Ärtsoppedag med färdigsmörat bröd och lockande Hawarti - torsdagslösen

I tabberasets förra inlägg åldersbestämdes till följd av syltan, vilket alltså inte är sant då mina småungar med stora åthävor visar att de estmerar sylta av både kalv och svin.

I veckan som var passade vi också på att handla hemkokt ärtsoppa från Percy's (jo det blev en  "persysvecka" det här)

Jag har en benägenhet att i vissa stycken skämma bort barnaskaran och det har jag mig själv att skylla för så här är det att en av de mest tittade videofilmerna från förr är en video på storasyskonen när de var små. De fick färdigsmörade mackor (och varm choklad) till kvälls. Mina senaste småungar drar självfallet slutsatsen att storasyskonen bjöds färdigsmörat ständigt och drar i knarrbandet: "Men pappa, varför får inte vi när dom fick..."

Därför smöras ärtsoppemackorna och täcks med Percy's underbara Hawarti och kokt skinka med tomat.

Hallå, varsegod, torsdag och ärtsoppa!

Sylta avslöjar den sanna åldern.

Läste om en ung människa som kokade grisskånkor på ben. Hon hade förstått att om man vill ha en smakrik sås efter ett köttkok så måste såsen reduceras för att på så sätt smakförstärkas.

Sedan lades den silade "buljongen" åt sidan och hittade in i kylen. Dagen efter hade den självfallet stelnat till gelé och jag fick höra att den unga människan kastade såsen för att "den klumpat sig".

Det var väl synd på rara ärtor, så mycket smak utrunnet från slasken.

I den bedårande "Kan Du vissla Johanna" med Per Oscarsson söker den lille killen en morfar som äter kalvsylta för kalvsylta gilla man när man är morfar.

I den mån tid finns och lust också för den delen, gör jag gärna egen sylta, både från kalv och från gris. Eller så tar jag genvägen till Percy's och hämtar hem deras nygjorda kalvsylta med exakt den sälta en sylta ska ha och alldeles som en rosa uppenbarelse inte alltför in smickrande i strukturen och där geléns fetma bryts med rödbetornas ättika.

Ropen skalla - kalvsylta till alla!!

Hugos isterband värda att leta extra efter

Jodå, Örserumscharkuteristen (Hugo) slår sig för bröstet sedan Leif Mannerström uttalat sig om Isterbanden*. Och det är inget snack, bland gammaldags isterband, lätt rökta och syrade är Hugos de allra bästa.

Hittade fram till dem häromhelgen när Edsbacka Marknad traditionsenligt avhölls i Edsbergsparken.

Charkvagnen brukar stå i Jakobsbergs centrum emellanåt och det är väl bra det sedan Bondens Matbod i Sollentuna Centrum var hyggliga nog att slå igen dörrarna efter snabbkonkurs. Annars var den butiken säljare av både Hugos blodpudding och Hugos isterband.

Hade kokta rödbetor hemma som jag fick snabbinlägga med sockerrörsvinäger. Suverän middag i analkande höstveckan som var.

* Så här svarar Leif Mannerström i GP:

På tal om råvaror. Vilka skulle ta med dig om du hamnade på en öde ö och bara fick välja tre?

- Hugo Anderssons isterband och en riktigt god lagrad ost. Och sen något gott som man både kan äta och använda som bete till fiske, till exempel pinfärska räkor. Utan färsk fisk kan man ju inte leva. Det var väl ett bra svar.

När jag åt Bea med Mannerström och blev överraskad av tillbehören

Det låter som en rubrik i "På minuten", men är hämtad från min egen verklighet och vardag. Jag har alltså ätit bearnaisesås, denna mannerströmska akilleshäl, i sällskap med föremålet som enligt honom själv vill ha den lite lösare.

Visst är det så, att smakerna i en bea släpps lösare när såsen inte görs som en vispad äggvita fyllt av bara emulsion!

Körde en helaftonsshow med Mannerström som huvudperson på en Studentafton i Lund för några år sedan. Studentaftonen har ju en hundraårig historia med enorm dragningskraft och förväntan. Här har stjärnorna passerat revy och presidenterna sammanfattat.

Man undrade, hur ska man få flera hundra studenter att sitta kvar i timmar och bara lyssna på mat. Det var ingen konst alls.

Nåväl, studentaftonskvällarna avslutas alltid med de närmaste i kretsen av arrangörer som tillsammans med kvällens begivenheter, i detta all först och främst Leif och så jag själv, äter pytt i panna med tillbehör.

Pytten var denna kväll alldeles perfekt enligt Leif. Självklart blev han förvånad över tillbehöret bea och undrade förstås vadan detta?!

Jo, svarade panelen av studenter, att det härör från ett besök av dronning Margerete för många år sedan. När dronningen informerades om att pytt i panna serverades frågades hon inledningsvis om det fanns någon allergi eller om hon önskade något ytterligare till pytten.

"Ja bearnaisesås", svarade hon.
"Är det en dansk tradition", frågade studenterna något förvånade.
"Nej, den är svensk" svarade dronningen frankt.

Så fick det bli och sedan dess så ock vara.

Självsagande, rårörda krösor - lingonsylt när den är som bäst

Det är en ganska märgtyngd skogsdoft, rå i överbyggnaden och egentligen ganska bittert skarp - den framkallar alla minnen från alla gånger från förr när jag gjort rårört.

"Krösa-Majas mos skulle vem som helst kunna tycka om. Hon började

göra mos när man hade förstått att lingon ska sötas med sirap eller socker.

Men det var först när man blandade i grädde i de rårörda sockerlingonen

som det kallades krösamos. Så visst var det gott och alldeles utmärkt till

både pannkakor och småländsk ostkaka."

Texten är från min bok "järnspisar..." där ett lååångt kapitel tillägnas dessa rika smaker som olika slags lingonmos framkallar.

Just i ögonblicket får lingon nu ligga och mogna med socker. I morgon bittida är det klart att läggas på lördagsgröten!

En av favoriterna, marinerade apelsiner

Ibland kommer den över mig, den oemotståndliga smaken av apelsiner marinerade med vanilj.

Sex präktiga apelsiner skinnas och skäres. (helst ska de naturligtvis filéas)

Två apelsiner saftas ur efter samma princip som den här.

En halv stång god vaniljstång skrapas ur och allt, inklusive läggs i en kastrull med "saften från ovan" och någon matsked eller två med socker.

Lägg två gelatinblad att vattna kallt i fem minuter, värm apelsin och vanilj och smält ner gelatinet. Häll över apelsinerna och ställ att svalna. Gelatinet gör desserten simmigt skön.

Nedsläpad till mässan mötte jag föreningens kärntrupp - entusiasterna

Fr.v Hanna Ström Eva Bysing, Göran Lager, Kerstin Johansson och Martin Ström

"En an gör så gott en kan"

Ville visa mig på föreningsmässan förra helgen och trillade ner till Stinsen. På rad stod min egen Hembygdsförening jämte systerorganisationerna i Sollentuna; Folkdansgillet och Slöjdgillet.

Pockades på gruppbild för de historiska rullorna och det går väl an nu när kavajen är alldeles ledig, men man kan fråga varför han, den där förskräcklige Lager (citat skulptören Thomas Nordberg), inte kan kosta på sig ett leende?