Släpp kräftorna loss det är vår

"Stöd inte detta vidriga brott!!!!

Djuraktivisterna har tydligen börjat med ett nytt grepp för att kommunicera. Den här lilla lappen ovan hittade jag på anslagstavlan i Rotebro idag på morgonen. Handkopierad, handskriven. Ett uttryck, en vrede, en vilja - ganska rörande bra egentligen. Påminner mig om poeterna som skrev små handskrivna dikter och knycklade ihop för att lägga i folks fickor.



Åt mina absolut bästa havskräftor någonsin för några veckor sedan på Frantzén Lindeberg. Havskräftor som tagits till Stockholm och Gamla Stan levande, vilket naturligtvis inte är en självklarhet. Kräftorna, med spelande friska antenner, förevisades gästerna och exakt en minut senare låg de på tallriken som en tartar - en adenosintrifosfatmättad servering som gav en otrolig sötma. Där är det snabba och samtidigt okomplicerade avlivandet en förutsättning för det goda resultatet. Här avlivas den etiskt genom att huvudet doppas i friskt kokande vatten. Frankt uttryckt kan man säga att kroppen lever vidare utan att huvudet vet om det. Stjärtens kött rensas, hackas och serveras med tillbehören omedelbart.

En avlivning av ett djur är alltid förenat med krav på etik, men också förenat med vår njutning och av vår överlevnad. "Gastronomi gör lite ont", brukar jag säga och håller fast vid det.

Styrelsemöte och fläsk med smörade linser

Hittade riktigt fett rimmat sidfläsk på konsum (!) och tillsammans med smörade linser blev det gårdagskvällens ensammiddag hemma. Lagom sälta, lite hårt stekt med smak av vitlök, vitpeppar och rostad mortlad chilli. Linserna värmda i smör med någon matsked av stekfläskflottet. Äggen stekta i det heta flottet, tillräckligt för att vitan ska bli fritterad i de fransiga kanterna och bubbla upp som blåsor kring vitan.

Nu är det på riktigt igen, hösten är här med de becksvarta kvällarna. Rotsundastugan är den varma och sällskapligt rogivande punkten i Hembygfsföreningens tillvaro uppe på Hersby Hembygdsgård. Kom Dit nån gång.

Det där avslutade kvällen efter en långkörare i Styrelsen för Sollentuna Hembygdsförening med riktigt bra planläggning för den närmaste framtiden. En litteraturafton står för dörren närmast i Viby Herrgård som håller öppet hus hela dagen med musik och visning av huset för dem som vill och som sedan kanske kan hyra stället för konferenser, möten, fester, middagar - en av fåtalet miljöer med festkänsla som är till uthyrning i kommunen. Så inväntar vi vår traditionsenliga julmarknad i början av december - en hel del planering alltså. Under våren står det nu klart att vi utnämnt den 12 februari till bröddagen i kommunen som inleds med brödbakning i 1800-talsugnen i Rotsundastugan. Bröddagen genomförs i samarbete med Turebergskyrkan. (mer om allt detta kommer att komma).

Plötsligt håller det på att bli kväll igen, dagen tog bara vägen, men vart?

Nu kastar bloggarna ketchup på varann!

Halkade in i ketchupsörjan nyss när jag läste Krubb där Jesper inte drar sig för att bli riktigt arg på en bloggare i lånta fjädrar, en som använder bloggsfärens alla fördelar för att sprida en åsikt eller en mening, kunskap eller förstånd, men som i det här fallet är en marknadsförare och kommunikatör på ett större italienskt matföretag och ondgör sig över en annan bloggares mans hemgjorda tomatketchup och fäbless för konkurrenten Heinz.



En bloggsåpa under uppsegling?

Kul läsning är det i all fall. Den som är mest indignerad är Matilda Mondolfi som kränkt Annika Ingmarssons mans ketchup.

Men så här är det, att ketchup inte alltid kan räkna smakkvalitet efter mängden tomater den innehåller lika lite som viss korv kan anses vara bättre som korv betraktad enkom för att den innehåller en större mängd köttråvara på bekostnad av smaksättare och fett.



Själva begreppet "ketchup" innefattar just det är en sås tillverkad av flera olika ingredienser. I många fall och i ursprunget som inte äger prefixet "tomat" av soja i olika fermenteringsgrader samt kryddor och i förekommande fall också vinäger eller ättika.

Tomatketchup följer en gammal såstradition som vi ärvt från Sydostasien, Kina och Orienten. En fantastisk "ketchup" i arvet är kryddsåsen som togs av engelsmännen från Indien under "den goda stora imperietiden" och som så snart den uppmärksammats i Moderlandet kallades "House of Parlament" HP sauce. En Ketchup som har mycket större likheter med originalet än vad västvärldens tomatketchup har. Ironiskt nog också ett Heinz-företag.



När vi pratar om originalitet så platsar Heinz tomatiserade ketchup in i denna med råge. Den första tomatketchupen kom nämligen redan 1876, inspirerad från den orientaliska kryddningen och också inspirerad från att den tidens mat (liksom dagens) gjorde sig bättre, till och med förtärktes med en syra balanserad av tomaternas umamitoner.

Många har sedan dess känt sig kallade att göra tomatsås på liknande vis, men sällan eller aldrig uppnått samma resultat. Ett gott försök gjorde Felix som var det varumärke under vilket ketchup introducerades i Sverige 1956. Idag finns det en uppsjö olika slags ketchup under en hel drös, under inte sällan obskyra, varumärken där innehållsförteckningen är skrämmande läsning.



Tomatketchup ÄR en blandning av olika ingredienser, den godaste naturligtvis med RÄTT blandning för just den RÄTT man avser att äta den till. I Thailand görs till exempel en sötsur sås till den grillade fisken med hjälp av en sötare tomatkechup vilket förvånade mig storligen under ett jobb för Allt om Mat med gamla Edsackakockarna Mauritz Lind och Kristian Jonsson. Vi stod i en fiskdoftande hamn och lagade mat på en gasolspris alldeles vid kajen. En liten vacker tonfisk rensades och kokades hel i olja efter att ha jackats med en vass kniv och gnidits med lite vitlök, vitpeppar, soja och fisksås. På thai heter rätten Pla Preaw Wan. Fisken togs upp färdigfriterad och oljan hälldes från. Det som resterade i woken blandades med vitlök, tomater i bitar, grovt skuren chilli och söt annans i bitar. Stänk på mycket fisksås och montera ihop med Heinz tomatketchup. Lägg i gul lök skuren i båtar och låt koka samman något. Häll sedan över fisken (testat detta hemma i köket på röding - helt fantastiskt gott) och lagat något liknande i vår lokala TV-kanal här hemma, femton år efter att vi stod där på kajen och lagade maten för Allt om Mat. TV-inslaget kan tittas på här

Alltså, för att återknyta till grälet i bloggvärlden och stackars Annikas man som ställt till genom sin egen hemgjorda ketchup så är väl för sjutton allt tillåtet och roligare om det görs som eget än i importerade flaskor, eller?

Föräldrabyte!

See You monday!

En dag bara sådär med plättar, picklade bönor och nybrutna rosor

Att jag skrivit så att jag fått en infernaliskt värkande ledinfektion i vänsterhandens tumme kan man försöka bortse från när vardagen har andra och stora kvaliteter. Den där infektionen brukar komma och gå, men nu är det mest komma och djävligare än någonsin.

Barnabyte i morgon från skola och dagis. Märks på August att det är lite final på hans nio dygn med mig. Då vet han att jag bli lättcharmad också och att han bara behöver lägga huvudet på sné. Det gjorde han i morse: "Snääääälla pappa, kaaan jag inte få plättar". Det är klart du får plättar till frukost om du vill!



Så började dagen innan vi gick ut i hösten trots de nybrutna rosorna, rosor från trädgården där de är de ensammaste kvar att blomma för fullt, men så gör de till jul om det inte blir för svinigt. Förra hösten kom vintern tidigt och en morgon var det 17 minus när jag gick förbi för att se att allt var som det skulle. Rosorna stod vitrosa och krispiga av kylan. Det sjöng om dem när jag petade på dem och de exploderade i sista skärvor.



Hade kålpudding framtagen från frysen som havererade så att den blev till en kål och köttfärsröra istället med fermenterade sojabönor, chili, lite fisksås och soja. Stuvad brysselkål med vaxbönor till och så en smakbrytare av Guds Nåde, picklade brytbönor och vaxbönor om vart annat. Idén fick jag för flera år sedan genom Pia Bendel

August, Alma och Lovisa älskar de picklade bönorna. Jag höjer rösten och säger "Spara nu vi ska ha till julbordet" utan att de lyssnar, snart slut i burken alltså.

Sommarkläderna har idag sorterats ut och åkt upp på kallvinden tillsammans med hyllplan och redskap som inte ska användas förrän värmen kommer tillbaka. Det känns luftigare i huset nu, men ännu är det en del kvar innan vi format vårt livsrum till så vi vill ha det.

Nu ska jag återgå till en övertrött August och en värkande hand.

Dahlströms kåseri i Ystads Allehanda om Tabberasets historiska och Stockholmska gås, begås bäst den 10 november Yes Yes!

Läs och begrunda det vännen och kåsören tillika kulturchefen Robert Dahlström skriver i landes sydligaste organ, Ystads Allehanda. Allt detta appropos en mångårig diskussion vi haft om maträtters originalitet och härkomst.

Länken här.

Åkte flyg lagat med silvertejp och tyckte det var ganska kul

Jag kom och tänka på det här när jag läste SvD idag om Ryan Air som tydligen förstärk ett fönsterskydd med silvertejp. Jag tycker det säger mer om silvertejp än Ryan Air.

För några år sedan var jag i Laos. Kom dit via Thailand och via bil. Nu skulle jag tillbaka till Bangkok. Flygplatsen i Vientiane är fullkomligt magnifik. Förvisso överdimensionerad, (byggd som hjälpprojekt av Japan) men en synnerligen vacker byggnad som inte heller saknar det som de flesta flygplatser idag bygger bort av säkerhetsskäl, en utsiktsplats där man kan sitta och överblicka de få starter och landningar som sker här varje dag.

Gaten var befolkat av ett tiotal resenärer. Jag sneglade ut mot uppställningsplatsen och såg att det var en av Lao Airlines gamla British Aerospace som skulle ta oss till Bangkok. Kändes som Bromma till Malmö bara det att knarren på plattan kanske sett de bästa av sina flygdagar. Okey, jag har flugit värre turer än så.



Väl inne i planet och ganska nedsuttna säten med tobaksdoften kvar noterade jag i förbigående att mycket av inredningen satt fast med...just det ja...silvertejp.

20 minuter före utsatt avgångsstid ryckte det till i planet. Dörren stängdes samtidigt som planet backades ut från pirarmen och motorerna brummade igång.

Sådär ja, tänkte jag, det var katten så bråttom det här verkade. Kanske stressade av en bra slot till Bangkok, det är okey.

Så sneglade jag ut på vingens undersida (det är ju ett toppvingat plan och där var även de nitade fogarna förstärkta med silvertejp...gansk mycket tejp var det också.

Eftersom jag skriver det här nu så gick det alltså helt problemfritt vilket kanske inte varit fallet utan tejpen. En tejp som tillhör livsförutsättningarna numera i bilen och hemma. Tack Gode Gud för silvertejp!