Svindlande musik

-->

Det fanns tack och lov något annat att titta på ikväll på TVn.

Men jag ska villigt inrymma att jag hade vissa funderingar att se schlagerfestivalen om inget annat bjöds. Surfade runt och hamnade på tvåan. Sen kom jag inte loss. Naglades fast vid Håkon Kornstad.

Han föddes året innan jag flyttade från Norge så vi har omöjligen råkats i det norska musiklivet som jag till ganska stor del frekventerade de där åren i Oslo. Däremot har jag haft nöjet att festa ihop med Christian Eggen, kvällens dirigent för KORK, Krinken eller korrekt uttryckt Kringkastingsorkestret vid NRK. (Han har ju inte heller blivit yngre, men det är ju 40 år sedan jag lämnade Oslo så det är väl inget konstigt med det!)

Den här Kornstad har en så skir tenor med en sån inre kraft och som hela tiden balanserar på gränser mot tonal kollaps. Det är helt fantastiskt i höga tonlägen som man inte kan avgöra om det är en tränad countertenor eller en tenor i falsett (Nadirs skitsvåra aria i Pärlfiskarna av Bizet) men det är hans egen tenor så svindlande grant och känsligt.

Jag har sällan suttit så andäktigt och på helspänn inför en sångare. Nej det var inte alls stiligt eller mäktigt eller ens det minsta av ideal. Det var en helt egen intagande och charmig, enkel (men det är nog bara som det såg ut) och fullständigt livsfarlig tenor och så kullkastande att lyssna till. Så greppar han sin saxofon och det flödar av symfonisk jazz från hela orkestern och en ensam tramporgel i rent grymma arrangemang. Det bara rinner över alla breddar av musikalitet och fortfarande verkar det så enkelt att man nästan blir förbannad.

Så där ja, vilket otroligt räddande  alternativ med Tosti, Verdi, Bizet och Grieg och framför allt Håkon Kornstad. Norge befäster sig och ofta har det hänt att jag längtar tillbaka.

(Efter kalaset på tvåan surfade jag tillbaka till ettan och spektaklet i Portugal och ser att det mest intressanta, det mest udda och det mest spännande rent musikaliskt, Israel med Netta Barzilai som dessutom hade något viktigt att förmedla. Det finns hopp alltså!)

Gå dit idag och ät er mätta!!!!

-->
Hej och god förmiddag.

Ska ni göra nåt kul idag så gör det. Åk till gamla Tureberg där det förr var äppelträdgårdar och stora trävillor, gigantiska tomter och grusade gångar. Några resdter av tomterna finns kvar och några av de gamla vackra husen från Östrings tid ligger inklämda bland ny stadsbebyggelse – sannerligen en lyckad lösning.

Titta på bilderna och bläddra neråt så får ni reda på världens bästa lördagsnöje, i alla fall för idag!

Hit ska ni åka, till Bergsbovägen. Där hålls öppet hus med matmarknad i dagarna tre. Idag öppet till 20:00. Allt i arrangemang av Turkisk Svenska kulturföreningen som uppstått ur en muslimsk ungdomsförening och muslimsk kvinnoförening som huserar på adressen. Massor av andrättningar med smaker i original, grillat, meze, desserter, turkiskt kaffe. Vi var där igår, fantastiskt gott och väldigt trevligt, men alldeles för få sollentunabor på plats. Skiuppa lördagskäket före den där meloditävlingen ikväll och gå dit, ta grannar och vänner med, dert finns gott om plats och massor med mat och bord.

Gör det!

Blåt blått blått blått

Det är den tiden nu. Omplanteringstid. Målade krukor på Lugnet förrförra året. Vinden tog flera så de gick i kras på öppna balkongen här hemma i "stan" året efter. Har kvar en där jag bredsått palmkål för utsättning någon gång första veckan i juni, kanske tidigare.

Bilden på krukorna i blått bara dök upp när jag letade efter annat och så efter vart en massa annat blått...

Som den här stjärnhimlen under en viadukt i efter Danderydsvägen. Tog den en taxinatt för några år sedan nä'r det lackade mot jul.

Och den här som är min första snusugn, byggd av en gammal knallblå kylväska, en sladd och en 60w glödlampa. Så tog de gamla värmande glödlamporna slut så då byggde jag om min snusfermenteringsugn  av en riskokare jag köpte i Bangkok och släpade hem. Den håller exakt temperatur.

Ytterligare blått. Man skulle tillspetsat kalla det för numera censurerat blått. Kommunen hade den goda smaken att markera ut ett gammalt gravområde med det blå om vintern. Tillskyndande hembygdsfolk kom och skrek att det var förfärligt och att det var hädelse och jämfört att dansa på de dödas gravar (ja man tar sig för pannan). Markeringen med blå ljus hade älskats av dem som ligger där för länge länge sedan döda. Så nu lyser det ej mer! (har skrivit mer om "fejk-kungen som så ömsint vårdas av Hembygdsmänniskor. Läs det och begrip hur man kan lyfta de döda till liv och oss själva till förstånd!)

Ett skraverat landskap som jag konstaterat är från Gotland 1990. Minns jag köpte färgpigmentet i en färghandel i Köpenhamn. Dyrt som fan, men jag hade fått stipendium!

Ett vardagsdrama, ett ögonblick med alkohol på apoteket i Helenelund

-->

Återigen, det där man ser på stan, men blundar för och upprörs när det är för sent, när saker och ting låts vara och man ångrar sig, varför röt jag inte i, varför vände jag inte upp och ner på den sneda verkligheten, varför inget röj?

Fick mig berättat så jag behöver egentligen inte. 

Apoteket i Helenelunds Centrum häromdagen. En pappa md en son i kön före framme vid luckan. Han har en öppnad öl i handen, sonen en bit bredvid. ”Jag ställer den här så länge”, säger pappan och placerar ölflaskan på disken vid sidan om apotekaren. ”Pappa, du ska inte ha öl med dig”, säger sonen på det där underdåniga men samtidigt ansvarstagande sättet, det där lite rädda men väl medveten var alla gränser går i alla fall där och då, annars vilsen över den apterade bomb han sällskapar med och kan brisera när man minst anar det. 

”Du dricker för mycket”, säger pojken så att alla kan höra det, men det är inte meningen för han riskerar störa pappsens integritet.

Så får den öldrickande och salongsberusade pappan medicinen han ska ha. Tar sin flaska och går ut och sätter sig på en bänk på torget utanför. ”Måste du dricka nu”, frågar pojken fullständigt uttröttat i själen.

På apoteket ser vi genom fönstren hur personalen sprayar disken och torkar rent efter ölflaskan.