Ministerost från Sivan

Var på jobb i förra veckan och intervjuade komponisten Sten Melin (du hittar länken till honom och hans kök närmast till höger). Timmarna innan jag skulle dit ringde han och sa att han hade lagat blodpalt och att det nog räckte till mig med - paltfest och med smör - det är fan ta mig rent lysande.

Det finns alltså människor i den här världen som tänker och smakar som jag själv gör! Människor som har en lust och längtan att efterforska det nedärvda kulturarvet - i en slags njutningslysten smakarkeologi.

Efter blodpalten sattes fram en liten doftande bit ost som lovade sensation bara efter att ha tittat på den.
Den kom närmast från Sivan i Vara via en kulturminister från förra regeringen och var av riddarostursprung - men det kunde man naturligtvis bara ana. Man undrar varför inte tilverkarna av Riddarost lagrar delar av sin produktion själv, trodde inte att ursprungsosten någonsin kunde uppnå sådana höjder genom att få ligga till sig - men det gjorde den. Nötig med märg, saltigt stark och en umamieftersmak som tänkte aldrig böja ner sig.

En liten skål med lingonkokta svartrötter till:

En söndag med blod - paltbröd och blodpudding

Det är något alldeles speciellt urtidsmässigt att ställa sig en söndag och laga gammeldagsmat som blodpudding och paltbröd.
Båda är mina älsklingsrätter från barnsben.

Hemlagat kan jag styra smaken helt och hållet och ibland är misstagen mig behjälplig.
Hade exakt ett kilo rågmjöl kvar efter blodpuddingen och ett paket jäst, sirap, flott från fläskstekning 1 hg sedan veckan (utmärkt), mejram etc.

Mitt recept som jag brukar följa slaviskt och är hämtat från min egen bok "Järnspisar hackekorv och tabberas" - där finns även receptet på blodpuddingen - är för en stor sats paltbröd varför jag tänkte halvera det.
Blod och svagdricka gick i assistenten ljummat för att lösa gästen. Mjölet tillsattes och sedan skulle sirapen i, men då var jag väl och gjorde nåt med ungarna en minut eller två och kom tillbaka och fortsatte baka efter fullsatsmodell, sirap och kryddor.

Kokade ett bröd till middagen - jodå, sött och gott, djäkla gott till och med - ska alltså öka på sirapsmängden i mitt originalrecept.

I morgon ska vi äta blodpuddingen som jag körde med smörat papper och i vattenbad 1 timme och 10 minuter. Stekprovet innan gav förhoppning och mersmak.

Stekyta på blodpuddingen - nu väntar den kallt på morgondagen och ska serveras lättstekt med lingon som ett rött lov till blodet och med en skvätt lättvispad grädde och stekt fläsk.

Fröet, studentens billiga alternativ

Det var kring 69-70, jag hade kommit in på Konstfack och var alldeles för ung och levde på råris, potatis och linser. I undantagsfall när jag hade råd, drygade ut studielånet med jobb som fönsterputsare på Wasabolaget, gick vi på stans billigaste "restaurang" Fröet. Jag vill minnas att tidningen Expressen var där för att recensera maten och som första restaurang fick Fröet en överkorsad geting.
Men hippiesarna kring krogen var tidigt ute och basunerade redan då ut att allt var makrobiotiskt närodlat (innan begreppet inte ens var uppfunnet) med vilket menades att alla grönsaker kom från odlare i Mälardalen förutom såserna som var soja från Asien (egentligen den enda krydda som bjöds). Jag tyckte det var gott...tror jag...eller om det var priset, någonstans kring 2:50 för en jättetallrik.
Det slår aldrig fel, varje gång jag lagar linser eller kokar råris kommer jag att tänka på den där tiden och får tidens smak i munnen när jag äter. Det är roligt och det ger en extra dimension åt något så simpelt gott som linser. Igår kryddade jag dem med saltflott från fläsket som vi åt till, ett alldeles utmärkt rimmat stekfläsk från Percy's.

Den goda hamburgaren

Vi satte oss i bilen i akt och mening att åka och äta någonstans, men vi kunde inte ena oss för att till slut tänka ut något ställe som till exempel O'Learys för en hamburgare.
Då kläcker plötsligt Lovisa ur sig att vi faktiskt brukar göra väldigt bra hamburgare hemma.
Sagt och gjort, det blev affären istället och sedan hem och meka hamburgare med min för många, många år sedan "hamburgermaker". Och visst blev det bra och hamburgarna precis som vi ville ha dem.
När vi satt i bilen sa vi att vi skulle handskära potatis och fritera efter alla konstens regler - men den biten glömde vi bort.

Förutsättningarna:
a) Ren nötfärs "pressad" i en "hamburgermaker".
b) Isad, torrslungad spröd grönsallad
c) Tunnskuren svettad gul lök
d) Lagrad torr ost
e) Ljust surbröd från Vallentuna Stenugnsbageri, lätt smörrostat
f) Tabasco
g) Barnsliga tillbehör som bostongurka ur burk, ketchup och American Hamburgerdressing från Kavli
h) Mindre barnsliga tbh som Dijonsenap

Flygplanet som tycks kört fel - skulle till Oslo, försökte landa på Arlanda

Norwegians NAX3015 kom från Dubai tidigt i morse. Jag satt och slötittade på flygradarn och följde nämnda Boeing från att den kom in över Österåker och sakta sänkte sig ner mot Arlanda.
Planet gick upp mot Uppsala och tog sedan riktning Knivsta för att komma in på Arlandas gamla nord sydliga landningsbana från Uppsalahållet. Precis före landning, som det såg ut bara på hundra meters höjd drar NAX3015 på fullt igen och stiger snabbt till över 3000 meter och svängar vänster förbi Arlanda och sedan höger mot destination Oslo. Det var alltså destinationen Oslo som hela tiden angavs - planet måtte ha kört åt helsike och försökt landa på Arlanda.
Eller?

Freija hemma - första barnbarnet!

Så är de äntligen hemma då, med sin lilla baby. Min Gaston och hans Emilias lilla Freija (3960). Vi har valt att inte störa dem de dagar de skulle få ta det lugnt på familjehotellet och andas ut efter förlossningen i tisdags. Det är alltid så mycket oro och man behöver den där tiden bara tillsammans - tro mig, jag vet!
Ikväll några timmar efter att de kommit hem till sitt har vi varit där med Rodjanas vårrullar och hemlagad sparrissoppa och med bröd från Vallentunas stenugnsbageri.
Hon låg där på en skinnfäll, invirad och alldeles tyst, alldeles stilla med en lugn harmonisk andning och hon gav ifrån sig ett litet hickande och ibland ett litet pip.
Det är bara 2.5 år sedan vår lille August, farbror till Freija, låg så där stilla, nyss hemkommen och bara beundrad.

Lilla underverket får farfarskyssen vilket låter mer dramatiskt än det i själva verket är. Vårt första möte

Jag vet att just det här ögonblicket hade faster Lovisa sett fram emot i nio månader

Faster Almas längtan efter det här ögonblicket var inte mindre

Ganska nöjd med hur livet blir efter vart - eller hur, visst syns det.

Kaviar och ostron - ja tack!