Hutlöst dyra taxiresor överskrider ockergräns. Myndigheterna bara ser på!

Det här är bara ett exempel på hur branchen befläckas.

Håll ögonen öppna och titta på jämförpriset INNAN DU SÄTTER DIG I BILEN!
Taxi betalar du oftast i efterskott, dvs efter att tjänsten är utförd. Du är betalningsskyldig!

Det finns horribla exempel på hur turister i landet lurats in i taxibilar som tagit flera tusen kronor för en kort resa genom stan, helt fullt lagligt, men inte mindre hutlöst för det.

Svensk besöksnäring omsätter i kronor och ören fullt jämförbart belopp med hela Norges fiskeindustri. I Norge vårdas detta viktiga varumärke. Varumärket Sverige som turistland sänker vi själva genom att erbjuda ockertaxi för gästernas första resa.

Inte lätt samla taxichaffisar till en och samma lunchpunkt

Edsbacka Wärdshus - en vanlig lunch

Det är ett av de mest ensamma jobb som finns, köra taxi. Inte vad kontakter med folk anbelangar, där är det övermåtta med okända som sätter sig i det ganska intimt isolerade rum en taxibil utgör.
Nej, jag menar kollegor - att köra ihop sig till en lunchpunkt. Oftast spretar körningarna över hela länet och ibland till och med utanför.

Jag och Janne Norling lyckas sex av tio luncher. Och vi söker fristäder för mat där vi slipper bli missnöjda, där maten är lite över det vanliga (annars finns det väl ingen anledning att äta, att bekymra sig över att kunna mötas)?

Nya Torg i Rotsunda - en överraskande bekantskap som så långt ser ut att bli beständig.

Genom åren har det mejslats fram tre fasta stationer. 1) Edsbacka Wärdshus. 2) Restaurang Metropol och nu senast 3) Nya Torg i Rotsunda.

Metropol är snabbstället där allt går som i ett huj, men där det mesta är vällagat på bra råvaror och serverat med finess. Salladsbordet är nytänk och personalen har glimten i ögat.

Man kan då fråga sig varför dessa hemsnickrade fattiga riddare dyker upp? Egentligen bara för att de är så goda. Jag och August smaskade i oss dessa en dag när vi var lediga och serverda med nykokt sursöt rabarbersylt från egna rabarberna.

Edsbacka Wärdshus är bra råvaror som är omtänksamt hanterade inte sällan oväntat bra.

Rotsundas Nya Torg är bistrokvalitet mitt på dagen, senast med älgfärsbitoks med långsamt rostade rotsaker, så djävla bra!

Paltbröd till aftons och paltbröd till frukost

Så där såg det ut, bruksmat, drängamat, statarmat. Paltbröd till vardagens alla måltider.
Nu tillhör jag paltbrödsälskarna, men enahanda som paltbröd ständigt är väl inget att föredra trots kärleken till densamma.

Tänkte, att som barn fick jag vänta, dagar, veckor, månader på att bli serverad paltbröd. Om jag föreslog paltbröd till en vanlig vardag på sommarhalvåret sa morsan att det inte var sommarmat, då skulle man äta lättare, så jag fick vänta till vintern. Och när vintern kom var det inte alla som var överens i familjen att paltbröd utgjorde den ultimata måltiden kompletterad med rimmar stekt fläsk och bechamelsås. Syskonen som var petiga med allt man stoppar i munnen protesterade och eftersom dessa utgjorde flertalet fick jag vänta.

Kom på att jag är vuxen nu. Jag kan servera mig paltbröd som det behagar. Om sommaren, ja och vintertid ofta.

Paltbrödskakan bara följde med som i en ohejdbar rörelse från hyllan. Bröd den i stycken, kvartar och blötlade samtidigt som jag skar tunna skivor av grisnacke och snabbrimmade på tallrik. Längst tid läggs på såsen som ska kokas ur all mjölsmak.
Tio minuters saltning räcker om köttskivorna är tunna. Skölj dem i vatten och sätt paltbrödet på kokning. Brödet ska kokas så att det är mjukt rakt igenom men ändå hänger ihop stabilt. Såsen är snart klar, mjöl/smörredning, en skvätt grädde och röd mjöl. Den ska ha en krämig och luftig konsistens. Fläsket bryns, bäst långsamt, men inte på så svag värme att fettet smälter ur utan får stekyta.

Sådärja! Servera.

Open World Café eller smakkrogen utan namn

Vid Sätra äng ligger kyrkoherdens prästgård med ett förflutet sedan 1650. Det förflutna var på den tiden prästerna bestämde, kyrkan tvingade och kyrkofolket ropade efter straff och utdömde detsamma för dem som inte följde den mosaiska lagen, vår alldeles egen sharia.

Den gamla prästgården som förfallit, renoverats, förfallits igen och byggts på och om och moderniserats skulle uppge ett avgrundsskri om den lät höras. Ett vrål av inskränkthet, ett skri av ofrihet, ett rop mot Gud Allsmäktig för allt det onda som tänkts och alla onda handlingar som utförts. Nu är här en pastoral idyll bland ekar och kullar, fornlämningar och onda tankar som flyktat. Bara någon kilometer därifrån, in i närliggande Sollentuna socken ligger Danderyds Skeppslags gamla avrättningsplats med rester av bödelskojan, vattenkällan, portalen till schavotten och brännkärret nedanför. Också där är naturen som ett skri (för att travestera Edvard Munch när han själv beskrev sin målning Skriet.) Något litet längre upp i nuvarande civilisationen (!?) ligger det som på en karta från 1780-talet beskrivs som "den nya avrättsplatsen" där jag har namnet på ett 15 män och kvinnor som mötte den hemskaste av alla dödar, avrättningsdöden.

I det vackra landskapet döljer sig en mörk historia och stor smärta.

I ett annat litet hörn vid Sätra äng andas idag solidaritet och nytänk, goda tankar och verksamhet på gränsen till New Age (varför aldrig något normaliserat mitt emellan?) Först en pizzeria av vanligt snitt, sedan ett sushiställe som vanligt och så en skylt som ligger nedmonterad på sniskan och som det står Open World Café på, en dröm som ramlat på backen? Njae, både ock skulle man kunna säga. Förre huvudägaren ledde, som jag fått det berättat en stiftelse, openworldfoundation. Idag drivs stället vidare av en annan eldsjäl.

Det är som att komma in i en alternativ värld, ungefär som det var att gå in på "Fröet" i gamla rivningshotade Klarakvarteren en gång i tiden där man kunde få en stor (sju kronor) eller en liten (fem kronor) skål med närodlade lindrigt tillagade makrobiotiskt kombinerade grönsaker, allt i huvudsak från Mälardalen och då ska vi komma ihåg att det här var ett väldigt tidigt tänk, allvaret infann sig 30 år senare.

Kocken är italienare, vegetarian efter att en gång i tiden ha öppnat en vakuumpackad stek. Efter många år utomlands, bland annat i Indien, hamnade han här i Sätra och jag beställde hans RAW-tallrik med sallader och frökex och röror och "ris" på milt tillagad blomål och med allehanda örter och kryddor. Jag måste säga att det var lite av en sensation med alla smaker, renheten, kärleken och ärligheten i maten. Miljön gör en hel del till och jag placerade mig själv i mitt eget 60-tal bara att maten var så ohyggligt mycket godare, tänket finslipat och alternativkaffet oändligt mycket godare.

Kanske jag skulle bli trött på maten om jag lunchade där ständigt, men sådär ibland är alldeles utmärkt frö att vidhålla sensationen i munnen och om inte annat kan jag i alla fall nu, titta på fenomenala porträtt tagna av min gode vän Urban Jörén. Bland annat ett helt fantastiskt och annorlunda på Astrid Lindgren.

Första grillningen i heta natten

Roligaste gästerna på länge, Lovisas kompisar Merdi och Vickan. 

Grillning i trädgården ffg med superlyckat resultat. Entrecote och grisnacke, serverades med ugnsrostad Amandin, gotländska morötter, färsk vitkål, vitlök och gullök. Lägger man in allt samtidigt så får kålen den där frasiga och smakliga karaktären som spiller över så mycket i smak till de övriga ingredienserna att några örter inte behövs, bara salt och grovstött svartpeppar. Allt kött grillat med ständig vändning till exakt stekgrad, för kon 51 grader och för grisen 66. 

Massor av olika såser till, en del kemi från flaska och en del hemlagade.
I brist på desssert tog vi bilen tjuge i midnatt och köpte glass med chokladsås på närbelägna Max hamburgeri.

Man väntar sig en städscirkus som tar vid efter tre femtonåringar hemma, men se där har vi fel. Allt prydligt undanstoppat, diskat, folierat och kylt och efter brunchen med fil och blåbär, bacon och äggröra, pain riche, kokt skinka och lite annat småvarmt har ungarna försvunnit ut på promenad, jag själv varit och Europaröstat och snart ska August på kalas, sådd ska förberedas i landet, Sollentuna får ny kyrkoherde med mässa klockan 15 i Turebergskyrkan och sen ska landet fräsas, nyslaget gräs och färsk hästskit ska på komposten. Vi avslutar dagen med en thaisallad på kallt grillat överblivet kött, kvällsdopp på Kairobadet och en näktergalstur i skymningen nere vid Edssjön.
Taxipass igen klockan 03:00.

Bästa kaffet och bästa Budapestbakelsen

Det gör lite ont i mig att säga det, men bästa kaffet har jag hittat på ett ställe på Enebybergs Torg, Kardemumma.
Kanske för att jag brukar handla där när de öppnar vid halvsjublecket. Första morgonkaffet efter några körningar. Djäkligt kaffesugen.
Hamnar jag där en eftermiddag händer det, men inte alltid, att jag tar en kaffe och en Budapestbakelse för den är rent lysande, lätt men samtidigt frasigt seg, fruktig och gräddig och en fantastisk bra balans mellan syran och sötman, sådär utan att bli sliskig.
"Huvudsätet", det vill säga själva bageriet ligger i Täby Kyrkby (in bakom centrum). Därifrån skickas bröd och bakverk ut till Enebybergs Torg och Väsby där det också finns ett Kardemumma och dit vi för övrigt drogs hela konkarongen för budapestkalas häromdagen.
Jodå, det går an. Olyckligt fick jag en snorkfröken som serverade senast i Täby Kyrkby, men i Enebyberg är de alltid bemötande och trevliga.
Så tillbaka till själva kaffet. Jag tycker att jag är lite väl petnoga med rostning, leverantör, malning och bryggning, pressning etc.
Kaffet i Enebyberg (och för övrigt också i Täby Kyrkby) har en säregen sötma med brända sockertoner, lite tjärigt åt smörhållet, men också md en tydlig beska och med en tung härlig botten mot gräddkrämen in mjöken. Tar en trippel med mindre mjölk än till latte utan att vara en macchiato.
Efter tredje omgången kaffe i Enebyberg tillät jag fråga vad det egentligen är för kaffe som de har.
"Gevalia", svarade bullfröken glatt.
Tack för kaffet!

Sista vinterpotatisens giva till raggmunkens lov

Raggmunk med fläsk och lingon så
som det serverades på Edsbacka
Wärdshus förra veckan.

Det är ju så här att vinterpotatisen sjunger på sista versen. Förr var den nästan slut vid det här laget, alltså förr i tiden då man struntade i LCHF och åt kolhydrater för att orka. Och finns det då något bättre än att ta vara på stärkelsen för att orka med sommaren? Se hur stärkelsen ur potatisarna rinner i stora gråsolkiga såar när den rivs ner för att blandas med mjölk, ägg och mjöl för att stekas så att kanterna blir alldeles frasiga.

Så här inleder jag om raggmunken i min bok "Järnspisar, hackekorv och tabberas":

"Lingon serveras också till raggmunkarna. För när Emil hade spillt ut all paltsmet över pappa Antons ansikte och åkt in i snickarboden för andra gången den dagen, då satte sig Lina och rev potatis till raggmunkar. Hon förstod att det inte skulle bli någon lunch den dagen, utan att det skulle spisas raggmunk till aftons i stället. Lunchen fick Lönnebergafolket helt enkelt hoppa över".

(finns några böcker kvar som kartonage)

RAGGMUNKAR

Det är så enkelt och så rationellt, att göra raggmunkar och så speciellt i smak med riktigt rimmat stekfläsk och så naturligtvis helst, rårörda lingon som fortfarande är hela och bakom sötman har kvar sin skogsbeska.

Det här behöver Du:

10 medelstora potatisar

2 dl vetemjöl

5 dl mjölk

2 ägg

smör till stekningen

salt och peppar

Så här gör Du:

Vispa ner mjölet i hälften av mjölken.

Vispa klimpfritt. Knäck ett ägg i taget

och vispa ner. Rör i resten av mjölken.

Salta och peppra. Låt vila medan potatisarna

rivs på rivjärnets fina sida.

Vispa upp pannkakssmeten och rör i

potatisrivet. Hetta upp en stekpanna

och låt smöret steka ljusbrunt. Grädda

raggmunkarna som pannkakor (ca 1 dl

smet per raggmunk). Rör om då och

då i smeten så att inte allt potatisriv

hamnar på botten.

Servera med stekt fläsk och rårörda

lingon eller lingonsylt.