Continental - vinnare, som SAS för 15 år sedan

NY på distans

BOEING 757-200/300. Egentligen inte ett långdistansflyg från början, men förstorad och förbättrad blev det en perfekt knarr över Atlanten. Jag med mina 1:91 och X antal kilo över 100 fick gott om sovutrymme.

Kommer Ni ihåg SAS charmdrive?
Då handlade det om att skämma bort gästerna ombord, allt alltid avgå i tid, att möta passagerarna med ett leende, att ingenting skulle vara omöjligt.
I charmkurserna var det en dansk som jämförde med ett kassabiträde i en butik som efter att hon eller han slagit in varorna hjälpte till att packa påsarna med livsmedlen. Då var det frågan om att vara en "enkeltbager" eller en "dobbeltbagger". En enkeltbagger slängde ner varorna lite hursomhelst huller om buller ibland med äggen och frukten längst ner. En dobbeltbagger packade noga ner hårda paketen först, mindre inslaget ovanpå och frukt, grönt och ägg på toppen, räckte över kassen tilol kunden med ett leende och önskade en trevlig fortsättning på dagen.
Jag har rest med Continental till USA och inrikes där.
Kan bara konstatera att alla inom företaget är dobbeltbaggers. Jag har inte sett dess like, inte ens på Thaiairways International, så det så.
Ska man gnälla lite så kan det vara på maten, usch, helt enkelt, men så är det på alla bolag när man väljer apklass.

New Orleans i en fuktig åskig gryta som sjunker ner i sin egen swamp

Den här bilden tog jag igår natt. Blixtarna var så täta att man skulle kunnat läsa tidningen i dess sken. Sedan kom regnstormen och svämmade över delar av hela södra Louisiana.

Neworleansarna är träskmänniskor slår det mig. Hela kusten och långt upp på land är ett enda stort träsk och på sidorna efter Mississippifloden. För övrigt åt jag frukost igår med Mississippi flytande långsamt och kraftfullt nedanför mig.
Överallt är det en bubblande smet av vatten som ser ut som ett övergött akvarium, ormar och alligatorer, träskfåglar som hägrar och örngamar.

Högsta varning

I veckan var vi tre timmars körning västerut och åkte långt ut i träskmarkerna för en lunch á la cajuun. I New Orleans har vi naturligtvis utforskat creolköket, ingen hit precis.
I går natt dundrade det på med "traditionellt" New Orleans väder. Jag slog på TVn och där var det en klass 3 varning för åskstormar, tornados och översvämmningar. Från hotellrummet på 20 våningen kunde jag se blixtarna så tätt att det nätt upp rådde dagsljus.
Utanför downtown kunde jag bara ana hur människorna i sina uppallade mobilehomes kände sig med vatten skvalpande både uppifrån och nerifrån. Spåren efter dödsorkanen Katrina finns kvar både fysiskt och i människornas inre.
Och på kvällen hade jag dessutom konstaterat att Bourbon street är en turistfälla.
Illussion fattigare - erfarenhet rikare.
Jag åkte med en taxikille som bara två dagar tidigare förlorat en son.
-Jag har själv aldrig ägnat mig åt någonsomhelst brottslig verksamhet. Jag har aldrig haft handfängsel. Min son hamnade i fel gäng och han sköts i bröstet med nio skott. I natt var det tre till som mördades i stan, berättade han sorgset.

Kräftkalas i Louisiana USA

Det har varit några häktiska dagar med otroligt mycket jobb och tajt jobbschema. Varmt är det också 80 % luftfuktighet och 25 grader.
I förrgår var vi bjudna på kräftkalas vid cajuungrytorna vid en jaktstuga långt ute i träskmarken nedanför Lafayette. Båtfärd ut i de oändliga våtmarkerna med bäver, hjort, tvättbjörnar, hägrar, gamörnar och framförallt vattenhuggormar och alligatorer som kom upp ibland och bligade elakt på oss.
Här ute i jaktstugan öppnades söta mjölkiga ostron (de ska vara så) och så kryddkokades potatis, majs och korvar tillsammans med kilovis av nyskördade kräftor och blåkrabbor.
Det har varit jobb, information, resor och ätande mest hela tiden. Jag har precis kommit till New Orleans för att äta mig genom stan.
Rapporter följer.

Kao tom goiy

Det har varit otroligt stressig helg och veckan innan också.
Har resvecka den kommande veckan med en massa jobb i USA och mest flyga känns det som, flyga och förflytta sig. Upptäcker att jag ska vara på Arlanda om sex timmar och kanske ska hinna med några timmars sömn för så brukar det vara att man sitter där och inbillar sig att sova ikapp tiden över Atlanten och hänga på -6 och så blir det ett jätteglapp med öppna ögon.
Idag hastade vi köttbullar och bruna bönor, det vet alla hur det ser ut så det lämnar vi därhän. Intressantare alternativ serverades igår, nämligen Kao Tom Goiy som är en mycket enkel rissoppa där riset kokas i vatten och äts till olika rätter. Enkel eller fattig. Ordet Goiy kommer från armt, fattigt, enkelt, sysslolöst, arbetslöst...etc...ni förstår vad jag menar, det finns in get direkt svenskt ord att översätta med. Känslan av allt det där finns i soppan, Kao Tom Goiy. Vi åt dem vitlöksstekt sidfläsk och kryddade med vitlöksolja och fisksås.
Kommer jag åt och har ork så blir det bloggning från Louisiana sent i morgon natt efter en middag Ruth's Chris Steak House.

Jobb under solen

Inte mycket att säga efter Aftonbladets varning för i morgon då jag landar i solen och med en svensk sommar runt omkring mig. En dag på jobbet alltså!

Gaeng pha ngua och jackfruit som kanom wan

Den 21 februari var det senast, nu som om det inte var något arbete alls lagade Rodjana en Gaeng pha ngua till middag. Sist i februari på griskött, idag på den finaste entrecote och med okras som redning.Dessert blev jackfruit i sockerlag med krossad is! Så slutade vår matvecka om man anser att veckan börjar i morgon lördag, arbetsveckan slutade idag i alla fall. Nästa vecka är resvecka, kul.

Påskfjädrar ska vara dödplockade

För sexton år sedan gjorde jag ett inredningsjobb för någon tidning, minns inte vilken, men det var till påsk. Då besökte jag den enda svenska tillverkaren av påskfjädrar. Ett företag som köpte kalkonfjädrar att själva färga. Bara en ytterst liten exklusiv serie fjädervippor tillverkades av gås.
Jag tog fram den gamla artikeln och fick mig till livs den terminologi som användes:
”Flats” är långa fjädrar. ”Marabou” är ulliga som kommer från fågelns gump. ”Mollen” är mer spänstiga och tagen från bröstet.

Ur intervjun med företagaren som förser hela landet med svensktillverkade påskfjädrar saxar jag lite av vad som sades:
"Gåsfjädrar använder jag bara vid elegantare bindningar, de är mer graciösa och då använder jag också inslag av fjädrar från tuppars nackar eller från pärlhönsbröst. Dessa fjädrar tar jag från Kina eller Vietnam. De blir som små konstverk."
Företaget importerade all fjäder att färga och binda till påskvippor. De svenska slakterierna fjädrar kalkonerna industriellt vilket innebär att man kör fåglarna i något som liknar stora betongblandare md gummidobbar som rycker bort fjädrar och dun. (Så görs med all kyckling vi köper)
"Vi köper fjäder från Canada och Israel, där handplockas fjädrarna från de slaktade fåglarna. I tumlare trasas nämligen fjädrarna sönder och går inte att använda."