Nattvandring XXXIV

Direkt efter konserten, inte riktigt nat, men inte kvällspromenad heller. Martin Fröst på konserthuset repriceras i huvudet, toner, en ”kakafoni” av Beethoven, Hillborg, Hildeborg av Bingen, flickkör, Stockholms Kammarorkester, Teleman, Malaguena och en fantstisk ljussättning.

Det är intressant, för att inte säga ren cirkus, när ett instrument blir en förlängning av kroppen som hos Martin Fröst. Hans klarinett är en del av honom själv, allt smälter samman och allt hör ihop, en världsartist och konserten en världshändelse arrangerad i akt och mening att få donationer till en ny stiftelse som har till föremål att samla in pengar till instrument åt barn som inte har, barn i slum, i fattigkvarter, i länder mindre utrustade väl medveten om hur musiken fostrar, lyfter, stimulerar, skapar mellanrum för ökat intellekt och förmåga till kunskapsintag.

Går där under blommande sterilkörsbär och Assar är obekymrad. Jag är låst i hur Telemans presto kan övergå i en volymhög och rytmisk Klezmer Dance No2 med en svart pipa som ömsom skräller och ömsom presterar de vackraste toner man känner. 

Jag gned på med mitt ben i många år och kom väl inte så värst långt, tillräckligt bara att lyssna på det omöjligas möjlighet hos Fröst. Den ligger nedpackad i sin fina låda och jag tar fram den ibland och spelar lite folklåtar med flisat rör och läckande ventiler och kanske någon bit ur en klarinettkonsert, men fan – ingen omöjlighetens konst – en verklig dans till svart pipa.

Tabberasets bilder i fröreklamen hos Impecta

 Frökataloger, visst är de fina. Med alla dessa bilder där inget ännu gått på tok. 

När inga nematoder eller ohyra förstört intentionerna. Bilder som beskriver exakt så vi drömmer om att det ska bli. Idealodling som håller tunt…eller?

Nu vet jag att det är sanna bilder som publiceras för jag är en av dem som tagit dem.

Såg idag hur Impecta till slut publicerat min bilder på hur jag odlar bönan Signe, en böna som underhållit mig i många år nu och som jag skrivit mycket om tidigare här.

Läs gärna om min kärlek till denna utrotningshotade delikatess.

Signes bönor 1 

Signes bönor 2 

Signes bönor 3 

Signes bönor 4 

Och här lite om hur jag tar tillvara på skörden om: Storslagen meditation i baljrensning av ärtor och bönor. 

Nu, när jag återigen ska bli odlare vid torpet i Hovra är det dags att framkalla alla inre bilder igen. Förvisso är Impectas bilder inspiration, men tillhopa med bilderna jag tagit av min gamla trädgård i full blom så är nördighetsnerven väckt.

Björkväggen

Björkväggen nere vid stora vägen

Hovra_torpet

”Såpa, denna gudomliga produkt med doft av rent.”

Ja vi tillhör kretsen som hyllat grönsåpa både för dess rengörande och dess doft. I alla fall intill dess vi förstått att grönsåpa är en biprodukt från pappersmasseindustrin och att doften är tillsatta aromämnen.

När vi nu lyfte den gamla korkmattan ditlagd 1948 blottades ett trägolv med 40 centimeters bräder. Dags för såpskurning och då var det självklart linoljesåpa som användes. En såpa som inte bara lösgör smuts utan också bleker och impregnerar och skyddar golvet och blir bara bättre av upprepade våttorkningar.

K i köksfönstret i en paus med såpskurningen

K är dirigenten vid denna kulturhandling och det blev så snyggt golv.

Det är i torpets minsta rum som förmodligen varit det forna enplanstorpets skafferi/slaktbod, när det byggdes någon gång vid mitten av 1800-talet.  Nu blir det så småningom vårt bibliotek.

Så undrar man hur vi får tag på linoljesåpa mitt i stilla veckan. Det är ju inte en såpa som står i ICA-hyllorna precis.

Nördar söker nördar, sägs det. Och det behövdes inte alls mycket Googlande innan vi fann ett företag nästgårds med specialkunskap om gamla trähus nämligen Martin på Gamla Trähus i Färila. Visst hade han några liter linoljesåpa mitt i påskveckan så efter en halvtimmes prat om gamla trähus i allmänhet och Hovratorpet i synnerhet svängde vi förbi.

Och, hmm, funderar vi – hur kunde vi veta att golvet inte var skurat sedan 1948? Jo av den enkla anledningen att under mattan vi tog bort låg det tidningar daterade 1948 med annonser om björksavspomada och annat intressant. Att vi också upptäckt att innertaket under pappspänningen är smal grågrönmålad pärlspont är en annan och ny historia.

...och så här blev det. Nu ska bara väggarna fixas eller täckas av hängande bokhyllor
med böckerna vi baxad 33 mil hemifrån och för sköna lässtunder under ledig tid.

PS! Följ oss på instagram #hovra_torpet där vi uppdaterar hur vi tar hand om vårt timrade torp från mitten av 1800-talet och som fick ytterligare en våning timrad samtidigt med ny grund 1935. DS

Riktigt och rejält på landet

Isterband och Blodpudding från Björks i Färila. 

Riktig frukostmat.