Att jag skrivit så att jag fått en infernaliskt värkande ledinfektion i vänsterhandens tumme kan man försöka bortse från när vardagen har andra och stora kvaliteter. Den där infektionen brukar komma och gå, men nu är det mest komma och djävligare än någonsin.
Barnabyte i morgon från skola och dagis. Märks på August att det är lite final på hans nio dygn med mig. Då vet han att jag bli lättcharmad också och att han bara behöver lägga huvudet på sné. Det gjorde han i morse: "Snääääälla pappa, kaaan jag inte få plättar". Det är klart du får plättar till frukost om du vill!
Så började dagen innan vi gick ut i hösten trots de nybrutna rosorna, rosor från trädgården där de är de ensammaste kvar att blomma för fullt, men så gör de till jul om det inte blir för svinigt. Förra hösten kom vintern tidigt och en morgon var det 17 minus när jag gick förbi för att se att allt var som det skulle. Rosorna stod vitrosa och krispiga av kylan. Det sjöng om dem när jag petade på dem och de exploderade i sista skärvor.
Hade kålpudding framtagen från frysen som havererade så att den blev till en kål och köttfärsröra istället med fermenterade sojabönor, chili, lite fisksås och soja. Stuvad brysselkål med vaxbönor till och så en smakbrytare av Guds Nåde, picklade brytbönor och vaxbönor om vart annat. Idén fick jag för flera år sedan genom Pia Bendel
August, Alma och Lovisa älskar de picklade bönorna. Jag höjer rösten och säger "Spara nu vi ska ha till julbordet" utan att de lyssnar, snart slut i burken alltså.Sommarkläderna har idag sorterats ut och åkt upp på kallvinden tillsammans med hyllplan och redskap som inte ska användas förrän värmen kommer tillbaka. Det känns luftigare i huset nu, men ännu är det en del kvar innan vi format vårt livsrum till så vi vill ha det.
Nu ska jag återgå till en övertrött August och en värkande hand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar