Trots mördarsniglar

Visst finns det ett trots i trädgården. Det växer så innibomben och det ser ut som att vi vinner kriget mot snigeldjävlarna även i år och får skörd från det mesta.
idag plockade vi en liten hink med jordgubbar och det finns mer att ta, massor.
Gelé på gren
De bästa av allt med vita doftande smultron är att ingen pallar, ingen tror att de är mogna!
Årets första ros, nu utsprungen
Mina röd och vitbetor snart klara för en första gallringsskörd, den bästa, bara med salt och rört smör, kanske lite smulad getost
Mina historiska bondbönor med smak som det smakade för 2-300 år sedan.
Citrontimjanblommor, att repa och lägga i innervecket på kycklingbröstet före grillning.

Lyckas med mördarsniglar

Har man inga myskankor eller tillräckligt med koltrastar så återstår bara en sak, manuell bekämpning av dessa "Satans grönsaksmördare". Den spanska snigeln som muterat sig med den svenska äter upp allt som är skört och vackert, den polska salladen , bruna bönorna, störbönorna, den ger sig till och med på rabarbern som alla säger att den inte äter. På dagarna ligger den under något och smider planer på var nästa smetiga attack ska sättas in.
Igår plockade vi en halv hink - tar inte med den på bild för det är så djädra äckligt att det inte passar här.

Jag och barnen har haft för vana att klippa den rätt av med sekatören. Nu är det så många av sorten att vi vill ha bort dem och inte ha några skrottar liggande. Det lockar nämligen nya sniglar dit.
Igår klippte vi en på trätrallen. Det tog tio minuter så var tre "kamrater" där och smaskade i sig.
Varje gång vi klipper dem mitt itu har vi mumlat samma mantra: "Brinn i helvetet din djävul".
Nu tog vi varsin grilltång och så plockade vi, en halvhink full.
Ett saltkar - det räcker. Salta lite på snigeln och deras eget inre system kollapsar, de vitnar och dör snabbt. Hinken blir en geggig massa. Härligt!

Glömde på bistron

Vi var så entusiastiska att vi helt glömde av att plåta.
Tillsammans med vår goda vän "Gittan" satte vi oss i bilen och lät den i stort sett styra sig själv vid lunchtid. Först var den på väg till Rappnes utmärkta vegetariska byffé på Slottsträdgården i Ulriksdal där vi var i förrgår och åt hur mycket som helst. Men så hade vi läst någonstans där det inte framgick helt att det bara var a la carte under sommaren. Utan att vänta på bekräftelse styrde bilen mot Edsbackas Bistro som vi bestämt vet serverar lunch ända till 15 på vardagar, utomhusservering bakom huset dessutom och i lugnet och i skuggan under ett knotigt vackert äppelträd. I örtträdgården breder myntan ut sig och slåss om utrymmet med en ytterligare rival, oregano. Handtextat slår det mot oss att det för dagen, bland allt det övriga, bjudes Wallenbergare. Och den kommer in gräddig, puddinglik, härligt patinerad av skorpa och så precis stekt att den nyss stelnat, luftigt ljus och lagd på perfekta gröna ärtor och riven kokt vitkål som stadga, gräddgult mos vid sidan om och rårörda lingon till.
Djädrar vad fint!
Det som återstod att plåta var en urdrucken kaffekopp.
I morgon? Lunch på Ulla Winbladh!

Tabberaset på kulturupptåg

Linnés Hammarby ligger en gångväg från Uppsala, nåja - gångavstånden på Linnés tid var betydligt längre än idag, vad nu det kan bero på?

Linnés Hammarby är helt fantastiskt vackert och det är lite sorgligt att veta att det var ännu vackrare för 250 år sedan, då var skogsparken trädgård, då odlades det i kålgårdarna. Idag är det stilla ängen, igenvuxen park och äppelodling istället och det är till nackdel för en del av de växter som finns kvar och som Linné själv en gång planterade.
Ett och annat ovanligt träd har årsringar från Linnës tid. En del vanliga växter som spansk körvel, sibirisk nunneört och krollilja är exempel på linnéanska växter på Hammarby.
Det lilla huset på höjden byggde Linne på 14 dagar. Han ville snabbt ha en säker förvaringsplats för sina böcker och framförallt för sitt naturaliekabinett och sina pressade blommor. Här finns inte någon värmekälla av rädsla för eldsvåda...

Förra året såg jag några märkliga inrutningar i marken nere i "parken". En ung doktorand (?) försökte utröna varför krolliljorna minskar. Kanske på grund av att den spanska körveln brett ut sig. Å andra sidan har ju körveln vuxit där i gladaste kamratskap med krollilja i 250 år.
...och här inne står fortfarande Linnés lilla undervisningspulpet, den han kallade sin "plugghäst" för hit in till allt referensmaterial han förvarade samlade han sina studenter. De var stundtals så många att de inte fick plats utan undervisningen fick flyttas ut i trädgårdarna.

Jag träffade doktoranden idag och frågade och hon sitter inne med svaret som hon kommer att redovisa i en rapport inom kort. Hon viskade dock i mitt öra om jag lovade att vänta med att säga något tills rapporten är klar, vad anledningen kan vara. Så nu vet jag.

Spenatsoppa

Idag tog vi ett beslut att ge upp skräpmaten - det är ett beslut som vi tar varje gång vi ätit skräpmat.
Hemma nu ikväll så blev det en soppa på egen spenat och det utan redning och fet buljong.
Väldigt god, rågsiktskaka med vällagrad hawarti till.
Soppan kokas på fiskbuljong, vi har brukar som många kines/thai använda fiskbuljong till mycket mer än brukligt i väst, bland annat till att koka hel kyckling i. Och vi använder fiskbuljong till de flesta soppor vi lagar om det inte faller sig helt naturligt att använda andra fonder förstås
Fiskbuljongen kokas upp med en näve korianderfrön, extrasalt/fisksås om det skulle behövas, vitpeppar. Hela spenatblad, väl rensade från sand och annat, läggs i soppan som sedan serveras omedelbart. Det riktigt känns hur spenaten "tar", lite av strävheten ger sig till känna på baksidan av tänderna, det finns alltså en liten fin beska i spenat tillsammans med syra/sötma.

Volvo P 1800 på kulturuppdrag

Vi hade ju bara tänkt oss en fika i Linnémiljö på Hammarby utanför Uppsala. När vi närmade oss den gamla gården såg vi hur det kastades solkatter över raps och ryps, vete och råg.

På parkeringen stod minst 20 blänkande P1800 av skiftande modell och utförande. Drömbilen. Den svenska sportbilen, kanske efter duetten (som jag varit lycklig ägare av) en av de snyggaste bilar som skapats.
Vilken drömsyn!

Det var alltså Svenska P1800 klubben som kulturluftade sina bilar med ett Linnémöte. Bilarna parkerades på Linnés Hammarby medan förare och passagerare förpassades in till Uppsala och botan med buss. Då hade de redan gått runt på Hammarby och betittat det vi själva också för femtioelfte gången skulle bevittna.

Pioner

Så kort blomning, så lång explosionstid. Vi nändes förr inte ta in dem, nu har vi ett överflöd. Rosa, Vitt, Överallt - och snart de blå riddarsporrerna som är ett ögonblick före rosorna och sedan höstens astrar.
När vi skaffade trädgård var det inte alls med tanke på blommorna utan bara med tanke på maten, grönsakerna, bönorna, rotsakerna, potatisen. De sköna blomstren är en bonus.