Julen är här! Leve Julen!

Jag var på ett verkligt upptaktsmöte idag, ett traditionsenligt sådant också när en av landets mesta grönsaksleverantörer kallade till julavstamp för branschen. Massor av folk, fantastiskt vimmel och glada tillrop bland korvar och syltor, nya senappar(!), rökta grishuvuden och massor av grönt där in emellan.
Julbord med fullservice!

Det var någon som sa: Vad bra att de tänkt på vegetarianerna vid julbordet vars kött för övrigt levererats av Håkan Fällman och hans mannar som stod med välslipade knivar och skar upp.
-Men herregud - det är ju på Grönsakshallen Sorunda du står - det är klart att det är grönt då, svarade kollegan.
Det är klart att det fanns thailändska inslag på Grönsakshallen Sorundas julfest också, Fruktsniderier av hög klass. Till vardags står denna skulptris i renseriet och ser till att restaurangerna från Stockholm och Mälardalen får utvalt grönt.

Visst är det så att julbordet också är det grönas fest, det vintergrönas tribut till vintern.
En stor firmafest alltså - det var så det var och jag hade själv nöjet att träffa folk som vet vad de talar om. Julköttets Håkan Fällman som i hårda ordalag lärt mig det jag kan och lite till om kött, Ella Nilsson, VD för Svensk Köttinformation som jag senast hade med i en debatt (för något år sedan) och i samband med en köttprovning för nuvarande ganska tunna Tidningen Restaurangvärlden, dåvarande matade och vällustiga Restaurang och Storhushåll. Vi kom överens om att ses igen för att "spickulera" (cit. Astrid Lindgrens Madicken om farbror Nilsson på rest. "Trill in".)
Ella Nilsson och Håkan Fällman
-Vi ska inte spekulera, vi ska säga som det är, svarade alltid rättframme Håkan Fällman - men det efter jul för liksom korven har även julen en ände, fan trot efter upptakten ikväll!

Har haft en mycket kreativ dag med en ny fotograf och en energisk redaktör, båda med en stark anknytning till landets ledande matmagasin nu med uppdrag för ett av de mest folkliga fora vi kan tänka oss.
Reportaget med mat och recept körs redan nu i december - återkommer till det då och med lite dokumentationsbilder från "en dag på jobbet". Kul hade vi i alla fall och djädrans bra blir det!
Orkar inte skriva så mycket idag - förmedlar istället en "majonäskock" på S:t Johns (deras logga ovan).
Följ länken och lyssna på hur man lyssnar på en majonäs och hur den låter när den är klar.
Länken kommer från Frantzén Lindeberg.

Matplåtning

Känner att jag inte kan ta bilder till bloggen av sådant som sedan ska publiceras i ett annat sammanhang så istället plockar jag in en bild som jag tog tidigt en morgon av centrala Vadsø, vilken härlig Metropol. Visste Ni att den som väljer att flytta dit får 10 procent av studielånet avskrivet årligen.

Har markerat en liten "folklig trerätters" till i morgon för en av våra ledande veckotidningar och för upplagning och plåtning. Tema, "december" och vad är då naturligare än lutad fisk, fläsk och vinteräpplen - det blir hur fint som helst.
Med två förkylda ungar hemma och en som skulle på hälsokontroll samtidigt som inköpen skulle klaras av och det dagliga arbetet skulle skötas, middagsmaten fixas (Percy's är en räddare i nöden med späckade lammfärsbiffar, kantarellsås och potatisgratin) så blev dagen minst sagt stressig.
Nu ska jag ta en sista timme i natten och duka bordet - tema "silver!"
För att inte gå händelser i förväg så visar jag bilder och läsning bara i avisan när den ges ut den sjätte december.

Djurrättsaktivister, körsnärer, kött och hö!

Allt kött är hö!
Snart kommer attacken - var så säkra - mot krogarna också.
Följde precis dokumentären om djurrättsaktivisternas attacker mot körsnärer.
Dessa pälskonstnärer och skinnskräddare förföljs tills de är helt utslagna utom några få som i 20 år hotats av galningar som fått det här med människans suveränitet om bakfoten och som lever i någon slags fablernas värld a la Zacharias Topelius.
Snart bambifieras även menyerna på krogarna är jag rädd och då kommer djurrörelsen att ha fullt upp.
Slakteribilarna har ju redan bränts, slakterier eldats och bomhotats.
Jag handlar i en alldeles utmärkt köttbutik, ett utmärkt mål för hatet där älgbiffarna är underbara, där wallenbergarna är gräddigt pösiga och biff rydberg rödspräcklig och salt.
Jag äter på en bistro som serverar de vackraste och godaste lammen, de blekaste och godaste kalvköttet, rådjur som smakar skog (som alltså inte är bambi - bambi är nämligen dovhjort). Alltså djur som är jagade och fällda i skogen, urtagna, släpade till kylhuset och hängda i skånkorna upp och ner, flådda och mognade innan de styckats och tillagats. Eller djur som faktiskt slaktats, avlivats genom att bedövats med ett pannskott från slaktmasken - nej det är ingen kul syn det är nervryckningar i hela muskelpaketet, det är vindande ögon, skräck, doft av adrenealin, blod. Men det är vår rätt. Det är vår förbannade rätt och skyldighet. Vår rätt för vår skull och vår skyldighet för djurens skull att slakten går så etiskt till det är möjligt och med så litet obehag som möjligt, vilket faller på sin egen orimlighet i själva verket. Djuren som skjuts i naturen är nog så långt man kan komma etiska avlivningar. Man brukar säga att djuren hetsas av hunden eller hundarna - men allt liv i naturen är en ständig hets. Djuren som avlivas i slakteriet är domesticerade och har inte en enda gen kvar som minns den andra sidan.
Utan jägare - utan slakterier, utan bönder och utan oss konsumenter som förstår att uppskatta det goda vilda köttet och det goda utvalda slakteriköttet får vi en satans obalans som redan givit sig till känna efter aktivisternas okritiska och smått sanslösa lobbyism för björn, varg, järv och lo.
Jäven hotar stora värden i renflockarna, lodjuret har börjat bli synligt lite här och var, björnen finns överallt och hotar, till och med dödar, människor, vargen ger sig på tamboskap, hundar och det är bara en tidsfråga innan något barn går åt!
Då säger folk som argument för att skydda dessa svenska rovdjur att björn nu för första gången på 100 år skadat en människa och att vargen aldrig gjord det i modern tid. Men tacka faen för det - det har ju inte funnits björn och varg i tillräcklig mängd. Det är först nu och då är det dags att decimera stammarna så att folk kan gå i skogen utan att rädas och främst kanske också för att skydda det vilt vi själva vill ha.
Stödköp körsnärsarbeten!!! Stödköp det goda köttet! Stöd rennäringen! Leve människan!

Smak av hav

Foto:Eksportutvalget for fisk Norge.
Jag har ätit kungskrabba så inibomben den senaste tiden.
Och jag har umgåtts med kungskrabba dygnet runt sedan mitten av förra veckan då jag landade i Kirkenæs.
Att äta dessa "crabsticks" ljumma, nykokta, direkt ur den kokande havsvattengrytan ombord på en krabbåt i styv sjö och med snön vågrät omkring är självfallet något annat än att gå till kyldisken i Sverige hemma på Vivo.
Jag gick till Vivo idag och till fiskdisken.
Kokt Varangerkrabba av högsta kvalitet kostar 299 kronor kilot - "men den har kostat mycket mer" informerade personalen, vilket är ett mycket gott tecken. Mellanhänderna från fiskaren Oskar i Vadsø till butiksdisken i Sollentuna, har förstått att det inte går att sko sig på god smak.
Jag tycker det är helt OK att fiskarena och packarna, producenterna tar ut sin beskärda del baserat på tillgång och efterfrågan, kvoter och kvalitet. Men det är rätt oförskämt att pålägget ligger på många hundra procent därefter för att göra varan mer luxiös än den är och för att krämare ska kunna suga ur plånböckerna hos folk utan annat arbete än pappersunderskrifter och kontrakt.
Nu går det ju en hel del kungskrabba på ett kilo, men jag har sett priser högre än det dubbla - upp emot 800 kronor kilot.
Krogarna, hoppas jag, får snart upp ögonen för det tåliga och välsmakande krabbköttet och då kan vi räkna med ett större konsumentintresse och större efterfrågan och därmed kanske ännu lägre priser än det minstapris jag noterar idag.
Men för all del - låt inte priset avskräcka för en smakbit - det är en helt fantastisk råvara. "Jag lovar"

Tomas Nordberg och verkligheten

Jag kommer ihåg att Tomas Nordberg alltid var ett steg...eller flera steg före mig i Mac - världen. När jag köpt en Classic och trodde mig äga hela världen så var han redan på Quadranivå. Idag hanterar han 3D program som andra konstnärer hanterar analoga konsnärsredskap - penslar och färg och det bättre.
Flärpar och upplösta ytor, färgfält som vibrerar när de ställs mot varandra, som svävar och som bryter ut rummet, fraktioner, upplösta och sammanslutna former.
Jag frågar mig om skulpturen på bilden finns i verkligheten för den finns ju där avbildad, men är den verkligen avbildad och vaddå (?) "finns i verkligheten".
Overkligheten är möjlig med andra ord.
Jag har haft förmånen att få vara med på den här resan i det möjligas omöjliga rum i 20 år och definitionerna behöver inte förtydligas, bara ifrågasättas och just detta är ett stycke konst i sig.

Svensk choukroute och Sukiaki

Två middagar på raken, en igår och en idag, och väldigt representativt för hur vi äter till vardags.
Sukiakin kan varieras i det oändliga - ett exempel är tunnt skivad gös som vi hade en gång som en av ingredienserna. Igår hade vi tunna skivor fin kalvlever, thailändska räkor, thailändsk blekselleri, hårt knuten blopmkål, frikadeller av fläskfärs, lök, ägg, glasnudlar och shitaake. Buljongen blir bara bättre och bättre ju längre tid man sitter vi bordet och äter. Sukiakisåsen lagar Rodjana av ostronsås chiliketjap, rostade sesamfrön och en nypa salt. Det hela får koka samman något i en tjockbottnad kastrull. Sedan kan vi inte hålla oss från att spetsa lite extra med nam prig pau.
Det här är understreckat att "äta tillsammans" och ungarna petar av varandras korginnehåll och garvar och man snor räkor av varann. Det är umgänge och det är bokstavligt att "dela sitt bröd".

Idag hade vi också en sådan där onödigt god måltid ihop. Tre kastruller på bordet 1) Svensk choukroute bestående av Melkers Falukorv, rimmat sidfläsk, rökt sidfläsk, tysk braatwurst med vitlök och timjan, Salsiccia och skivad gul lök. 2) Skalpotatis Asterix 3)Vinkokt surkål
Vi åt och åt och det har blivit massor över - finns det några bättre leftovers att snaska på hela helgen?