Skittråkigt - inget socker, sockersjuk, abstinent.

A farwell to good life, i alla fall för några dagar (=ett stort antal kilo). Det här var vad vi åt måndags, grillade saftiga välhängda entrecoter med röror av olika slag, aubergineröra lagad med drös av vitlök på auberginer som lades på grillen tills de svartnat utanpå och mjuknat helt inuti, salt peppar och visp. En tabouleh på tärnad tomat, skuren persilja, bulgur och pressad citron. Vitlöksstinn Hummus Tahini. Nu ligger slika röror "på hyllan" tills fettbantningen givit önskat resultat.

Dom däringa specialisterna på det vansinniga i att proppa sig full med fett och proteiner har förvisso rätt, men tänk vad tråkigt det blev redan efter två dagar - det är liksom att bli sockersjuk inte i mening diabetiker utan att det nollade kolhydratintaget gör att man får ett vansinnigt sockersug.

Det där sockersuget ger sig till känna när som helst som om det liksom alkoholen var "listigt, falskt och starkt".

Åkte och hämtade Rodjana från jobbet idag och höll med den självklaraste min i världen på att föreslå en snabbis på Gateau med dubbelkaffe och enpersonsprincess. Eller höll på att gladeligen tacka ja när Göran Axelsson bjöd på kaffe och kanelsnurror (sådana där livsfarligt konstsötade) på Sollentuna boxningsklubbs styrelsemöte. Eller som när jag efter lunchen på Edsbacka Wärdshus (same same no difference yesterday) med lika stor automatik, eller snarare låtsas-som-att-det-regnar-attityd tänkte ta en chokladbit till kaffet.

Det här ser ju hur bra ut som helst, men idag känns det inte inbjudande, bara som ett måste. Speciellt dessa gick med rörorna ovan beskrivna

Så sitter jag här i sena timmen efter ytterligare en 350 grams blodig entrecote av finaste märke med Lohmanders chillibea och känner mig (jaa ärligt talat) spymätt. Och jag är SUGEN PÅ SOCKER.

Lärde mig av "polaren Nils", som är en av de närmaste inspiratörerna, att dränka osockrade frysta hallon i vispgrädde och sedan sleva i sig - "det hjälper och är bra". Men jag är proppmätt på kött och bea, men kanske ytterligare vispgrädde kan lägga sig som på toppen och mildra sockerångesten.
"Den ger sig efter tre dagar" sa Nils sist vi höll på.

Den lille älskade grillaren, alltid med, alltid aktiv, alltid med pappa.

Märkligt att jag efter två morgnar ändå ser fram emot att sätta mig på träningscykeln för en 20 minutrare klockan sju i morgon och i sällskap av P1 på radion.

Nä nu är det hallon och vispgrädde som gäller som nattamat och jag lovar att ställa mig offentligt på vågen i morgon bittida efter cyklingen.!

Fettbantning och Glykemi va fan det nu är?

Lunchen igår på Edsbacka Wärdshus som köksmästaren Pontus grejade till i hastigheten - bra kombo av kött och fett och ägg, alltså fetaostfylld färsbulle, hollandaise och äggröra - det liksom skriker "livsfara", men ska tydligen vara bra inledningsvis för mitt fortsatta liv. Tar nog en likadan idag också


Nämen, så här är det att jag var på Fäviken förra helgen och inledde vistelsen med en helt fantastisk timme i bastun (har inte brytt mig om bastu på säkert 30 år) som låg i vägg i vägg med mitt luxiösa boende (där man vaknar till orrspel och tjädertjut).

I den nakna bastun såg jag den nakna verkligheten. En glasvägg med spegling som man passerar till duschen. Jag spratt till för jag undrade "vem fan det var för fet djävel i spegeln".

Alltså - att se sig själv i sanning. Då finns det två alternativ känslomässigt. 1) Bryta ihop 2) Agera.
Under mina år har jag haft hur många tillfällen till hopbrytning - ja till och med fullständiga livsslut. Uppenbarligen ligger inte det för mig. Återstår endast alternativ två, att agera, vilket förutsätter just det jag beskrivit: insikt och fullständig kapitulation (vilket inte är detsamma som att bryta ihop).

Frukosten alldeles nyss, stekt fläsk fyra ägg, eller om det var tre, bara vända ner i fläskfettet. En sak: man blir djävligt mätt

Igår inledde jag. Utgångpunkten lästes 113.9 tidigt om morgonen.

Inledningen är tuff - andra dagen idag - frukost: stekt fläsk fyra ägg, lunch: köttfärsbiff, äggröra, hollandaise, midag: välhängt entrecote med bernaise, mellanmål: jordnötter, sodavatten.

Varje morgon (som igår och idag) 20 minuter i lugn takt på motionscykelns lättaste motstånd. Att ökas succesivt.

Results denna morgon läses 112.4 tidigt om morgonen

Ser fram emot morgondagen.

...men jag har ju inte gjort fötterna än, men skägget är i ansiktet.

teckning; August Lager

Femte ungen på raken som gör huvudfotingar - plötsligt efter en hel del skraveringar så satt den där och med sedvanlig träffsäkerhet och bestämdhet. I nästa ögonblick är förmågan tappad, den omedelbara, osentimentala.

En brasa nära Dig

Gjorde ett tvådagars avbrott och körde igår upp till Fäviken för ett jobb och sedan ner idag igen. Jag hamnade lagom för att fira Valborg och slapp gå över ån efter vatten - brasa i Gillbo på allmänningen alldeles i närheten av där vi bor.

I morse vaknade jag till orrspel vid snöklädda Åreskutans baksida - det var varmt i solen, behagligt för bara kavaj. Nu ikväll hjälpte det inte ens med vinterjagckan och yllepullover - precis så brukar det visst alltid vara på Valborg.

Nyskuren primör från landet - gräslöken

Fick några timmar i grönsakslandet och det är ganska skönt eftersom förvissningen är den att jag inte behöver ha bråttom med något. Byggde därför en sarg till "örtagården" som blev sned och som därför måste göras om i morgon, men vad gör väl det. Ska också passa på att rensa upp gammalt då med sekatören.

Några tuvor med gräslök stod vid sidan om och bara bad om att få komma i frukostomeletten i morgon. Vred av dem och skar upp dem för en stund sedan, doften är vår.

Känner att jorden inte hunnit reda sig riktigt än.

Eva Sjöstrand släppte bok om Rolf Sinnemark

Eva Sjöstrand vän och förftare

Eva Sjöstrand, en väldigt gammal vän (alltså vänskapen är gammal), har förmågan att hitta bra öppningsfraser i sina böcker, den där början som ögonblickligen fångar och lockar till merläsning. Det spelar ingen roll om det är ett teaterdrama, en körtext, barnbok, nostalgibok eller faktabok hon skriver.

Den "nysluppna" boken om formgivaren Rolf Sinnemark är inget undantag, lyssna bara: Du bor i ditt namn, säger färingarna...

Jag sög i mig boken direkt, det går att göra det med Evas språk, det flyter fram som en silverbäck, gör motstånd ibland, men mest rasar på.

Nu hör det till saken att jag själv gjorde något slags reportage i radio och i tidningar om Sinnemark precis när han etablerat sig på Gotland (tror jag att det var) så det finns ett slags grundintresse alltså och jag smågillar hans grejer. Det är också spännande att se bakom och under tid, hur saker och ting utvecklas och förblir.



Mest var det som roligast att träffa Eva och mingla tillsammans. För det var många år sedan jag fick ett brev av Eva (så länge sedan att man skrev brev - en tradition som Eva Sjöstrand fortfarande bär med sig) inför en tanke på en bok någon gång när jag bodde i London och kanske det var 1978. Där bjöds jag att så småningom komma på boksläppet och äta oliver. Hon har släppt många böcker sedan dess - vi har aldrig ätit oliver, inte ens på mina boksläpp och ej heller denna gång.

Ett litet stycke i Sinnemarksboken är signerat en annan vän, Jan Brunius, som jag också fick förmånen att mingla med på boksläppet på Söder - så djädra trevligt precis som om inga tidsglapp ens finns, och det gör det väl egentligen inte heller.

Pallisadgrillaren och vegetationskarteraren Tommy Löfgren

Det här är Tommy Löfgren. Han är biolog och vegetationskarterare, men han är också pallisad och vertikalgrillare efter egen metod. Det fick vi erfara en magisk skärtorsdagsnatt dock om metoden inte praktiserades.
Tommy och jag har känt varandra i 52 år nu firade vi skärtorsdagskväll vid Dalälven och ist'ället för att grilla efter biologins alla nypåfunna regler invigde vi istället hans nya stekbord.




Currymarinerade urbenade kycklinglår och en liten wok på skaldjur signerade Rodjana, sedan en rent fantastisk jordgubbspaj med vaniljglass signerad Mona. I skymningen underhölls vi av rödhakens silvriga vattenfallssång, såg havsörn cirkla över oss, hägrar strecka förbi och plogar av grågås. Så ännu mer skymning ända till midnatt, utomhus! vid elden. Notera detta är norr om Dalälven och ska räknas till Norrland och det är snö kvar i skugga och vi sitter utomhus till midnatt, magiskt efter vintern. Vad säger man? Tack för ikväll, magiskt!