Potatis - spill

Man ska vara jättepositiv för att tro att man kan få tag på bra gammalpotatis i butiken så här års.
Förresten när som helst på året om man inte köper den av folk som förstår att hantera den på riktigt sätt. Och det är i mörker och svalt som i ett kylskåp - inte under neonljus i boxar dit potatisen fallit många meter och i varuhusens inomhusvärme.

Vi ville ha mos i alla fall så jag chansade på en påse mjölig King Edward. Två kilo.
Jag skalade så tunnt som möjligt, men fick skära bort en hel del. Två hela fick ratas - den ena av brunröta och den andra var grön. Totalt spill 764 gram - det är åt helvete för mycket årstiden till trots. Det bruna som fick skäras bort var stötskador tillfogade potatisen innan den kommit i påsen.

Konsistensen var lite svampig - självklart för varmt för länge. Den gröna potatisen hade legat ut mot butiken i ett fönster på påsen. Idioti att tro att ljuset hålls utanför den i övrigt mörka påsen när man monterar in ett stort titthål. Sverige är inget bra potatisland.

Namnförvirring

Farsan och Morsan

"Lilla gubben ska heta Lyon Alexander"...sa vi tidigt.
Sedan ville vi ha in Linnaeus också. Då tog vi bort Alexander för det är så vanligt - ligger högst på topplistan bland hans generationskamrater pojkar födda 2006-2007. Det skulle få bli "Lyon Linnaeus".
Samtidigt som vi bestämt oss kom pappren från skattemyndigheten om namn.
Då pratar jag med brorsans ex som pratat med mina gamla föräldrar och frågat dem vad min lille pôjk skulle heta:
"Erik August", var farsgubbens resoluta svar.
Var han fått det ifrån har jag ingen aning.
I förrgår

Nu har vi smakat på kombinationerna och eftersom jag själv är begåvad med tre genomsvensktrevliga gossebarnsnamn a lá 50 tal så är det inte fel att ge även min lilla gosse tre namn: "August Linnaeus Lyon."
Så är det och så får det bli!

Vem upptäckte vad?

För länge sedan skulle jag göra ett jobb med Tomas Drejing på Petri Pumpa i Lund. Vi skulle laga lutfisk och det skulle vara annorlunda och för Lundaliv.
Väl där sitter Tomas i skiten eller är ovanligt framsynt.
-Jag har en tjej här som jag tycker Du ska göra den här lutfisken tillsammans med. Hon är väldigt duktig och blir bra på bild, mycket bättre än jag själv.
Sagt och gjort. Framför sig sköt han ett stort leende.
Tina!
Tina Nordström.

Och på en timme hade vi gjort hela jobbet - en mycket traditionell lutfiskmiddag.
Just det - man ska inte tramsa till det.
Efter sin våldsamt framgångsrika karriär (följd av mitt uppslag i Lundaliv) läser jag i Dagens Media att hon nu tecknat kontrakt med Aftonbladets webbTV. (enl. uppgift 600 000 tittare).
En kul grej som jag kan föra vidare nu efter flera år är ett snack vi hade Tina och jag i vinkällaren hos Rickard och Robert Nilsson när de drev Kattegat Gastronomi och Logi. Krogen hade inte öppnat för dagen. Tina var på besök så det var inte så länge sedan att hon jobbade där.
Jag frågade om hennes program klipptes mycket och om det var mycket av hennes spontanitet som fick dämpas?

-Ja, jag gör bort mig ibland, det liksom går för fort, berättade hon.
-Som när jag satt med en bunt äggvitor som skulle vispas till skum och jag tittade leende in i kameran och sa att en nypa salt i äggvitorna är som viagra för gamla gubbar, saltet gör att äggvitan reser sig och blir styv.
-DET klipptes bort!
Kanske Aftonbladet låter Tina ta ut svängarna - kan kanske behövas när varumärket börjar vingla lite.

Ickeinfo om lime

En lime.
En kniv.
En skärbräda.
Jag har sett hur kockar och amatörer knådar och skär, klämmer och rullar och trycker och pressar.
Nu tänkte jag visa hur man tar hand om en lime och får ut det mesta på ett enkelt sätt.
Och detta skulle jag illustrera i bild.
Nu blev det inte så.
En till synes väldigt fin lime, den enda som fanns kvar hemma, hade hamnat i kylen av någon outgrundlig anledning. När jag skar i den var den brun inuti och frostskadad.
Nu ska jag handla ny lime idag och visa hur man gör lite senare.
Så det så.

Norsk läsning

Visst - nu är det belagt; Tabberaset läses av norrmän.
I dagarna uppmärksammade jag en debattartikel om min bok "Döden i skogen" och debattartikeln visade sig också vara en alldeles utmärkt recension.
Det är klart att jag känner mig lite småstolt då jag har mina kanske roligaste ungdomsår i Norge. Jag tillbringade mina akademiår efter Konstfack där mellan 1973 och 1978 före min postakademiska exmen i London de kommande två åren.
Läs om de upprörda känslorna för den Norske Kirken som min bok"Döden i skogen" väcker.

Kul med uppmärksamhet

Hittade en vettig recension på en av mina böcker när jag googlade i värmen och åskan. Läs den här längst ner på sidan.

Magi med Astrid Lindgren

Anledning till att TV4 sände från Vimmerby och ALV var satsningen senare på kvällen på Astrid Lindgrens SOS barnby

Många har konstaterat att jag var i Vimmerby igen i fredags efter matinslagen i TV4 morgonprogram med prat om Astrid Lindgren och maten utifrån min bok.
Efter sändning hade jag och kocken Klas Lindberg från Ramkvilla Wärdshus några små timmar över och jakten på hyfsad mat inleddes - vi hade levt 24 timmar på mackor och hade förvisso riktat in oss på de överpejsat goda köttbullarna som Klas hade lagat och som TV kablades ut till alla öppna vardagsrum.
Alltså! Så här är det - att maten som dukas fram småäts det av inför kamerorna, "småäts" för ingen vill ju egentligen prata med mat i mun. Sedan, kanske under nyheter, eller väder eller något inslag, då landar hökarna vid bordet och massor av nävar sträcks fram från alla håll, alla mackätande kameramän, projektfolk, tekniker, gäster. Soprent!...om inte bordet ska in i bild igen förstås.
Så vi åkte runt i Klas bil och frågade oss fram. Ingen vi frågade kunde skicka oss vidare med bibehållet ansvar. Som framkommit tidigare så är det matfattigt i Vimmerby, i alla fall klockan 10 en fredag.
Vi hamnade på Näs - Astrid Lindgrens barndomshem. Förr låg det ute på landet - idag i stan. Gamla prästbostaden och så Astrids hem som pappa Samuel arrenderade. Det är vackert och det är pietetsfullt renoverat.
Det här har inget med ALV att göra (Astrid Lindgrens Värld) som mer är ett stillsamt "Legoland" med Astrid Lindgrens olika världar som temata. Det är väldigt inriktat på barnen och när jag pratar efter sändningen med parkens VD Mikael Ahlerup så säger han att han sakta, men säkert, försöker "Astridlindgrenanpassa" även vad gäller maten.
-Du har chickybits i stubben som är en grillservering!
-Vi har börjat kalla dem för kycklingbitar och hamburgare har vi avskaffat, svarar han bestämt.
Alltid en början.
Parken är långt ifrån ett tivoli. Den är ett barnäventyr där jag tror ungarna som läst böckerna känner igen sig.
Nu har ju Mikael Ahlerup min bok så nu vet han vad han ska servera och som är "Astrid Lindgrenskt"!

Bakom barndomshemmet och prästbostaden dit jag och Klas åkte invigs på tisdag (av Kronprinsessan) en stor utställningshall på över 900 kvadrat.
Vi fick en första titt och det är smått makalöst.
Bäst är museidesignen med konstnärligt och hantverksskickligt framställda skulpturer i trä och tittskåp från Astrid Lindgrens tankevärld.
"Vi lekte så att det var konstigt att vi inte lekte ihjäl oss"
Och Astrid syns balansera på på takstolen högt över höet på höskullen - och viss jag kommer ihåg själv hur våldsamt högt man vågade klättra för att hoppa och visst slog man sig ibland och visst var det fullständigt livsfarligt, men samtidigt helt gastkramande spännande och vansinnigt, fantastiskt.
Snickerboas förebild, här som spegling i det nya centret bakom pr'ästbostaden

Jo, förresten, såg Ni sista minuterna av sändningen i fredags då Klas tog fram pannkakstårtan med jordgubbar?
Då rasade, utöver en barnkör, även parkens många olika figurer in.
Ida hade ju serverat oss och hon var pigan Ida hela sändningen och hon forsatte spela sin roll även efter att sändningsutrustning och kameror släckts och monterats ner. Samma sak med Prussiluskan, Kling och Klang, Rasmus luffare...alla. De lever sig så in i rollerna att det nästan blir generande otäckt för en vuxen, ungarna måtte älska det.
Jag åker nog dit med barnen i sommar om Mikael Ahlerup bjuder in mig och det gör han nog och jag ser fram emot att åka till Näs också och visar barnen tittskåpen - sedan åker vi till Klas på Ramkvilla Wärdshus.