering. En snygg bok blev det och välmatad med allt du behöver veta om denna älskade korvs historia kryddad med en hel serie inovativa och fortfarande ganska så förvånande anrättningar.

Eftersom den här boken finns på Bokbörsen och dessutom billigare är det kanske fåfängt att sälja den här, men jag gör det för mina få ex (en handfull) jag har kvar är ocirkulerade och i prima nyskick, dvs obläddrade. Ett hundra spänn styck plus frakt med postens billigaste. Messa eller skriv på min FB den som vill ha.
Förskott med swish går det snabbt som tusan.

Säljer för övrigt nu ut stora delar av mitt kokboksbibliotek på Bokbörsen. I omgångar lägger jag upp fem hundra böcker, minst.
Har haft balla liggande i magasinet i tre år och förstår då att jag inte är i behov av dem längre.

Recept på falukorv: Skiva och stek lätt i smör. Bruna bönor? Koka och spetsa med sirap och ättika. Salta, ät! Wow, som lunch i veckan.

Dressade gröna bönor och paj på gårdens björnbär

Det är en väldigt stor tillfredsställelse att bara kunna släntra ut i trädgårdslandet och hämta in välmatade, kraftfulla gröna bönor, hur många man vill och sedan gå förbi till söderväggen och plocka ihop en halv liter stora söta solmognade björnbär för en paj.

När landet ligger så där obrukat och alldeles tomt i april tänker man "det här kommer aldrig att bli nåt". Ibland är det till och med svårt att sätta igång bara för att rädslan att misslyckas tar överhanden. Njutningen fram tills dess har varit planläggningen och inget har gått fel. Då, om våren, då börjar arbetet i jorden och då kan allt i världen gå fullständigt åt helvete, maskar, kryp, rådjur, sniglar och dåligt utsäde. Och jag försöker intala mig varenda vår att till augusti är det så välmatat i kökslandet att jag själv knappast kommer in. Då i april tar jag fram bilder från tidigare odlingar för att skapa kraft, mod och verkligen försöka förstå vilken livskraft det vilar i jorden, i plantorna, i fröna.

För i år vet jag flera saker för det kommande, betorna ska ner tidigare, majsen ska ha bättre jord, kålen ska täckas från första stund, potatisodlingen ska utökas, gårdens växtavfall ska blandas med ensilaget upp till en halvmeter i odlingsbäddarna före vintern, gödsling måste till. Ja ja, men nu, i ögonblicket och denna dag när det är 27 grader varmt över björnbären mot söder, nu njuter jag bara.

Dressade gröna bönor att äta avsvalnande

Tre stora handfulla stycken med gröna bönor, störvaxbönor eller andra.
fem stora krossade och hackade vitlöksklyftor
1 dryg dl olivolja
någon matsked vitvinsvinäger
saften från en kvarts lime
En matsked kikkoman soja

Hetta upp en liten stekpanna och häll i någon matsked av olivoljan. Fräs vitlöken, inte bränd, men brun. Deglacera med all olivolja och häll tillbaka i en blandningsskål. Häll i lime, vinäger och soja. Salta lite och dra några varv med svartpeppar över dressingen. Låt svalna medan bönorna kokar efter att de sköljts och snoppats och översköljts med kokande vatten. Låt koka, och det här är råviktigt, tills de är helt mjuka. BÖNOR SKA ALDRIG VARA AL DENTE, BEGRIPS!!!! Bönor ska smälta i munnen, hårda och halvt okokta kommer aldrig alla smaker till sin rätt, lockas liksom inte alls fram utan bönorna får en äcklig klorofyllig, gnisslig smak.

Häll av vattnet och lägg bönorna på fat. Häll över dressingen och blanda medan bönorna fortfarande är varma. Låt svalna något och ät med lite bröd eller som sidorätt till helstekt kyckling, marinerade kamben eller stekt torsk, ja till va fan som helst!

Paj på nyplockade björnbär:
Rosta solrosfrön i en het panna, Halvvägs slås några nävar havre över tillsammans med en halv deciliter vetemjöl. Rosta allt på hög värme och rörlig panna. Släng över några nypor salt. Smält ner minst 100 gram smör och låt smöret binda ihop ingredienserna. Smörj lätt en form med löstagbar botten. Låt allt i stekpannan svalna något och pressa sedan ner blandningen i formen. Försök pressa upp ordentligt på kanterna och täck hela botten. Ställ att kylas. Skölj för guds skulle inte bären men plocka bort allt fnas och alla bärfisar och annat skumt. Häll björnbären hela i pajen, jämna ut och strö över rejält med syltsocker (björnbär vattnar ur sig av helsike och behöver mer än mjölblandningen för att stilla sig och gå ihop. In i ugnen 200 grader i en dryg halvtimme. Får kanterna för mycket färg så täck med folie. Är med lösvispad grädde (40%!)

Köksträdgården är hur mysig som helst och levererar

Bara lite kort om årets trädgård. Första året med täckodling. Begriper nu att jag var lite sent ute med grejer. En del tar sig inte för att det helt enkelt inte tar sig. Vissa år är ju sådana år. Bönorna, förra och förrförra året ett moras, i år ett överflöd. Tidigare år har vi ätit oss trötta på majs, i år bara skit med majsodlingen. Gurkor, kål, tobak (!) och ärtor växer så det knakar. Rödbetorna långsamma och lite torra, men däremot världens renaste, minst angripna, godaste mandelpotatis. Tar upp ett kok snart till surströmmningen. Jodå, jag är helnöjd med årets resultat så långt.

Björnbären mot söderväggen är oerhört saftiga och bra f
ör frysen till vintern,inte sant?

Skördar bönor i omgångar och de blommar igen och igen och igen.

Snoppar, sköljer, doppar i kokande vatten och fryser in. 

Valpig men galen på duvor, rådjur och hare.

Vi var ute och gick nyss och har gick stolt med hög svansföring ner över vår lilla grusväg mellan åkrarna. Vinden i ryggen, så hör han en fasan skrika till. Reaktionen var obetalbar. Allt spetsades till och han kändes stenhård i kopplet. Jag sa "ligg". Han lade sig blixsnabbt. Den lille Assar gör allt rätt, samtidigt som han ser så valpig ut.
Dagens kopplade tur går runt vårt nytröskade 53 hektaren utanför huset. Duvor och gäss blir lunchens övning. Älskade lilla hund!

Ännu mer om trefaltdighetskällan

En vän till mig påminde mig att han redan 2012 mejlat mig om dryckesbägaren till trefaldighetsfesten 1936. Han skrev då att han någonstans hade sett "en vaxad strut med hembygdsföreningens loggotype att dricka vatten ur vid trefaldighetskällan".

Det där mejlet hade fallit helt i glömska. Längst ner i mejlet står det att "det var på den tiden man ändå försökte i alla fall".
Och jag kommer ihåg att jag envist försökte få Sollentuna Hembygdsförenings styrelse att låta trycka upp vaxade dryckesbägare att använda vid trefaldighetsfirande vilket naturligtvis dissades, detta parallellt med att jag ställde krav på en djupare historisk beskrivning över vanorna kring detta firande, vilket de allmänna i styrelsen inte förstod då man var nöjda att hemfalla åt antaganden och egna små funderingar, ett hållningssätt som naturligtvis inte för framåt ett jota utan bara blir löjeväckande.

Så Björn (han heter så den gynnare som korresponderade i ämnet redan 2012 den 4 juni) du var tidigt ute och det tog fyra år för mig att till slut hitta den lilla bägaren som jag nu tänker donera till Sollentuna kommuns arkiv och Annika Holmberg där sedan tidigare affischen (ovan) ligger och som du också lät bilägga ditt tidiga mejl.

Det är kul när bitar hamnar precis rätt och på plats.

Mer kött på benen om dryckesbägarens ursprung

Kommunens arkivarie Annika Holmberg skriver i ett meddelande på Facebook att affischen till evenemanget finns bevarad i Sollentuna Kommuns arkiv.

Då kan man undra vilket evenemang det handlar om. Jo, där är kommunens antikvarie Olof Svanberg behjälplig. Han berättar i ett mejl att det inte handlar om att dricka trefaldighetskälla vid Landsnora som nu hembygdsföreningen ägnar sig åt under diverse lajvande utan en källa som just nu fallit ur rullorna. Den låg vid Tunberget och ligger förhoppningsvis kvar, räckt av ett brunnslock på privat villamark. Vid sidan av Klasrokällan där manfolket till Gustav Vasas liktåg släckte törsten, där Almqvist suttit och där någon målare en gång vid renovering av skolan tvättat penslar, och källan vid Landsnora kvarn skulle det här alltså vara den tredje trefaldighetskällan i Sollentuna.

Jag tar mig friheten att citera Olof Svanberg i mejlet jag fick idag:

"Läs spalt och bild del 1 sidan 184 i reviderade upplagan. hembygdsföreningen återupplivade källan 1936...Själva evenemanget var lysande á la Grönköping. Givetvis med höll Göransson tal (Rektor Nils Göransson också lokalhistoriker, min anm.), men även prosten Hansson.

Så här står det i boken en bok som för övrigt Annika Holmberg skrivit:
"Kvällen var också vacker och varm, varför det blev något av en upplevelse. Härtill bidrog starkt det utomordentligt vackra tal till hembygden och fosterlandet, som prosten Hansson utformade. Sång utfördes av sångare från Turebergs och Rotebros manskörer under folkskollärare Bergströms, Rotebro, ledning.”

Fick anledning att tacka både Annika Holmberg och Olof Svanberg för snabba reaktioner på min pappersmugg och till den förra fick jag anledning att skriva:

"Ditt arkiv (på kommunen) är en fantastisk källa och där minnet ligger djupt och ansvarsfyllt bevarat.
Tyvärr kan man inte säga det om hembygdsföreningars arkiv i allmänhet och Sollentuna Hembygdfsförening i synnerhet där papper och textil ligger slarvigt diariefört i rum med förödande klimat.

En av varglapparna som något sånär finns bevarad.
Övriga 18 kraftigt förstörda av felaktig arkivering

Se bara på de unika varglapparna eller alla de böcker, tidskrifter och pappershandlingar som förgås i fukt. Ramade alster som äts upp av syrakartong. Slarvigt bevarade träföremål som trämask kalasat på att det som återstår är att närmast betrakta som damm. Stora delar av samlingarna från Edsbergsgodset är bortom räddning och värst av allt, ingen vet riktigt vad som står var eller vad som finns var i samlingarna. Det är tragiskt och jag har försökt påtala detta faktum för ansvariga politiker ett antal gånger, inte minst när jag själv var ordförande i föreningen, utan att få gehör. Men som sagt, tror det är kört för många värdefulla föremål redan."

Hembygd igen och om att göra det ordentligt

Det är självklart att en hembygdsförening har sitt berättigande och att en sådan SKA titta bakåt för att hämta information om hur det var och sedan konstatera hur det blev och finns det smarta människor i föreningen så ska dessa också, genom sina kunskaper, kunna glänta på dörren till framtiden och sia en gnutta.

I Sollentuna Hembygdsförening, som jag under några stormiga år fick förmånen att vara ordförande för, finns en trefaldighetskälla. Den ligger nedanför kvarnen i Landsnora och rinner åt "fel håll". Inom folktron är det i en sådan källa man ska dricka sig till rening och tvätta sig för att inre skiten ska flyta mot norr där självaste djävulen ansågs bo.

Som jag skrev i mitt förra inlägg är det väldigt mycket si och så med arkiven i hembygdsföreningar. Förbundet försöker nu ordna så att lokala föreningar kan få hjälp med digitalisering. Jag ville tidigt att arkiv och allt som publicerats i skrift i Sollentuna Hembygdsförening skulle digitaliseras och bli sökbart på Internet så att såväl lokala forskare som forskare på riksnivå skulle kunna att när som helst gå in i arkivet och hitta rätt.
Men det där vann inget gehör. Hade det gjort det kanske man tidigt hade återknutit till trefaldighetskällan.
Inför varje brunnsdrickning därstädes uppmanar hembygdsföreningen besökare att ta med egen mugg (ja, jag skulle nog inte dricka vattnet hursom).
Jag visste att jag någonstans hade sett vaxade engångsbägare att använda vid brunnsdrickningen. ENGÅNGSBÄGARE! skrek vissa i styrelsen ALDRIG.

Men hade man lyssnat på mig så kanske man funnit fram i register och arkiv den här lilla pappersbägaren, daterad till den 22 maj 1937.
Hittade den för en tid sedan på Tradera och självfallet måste den ligga undangömd i samlingarna på Hersby någonstans om nu ingen slängt denna del av vårt gemensamma minne föreningen är satt att förvalta.