Uppätna ostron - gick åt efter vart som de öppnades vid diskbänken och före en middag som avnjöts både hipp som happNär Rodjana och jag träffades skulle vi äta hemma med hennes familj. Det visade sig vara en familj med massor av folk och alla spretade åt olika håll, föräldrar, barn och barnbarn. Vi fick knappast plats i det lilla huset.
Jag åkte till marknaden med en syster till Rodjana för att handla. Det blev åtskilliga plastpåsar med både färdiglagat och råvaror.
Så satte middagslagandet igång, men just då satte sig tre familjemedlemmar i ett hörn och började äta och jag tänkte att "fan vi skulle ju äta middag ihop".
-Ja , men vi är hungriga nu, fick jag som svar och det var första gången jag på allvar förstod att mina värderingar inte alls måste delas av andra och jag förstod att det var jag som tillhörde den lilla folkspillran som utgör en världsminoritet i ett land med ett språk som bara talas av ett fåtal vid jämförelse och med en kultur som inte kan jämföras i tid och utveckling med de tre ätande familjemedlemmarnas.
En av de bästa styckningsdetaljerna på grisen, i alla fall ifråga om smak, broskbenNej, jag desavouerar inte måltiden som sammanhang bara för det, men fredagskvällen hemma hos oss blev en uppvisning i denna brett förankrade kulturella måltidskonst att äta när man är hungrig.
Jag själv stod och öppnade ostron vid diskbänken, Rodjana friterade broskben och ångade basmatiråris - hastigt rörde jag en nam prig poon. Då var redan ostronen slukade ståendes vid den övriga matlagningen och så fort den första laddningen broskben var färdigfriterad gick den ut till ungarna framför TVn tillsammans med skålar av ris och sist satte vi oss själva att äta nästa laddning.
Jag gillar både ock, men det känns ganska opretantiöst att tillbringa en fredagskväll på det här sättet när det inte behöver vara så märkvärdigt trots att man blir utspisad med både ostron och thaimat. Så avslutade vi lite hursom med en bit svensk getgrönmögelost från Bondens Matbod - helt läckert.
