Nu ger vi upp indiern på Rotsunda

Dety ser ju inte ens gott ut på bild

Jag tittade på underhållande mästerkocken i efterhand på TV4play. Det avgjordes i en utslagningstävling om vem som gjorde den bästa curryn på kyckling. Och jag blev omedelbart sugen på den där rika blommiga och heta currysmaken.

Nästan genast efter programmet tog jag ytterrocken och tänkte bege mig att köpa en fet majskyckling och nödvändiga kryddor. På vägen ändrade jag mig och körde ner mot Rotsunda Torg där det ligger en Indisk restaurang som vi dissat tidigare, men som ändå borde kunna göra en curry värd namnet - handlade kyckling och lamm och bad om lite extra smak och hetta. Det tog gott och väl 20 minuter och ett underhållande samtal med en lindrigt nykter gäst från Bollnäs som gjorde stor affär av att han skulle ner till Phuket och spela rock för han var bra på det och så skulle han själv låta sig underhållas av de leende thailändska flickorna.

Alla människor bygger luftslott - det är bara alkoholister som flyttar in i dem!

Okey Naanbröd, men det väger knappast upp en misslyckad middag i övrigt.

Vi fick vår mat och tog med hem. Det var inte bra, eller , det smakade ingenting och medföljande sallad var ett skämt med skuren paprika, tomat och isberg dränkt i en skakade köpedressing utblandad med gurkmeja.

Så synd, men när jag själv i efterhand läser om vårt förra besök var det föga överraskande.

Våren för dörren, lärkor i skyn och rådjur i busken

När vi flyttade till nya huset var det alldeles snöigt, sedan snöade det bara mer och mer, vi kunde bara gå där det fanns plogade vägar om ens då vi hade ner mot 30 minus nästan dagligen i december och januari.

Idag var första dagen vi gick bortanför tomtgränsen och ut bort till Edsån, den gamla vikinga vattenvägen som nu snart ska restaureras och som är skyddat lekvatten för aspen. Nu har vi också kunnat notera minst två ställen där bävern försöker dämma upp.

August och farsan hans på första vårpromenaden ut mot åkrarna

Från Antuna har man byggt en bro så att man nu kan ta sig ut över åkermarkerna där vi idag såg både rådjur, lärkor och grågäss.

Snön ligger kvar i skuggan, men gissa om det smäklter och det var världens fart på Edsån mot Edssjön. Vidare forsar vattnet in i Oxundasjön och ut i Mälaren.

En ny väg med bro över Edsån till Antuna

Vi sa med en mun; Vad fint vi bor!

Ska gå upp i gryningen någon dag och bara lyssna på morgonlåten. I morse skrek hackspetten till utanför fönstret så att vi vaknade.


Han har det bra han August som blir buren när han helst vill.

Glömde garaget - bilen infryst i ispansar

Early this morning, 6°C below, icecold wind and armourplate of ice on frontscreen impossible to penetrate

När vi fick garage till bilen med värmesladd och allt så hyllade jag detta som att jag skrapat min sista "djävla" vindruta.

Så blev det inte tydligen. Igår tänkte jag, utan att reflektera över de höga skyarna och tilltagande tydligheten i vinden att det skulle bli en ispansarnatt - jag ställde bilen utanför.

"Tomorrow, Dad, tomorrow we just have to park in our garage" - agree!

Påföljden att alla rutor var klädda i ett upp till centimetertjockt istäcka som satt så hårt att det helt enkelt inte gick att skrapa bort.

Ytterligare påföljd blev tio minuters försening på dagen vilket först drabbade August och dagistiden.

I kväll parkeras i garaget.

Inte bara gröt en söndag - supé på kyckling och räkstjärtar

Friterade räkstjärtar

Det är klart att man inte står sig hela dagen på congee.

Sålunda lagade Rodjana en liten gryta på färsk sparris, mjälla kycklinglår, salladskål, champinjoner och salta bönorsky. Serveras med ris och namprig bun.

I Thailand äter man som bekant inte förrätter, möjligen vissa rätter som lämpar sig att äta med starksprit. Vilket framgår om det tidigare bloggade om congee (se länk ovan) följer inte asiater våra fransk/ryska manér (härkomsten av våra manér förklarar jag en annan gång, men det är klart att jag inte påstår något jag inte har fog för).

August följer varje steg jag tar och är i sin pappigaste ålder. Stoppar därför också i sig räkstjärtarna i samma takt som sin far.

Därför kan jag inte säga att de små friterade kräftstjärtarna är en förrätt även om jag intuitivt skulle kunna påstå det. Nu serverades de på vårt bord i samma ögonblick och tillsammans med den lilla wokrätten, i akt och mening att inmundigas tillsammans och så fick det bli. Ofta fattar inte vi långnäsor hur smaker som vi av en vana eller tradition inte tror ska passa ihop och därför kategoriskt negligerar fullkomligt exploderar i munnen. Dessutom bidrar vissa rätter tillsammans med en olik textur vilket bara är att anse som en fördel i förekommande fall.

Krispigheten i panaden gav extra mot den lena kycklingen och att skaldjur, fisk och kyckling gifter sig väl är väl inte så mycket att orda om. Den läckraste tuppen kokas med fördel i fiskbuljong till exempel. Finnarna lagade förr en stapelföda, en slags pirog, de kallade för fisktupp, kalikukko med fyllning av hönskött och srömming. Våra stekta bullar på sill och riven söndagsstek (kvarblifvor) som vi kallar för sillbullar och serverar med korintsås är ju bara en höjdare. här är receptet förresten. Gotländska idbullar är ett annat exempel på fördelaktigt möte mellan fisk och kött. Nog om detta för det är ju ändå bara obestridliga faktum jag kommer dragandes med.

Wokade kycklinglår med svamp och sparris.

De friterade stjärtarna kan serveras med en sådan där sötsliskig mild chilisås om man vill, men jag upptäckte att smaken fördjupas med en gnutta (betydligt mindre än ett uns som är 27.3 gram) namprig bun. Så här gör Du en prig bun redovisas inom en parentes i inlägget.

Blev några stjärtar över och rätt friterade så håller de över kvällen och lite till utan att bli saggiga - sålunda njuter jag några så fort bilderna laddat upp till det här inlägget och i väntan på vila inför kommande arbetsvecka.

Vintern kommer tidigt i år, det snöar rött under lampans sken och utanför vårt vardagsrumsfönster

Det artar sig på Hembygdsföreningen

I dessa digitala tider känns det inte bara lustigt utan också en smula tryggt att visa bilder ur böcker vid föreläsningar - här några av dem som bott på Hersby en gång i tiden

Fullt hus idag. Det artar sig. Sollentuna Hembygdsförening börjar bli känt igen efter att mest engagerat redan frälsta.

Idag var det temadag på Hembygdsgården. Ämnet var husens historia, "platsens ande" om man så vill, och det var en ständig ström av folk, glädjande nog barnfamiljer, som slank in för en fika med hembakade sockerkakor och med föredrag av Anders Boberg.

Hembygdsgården ligger på en plats där det varit liv och rörelse i tusen år, minst och förmodligen längre tillbaka - men sånt kan man ju inte mäta annat än att titta på gravfälten runt omkring som går tillbaka både till järn ålder och bronsålder - men lantbrukslivet som är mätbart som en ordnad gård går att mäta inte minst husen som smedjan (kommer från Edsbergsgodset) och stenhuset som bevisligen är byggt på 1700-talet och på plats.

Snyggt!

Men nu är det så glädjande att det inte bara är husen en föreläsning om husen handlar om för utan människor hade husen inte stått där och det mänskliga materialet präglar byggnader och liv - människan måste alltid stå central i hembygdsforskning och hembygdsdokumentation.



-Det där var en elak en, sa Anders Boberg om en av dem som bodde i Västra Hersby - huset som förvaltas av föreningen och som ligger närmast järnvägen. "Men hans son var en godmodig och trevlig typ", fortsatte han och gav porträtt och profil åt dem som verkat här före oss.

congee en vårsöndag - får en att stå sig hela dagen

Jag har skrivit om rissoppans (kaotom som inte går att äta med pinnar, men som finns recept på här) närmaste släkting congee förr, men varje gång vi verkligen kommer på att vi ska ha det på bordet då förstår vi att man borde äta det oftare.

I morse åt vi congee till frukost och den är med sin smakrikhet och kryddighet så mycket mat att man känner som att man står sig en hel dag. Jag tror jag skrev om congee en gång i samband med Vasaloppet och kommenterade med att det är just sådant man ska äta för att stå ut med så många mil på skidor. det eller paltbröd som är en slags eneergidryck på kaka.

Rodjana var inte alls förvånad över mina frukostvanor när vi träffades för ett drygt decennium sedan, bacon, ägg, fil och detta som mest ser ut att vara uppborstat från ett ladugårdsgolv; Müsli.

För många är det förbundet med någon slags moral att man inte äter sådan här mat, kanske med hårdstekt vitlökskyckling eller bitar av färskt sidfläsk, toill frukost. Men överallt utanför Europa, och det ska väl sägas vara den största delen av världen är det lika mycket kutym att äta sådant vi förknippar som smak av middag, till frukost.

Jag minns att jag i Kina åt en fantastisk god kycklingbuljong med små salta räkor och till det ett friterat vridet bröd till frukost. En soppa som serverades från ett soppkök på trottoaren i Peking. Eller skivor av kycklingbröst på ris och grönsaker med chili som frukost i Bangkok (=hemma hos oss titt som tätt).