Vid Sätra äng ligger kyrkoherdens prästgård med ett förflutet sedan 1650. Det förflutna var på den tiden prästerna bestämde, kyrkan tvingade och kyrkofolket ropade efter straff och utdömde detsamma för dem som inte följde den mosaiska lagen, vår alldeles egen sharia.
Den gamla prästgården som förfallit, renoverats, förfallits igen och byggts på och om och moderniserats skulle uppge ett avgrundsskri om den lät höras. Ett vrål av inskränkthet, ett skri av ofrihet, ett rop mot Gud Allsmäktig för allt det onda som tänkts och alla onda handlingar som utförts. Nu är här en pastoral idyll bland ekar och kullar, fornlämningar och onda tankar som flyktat. Bara någon kilometer därifrån, in i närliggande Sollentuna socken ligger Danderyds Skeppslags gamla avrättningsplats med rester av bödelskojan, vattenkällan, portalen till schavotten och brännkärret nedanför. Också där är naturen som ett skri (för att travestera Edvard Munch när han själv beskrev sin målning Skriet.) Något litet längre upp i nuvarande civilisationen (!?) ligger det som på en karta från 1780-talet beskrivs som "den nya avrättsplatsen" där jag har namnet på ett 15 män och kvinnor som mötte den hemskaste av alla dödar, avrättningsdöden.
I det vackra landskapet döljer sig en mörk historia och stor smärta.
I ett annat litet hörn vid Sätra äng andas idag solidaritet och nytänk, goda tankar och verksamhet på gränsen till New Age (varför aldrig något normaliserat mitt emellan?) Först en pizzeria av vanligt snitt, sedan ett sushiställe som vanligt och så en skylt som ligger nedmonterad på sniskan och som det står Open World Café på, en dröm som ramlat på backen? Njae, både ock skulle man kunna säga. Förre huvudägaren ledde, som jag fått det berättat en stiftelse, openworldfoundation. Idag drivs stället vidare av en annan eldsjäl.
Det är som att komma in i en alternativ värld, ungefär som det var att gå in på "Fröet" i gamla rivningshotade Klarakvarteren en gång i tiden där man kunde få en stor (sju kronor) eller en liten (fem kronor) skål med närodlade lindrigt tillagade makrobiotiskt kombinerade grönsaker, allt i huvudsak från Mälardalen och då ska vi komma ihåg att det här var ett väldigt tidigt tänk, allvaret infann sig 30 år senare.
Kocken är italienare, vegetarian efter att en gång i tiden ha öppnat en vakuumpackad stek. Efter många år utomlands, bland annat i Indien, hamnade han här i Sätra och jag beställde hans RAW-tallrik med sallader och frökex och röror och "ris" på milt tillagad blomål och med allehanda örter och kryddor. Jag måste säga att det var lite av en sensation med alla smaker, renheten, kärleken och ärligheten i maten. Miljön gör en hel del till och jag placerade mig själv i mitt eget 60-tal bara att maten var så ohyggligt mycket godare, tänket finslipat och alternativkaffet oändligt mycket godare.
Kanske jag skulle bli trött på maten om jag lunchade där ständigt, men sådär ibland är alldeles utmärkt frö att vidhålla sensationen i munnen och om inte annat kan jag i alla fall nu, titta på fenomenala porträtt tagna av min gode vän Urban Jörén. Bland annat ett helt fantastiskt och annorlunda på Astrid Lindgren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar