Idag är en alldeles speciell dag i Thailand. Kungen fyller år och det är helgdag och samtidigt firas Fars dag.
Nere vid palatset i Bangkok väntade miljoner thailändare på att få se en skymt av den älskade monarken. Och sedan militärkuppen var det extra spännande att se om folkets stöd bestått. Kungen var en viktig bricka i spelet mot förre premiärministern Taksin och stöttade militären för att få slut på all osäkerhet, men också få slut på spekulationer som varit i omlopp att kungen skulle avsättas.
I juni firade kungen 60 år på tronen. Idag fyller han 79. Hela Bangkok, ja hela Thailand sveptes i gult, kungen färg och var och en sate på sig gula T skirts eller gula skjortor. Gigantiska reklamplatser upptas av porträtt och hyllningar av kungen.
Hade det här varit Nordkorea, hade vi trott benhårt på att folk utkommenderats för hyllningarna, men inte här. Människorna älskar monarken och ännu mer nu tycks det sedan de förstått att kungen tar ställning för folket. Att han sedan är en av landets rikaste, att sedan ingen enligt sedvänja får vara huvudet högre än den ganska kortvuxne monarken och att folk får krypa fram till honom där han sitter på tronen, att sedan ingen får vidröra honom, spelar ingen roll. Miljontals människor hyllade honom för några timmar sedan här i Bangkok. Gatorna blev gula, hela kvarter fylldes av människor som stod tätt, tätt intill varandra och grät av rörelse samtidigt som de förde händerna mot varandra och hyllade honom som en Gud.
Visst – det är inte långt undan än att man blir en övertygad rojalist och stämmer i människors hyllningskör och gråter en skvätt lockad till det av hänförelse.
Kungen, vars namn uttalas – och snälla lägg det på minnet, alla andra uttal är kränkningar!:
Nai Luong Pommipon Adunjadet (uttalas med öppna on), Har gjort massor för människor i gemen, skapat bevattningsanläggningar för ris, satsat och stött utbildning, byggt skolor, hjälpverksamhet. Han reser ständigt runt bland folk och är närvarande, iakttar, noterar, förbättrar och han är kunnig och han är en gudomlig landsfader.
Som de verkar idag märks inget av militärdiktaturen. Det är inte fler poliser eller militärer på gatorna än tidigare, kanske möjligtvis idag på födelsedagen men det är det alltid när det händer stora saker kring kungahuset.
För en stund sedan var jag på det stora varuhuset MBK mellan Siam Square och National Stadion. Folk var helglediga och handeln var större än förr, leende och gulklädda entreprenörer tog emot i varje litet försäljningsbås och på varuhusets många restauranger satt familjer och åt farsdagsmiddag.
Kungen är van att leda landet indirekt även om han har i stort sett samma politiska resurser och möjligheter som vårt eget kungahus. Åren mellan 1948 och 1973 var det militärdiktatur i Thailand, likaså mellan 1976 och 1980. Den förra militärkuppen svarade general Suchinda för 1991 och då kungen kallade till sig generalen för att be honom demokratisera landet så kröp generalen upp gången till tronen och lade sig platt för monarken och bad om ursäkt. Hur det går vidare med politiken i Thailand nu kan man bara sia om, men ett är säkert, kungens roll är inte obetydlig i utvecklingen och kungen är en uttalad demokrat och hela hans släkt (dynastis) strävan har varit utveckling om modernisering även om det sker från en tron som är gudomlig.
Han är den nionde kungen i dynastin och släkten är gigantisk. Den förste Rama I var general och han fick 42 barn (flera hustrur).
Nuvarande Rama IX tänkte sig inte alls att bli kung utan studerade i Europa när hans lillebror blev mördad några steg från tronen. Egentligen ville han bli jazzmusiker och han spelar fortfarande egen komponerad musik på saxofon.
