En riktig soppa

Bara en variant på soppan från den 24 januari

Så dansades julen ut

Nä! Vi dansade inte. Och Nä! vi hade inget speciellt att äta.
Granen kastades ut idag.
Jag sa till Rodjana - "Ska det verkligen vara nödvändigt, den kostade nästan 300 och barrar inte ens.


"Barrar inte" svarade hon - "Det är för att jag dammsuger varje dag så inte August ska få barr i halsen. Du märker inte att den barrar".
Det är ändå lite av granrekord.
Någon annan som har granen kvar?

Tom (jam wunzen), salmon, gong

Det är inte något problem det här med att utelämna kolhydraterna - men jag är ändå ganska trött på att välja.
Rodjana är synnerligen behjälplig (man kanske kan förstå varför).
Gjorde en klar soppa idag, bara lättare redd med en knapp matsked makampeak (tamarindpasta).
Koka upp en fiskbuljong med lök, citrongräs och limeblad, krydda med fisksås och syra buljongen med makampeak. Ha kuber av lax eller annan fisk reda tillsammans med skalade, rensade råa thairäkor, halverade körsbärstomater, vackert skuren salladslök och myntablad samt tre thailändska chilifrukter. När buljongen kokar så lägg i ett knippe glasnudlar (gjorda av mungbönor så de klarar kolhydratsvakten). Lägg sedan i rask tempo ner först fiskkuberna, sedan direkt räkorna och sist löken och de söta tomaterna och myntan.
Soppan har en chilistyrka som är betagande och en väldigt hög syra som bryter exakt mot sötman i tomaterna och den slanka löken. Dessutom är soppan väldigt matig med de rejäla bitarna av fisk och räkor. Pröva den.

Quinoa (-3,8)

Det nya tänket, att fläska med kött och proteiner och fett, får mig till oanade experiment bara efter en vecka. Jag har notoriskt vägrat Quinoa som jag tyckt luktat frisksportsrestaurang lång väg. Tänk, det fanns en tid i mitt förflutna då jag drack rödvin på kvällarna och gick på frisksportsrestaurang till lunch. Motsägelsen såg jag inte då. Å andra sidan utspelade sig det här i Norge och frisksportsrestaurangen låg i Oslo och var vid sidan av Teatercafeen och Bloms det enda alternativet med vällagad inspirerande och smakfull mat. De övriga näringsställena hade allt övrigt att önska vad gällde detta. Året var 1973.
Quinoan skållades och kokades enligt anvisningarna med dubbelt så mycket vatten som frön, för det är ju ett slags mållafrö. Rejält med smör varvades i tillsammans med pressad vitlök och en liten dos tryffelolja (Äkta). Till slut körde jag ner nyriven Parmesan. Quinoan blev som en risotto och saltades och pepprades före servering. Gott ska jag erkänna. Den fick gå tillsammans med en hetsig kinakålssallad spetsad med sockerrörsvinäger och olivolja (sockerrörsvinägern är inte mer sockrad än annan vinäger!). En saftig röd bit importerad entrecôte till.
Ner 3,8 första veckan och bildtorsk!

Kycklinglever (-2.8)

Jag fortsätter ganska enträget - men det är mer enträget i butiken när jag handlar råvaror än hemma där kylskåpet och skafferiet är fullt av olika godsaker. Halkade inte dit på något onödigt sött eller glykemiskt tungt idag i alla fall och vågen, jag som aldrig tidigare vägt mig medvetet, talar sitt eget språk.

Det blev långsamt rostade rotsaker; morot, palsternacka, kålrot. Avokadoröra med peppar och lime, salt och olivolja, stekt kycklinglever och marinerade stekta kastanjechampinjoner (olja, fisksås, lime och mynta tillsammans med stekt gul lök)
Vi får se hur länge jag står ut.

"Vårbruk" med salvia och timjan

Björnbären som blev kvar - frystorkade på kvist.

Plötslig var alla moln borta och solen strålade. Lite kallt så att vattenpussarna fått isskorpa.
Vi gíck upp till trädgården för att se hur presenningarna tålt stormen - det hade de inte så det var väl tur att vi kom förbi och kunde linda in sommarens möbler och grillen och annan utrustning.
Började räkna på ett litet växthus, ett trekantigt. Tyvärr där min fina vita vinbär står och Linnés sibiriska nunneört och hans vita smultron - men de går ju att flytta.
Det känns som att de bara ligger där och väntar. Jag tror att jag aldrig förr känt en sådan längtan redan i januari.

Kardongen och kronärtskockan har vissnat ner över sig själv som för att liksom skydda sig under vintern med det enorma bladverket som spruckit upp och blivit alldeles iskristalligt
Lustigt att se folk på tomterna runt i kring höstgräva - i januari.
Själva plockade vi örter, salvia och jättefin timjan.
Ryska grönkålen är en gammal svensk kulturkål och går fortfarande att skörda.

Älskade norska fiskepudding

Ibland brukar jag hemfalla åt nostalgi. Jag tror ingen här i bloggspalterna slår mig när det gäller att ha ätit fisekekake och fiskepudding. Den sistnämda är nydelig att skiva tunt och lägga på smörgåsen med persilja, citron och majonäs. Den kan ångvärmas i skivor eller stekas i smör. Puddingen blir fantastisk vardagsmat skivad och lagd i form och överdragen med hård vispad grädde med äggula och en burk kvabbsorom och gratinerad i ugn.
Idag stekte vi dem skivade i smör efter att ha ätit en riktig räksmörgås som entré. Smaka på svamp, fiskepudding, majonäs och räkor - det är oslagbart i en tugga.

Jo, fiskepudding. Jag hade sex år i Norge som student, sex av mina elva universitetsår. Då hade inte Norge så mycket mer än Teatercaféen, Grand Hotel, Bloms kunstnerrestaurant och Tostrupskellern och så "Studenten" på Karl Johan som serverade underbart halstrad valbiff varje onsdag.
Sändingarna med pengar kom varje månad. Pengar som snabbt gjordes av med på rödvin, studiematerial och restaurangbesök. En rensdyrssadel med ristede druer og viltsaus på Bloms dsvar något att dö för men kostade skjortan och tvingade mig till lutfisk, fiskekaker eller fiskepudding sista veckan var månad eller till bloklump eller raspeball på Kaffistova (ett enklare näringsställe med husmanskost). Åtskilliga äro alltså de fiskpuddingar som i en eller annan form slunkit ner, tillräckligt många för att göra mig nostalgisk alltså.
Idag serverade med stekta skogschampinjoner och lättkokt kinakål med brynt smör i akt och mening att fortsätta den kolhydratsnåla kosthållningen som inleddes igår men som fick sig en allvarlig moralisk törn i morse då jag hittade en oöppnad guldnougat i fickan, fan ta moralen - något som den svag tar till när han inte kan bestämma sig i vart och ett enskilt tillfälle.
/De där brunhuvade skogschampinjonerna är egentligen kastanjechampinjon Agaricus silvaticus och därmed "bäbisar" till portabella som är dess utväxta form./
/För övrigt skriver Aftonbladet om Anna Sjödins analys över småföretagare och skatten. Man får känslan av att: Sent ska syndaren vakna. Hon har inte desto mindre rätt för det./