Ordlös onsdag

Fler ordlösa onsdagar hos Nejma

Edsbacka Krog 25 år idag

Kärt återseende ikväll - Bagarbysoppa

Jag kommer precis från en smakresa tillsammans med Christer Lingström och hans köksmästare Fredrik Pettersson.
Det är en förmån att få sitta med på personalgenomgången inför kvällens jubileumsmiddag. Fullt hus, precis som det var kvällen för 25 år sedan på Valborg då en 25 år yngre Christer Lingström inledde drömmen om en egen krog.
För oss som var med och åt på krogen då är det nostalgi smakminnet lockar fram, men jag pratade med några ur serveringspersonalen som inte ens var födda 1983 och de tycker maten är unik, nyskapande och förstås, väldigt god.

Fredrik Pettersson anser det krävs mer av en kock att laga fullportioner än avsmakningsmat där det minimalistiska också koncentrerar smakerna. Han har varit med i 20 av de 25 åren och började som kockelev på Edsbacka 1988.
Idag serverades bitar ur historien, bitar från det egna köket, från gästspel och från resor med personalen, 25 år i koncentrat.
Det är inte bara gott, det är inte bara nostalgi, det är också en smula komiskt.
Igenkänningen är nämligen ofta komisk och ett leende sprider sig i hela ansiktet till Bagarbysoppa med kycklingtimbal, till Georges Blancs mormors plättar med rom och lax (som jag senast åt när mästerkocken gästspelade hos Christer 1999), till Grillad oxfilé med stuvade murklor och fänkålssås (som var med i menyn i två år) och till "klassikern från Tystberga", violrotssorbet.

Inledningsvis serverades terrin på prickig korv, inspirerad av Lameloise. Lite senare en rätt som finns på menyn idag 2008 - variation på anka, med anklever. En bräckt lax på vitkål och i rödvinssås finns med och en ljuvlig piggvar med skogschampinjon. Christers vårkyckling som finns med på "Christer-Lingström-frimärket" är med på menyn ikväll tillsammans med en getost med honung som i Ardennerna och årets dessert från 1999 samt en variation av chokladbitar som petifourer.

Sedär - en verklig festmeny i kväll...första sittningen nu klockan 18 i ackompanjemang av viner från 83 och framåt.

Grattis till 25 år!

Erland Cullberg på Konstakademien

"Grinigt gräs", målning av Erland Cullberg som just nu visas på Konstakademien i Stockholm.

Jag lärde känna Erland redan i början av 70 talet. Han ställde ut på Galleri Trekanten - jag var själv konststudent och det var självklart att åka och titta på denne genialiske särlings målningar.
Erland var då så pass sjuk att det var svårt att tala med honom längre stunder innan oron kom över honom.
Med åren blev Erland bättre och det gick att ha en mer kontinuerlig social relation.
Efter tio år ringde telefonen i ateljén och jag svarade - det var Erland.
-Jag måste komma härifrån, vet Du en ateljé jag kan hyra?
Vilken direkthet och vilken enkelhet, Erland Cullberg är en magnifik tecknare.

Jag var precis på väg till Falun för några år och hade redan etablerat en ny ateljé där. Erland fick hyra min gamla i Sollentuna. Tre trappor nupp i ett hyreshus med takfönster och ett fantastiskt ljus. Till ateljén hörde också ett atljérum som min gode vän konstnären Jan Erik Wíllgohs hade använt under sina år i Sverige.
Erland flyttade in och vår relation växte. Anders Widoff hade precis gjort filmen "Övermålaren" (som visades på SVT nyligen) och Erland skulle ha sin stora MM utställning.
Senare ställde jag ut honom på sommargalleriet Mejeriet i Alskog som jag drev tillsammans med Eila Burvall och Thomas Stöfling på Gotland.
Den är teckningen hade jag inte sett förr före akademiutställningen som just nu pågår, men den påminner starkt om en torrnålsgravyr Erland medverkade med i en portfölj vi gjorde tillsammans med ett blad från Erland, ett från mig och ett från Staffan Kihlgren. Jag har den hemma på väggen i sovrummet. Den är Rodjanas

Jag är glad för de där åren och jag vet Erland trivdes i ateljén.
Flera av målningarna på akademien är från den tiden och från min ateljé, speciellt en minns jag, mest för titeln "Grinigt gräs".
När den här tiden är förbi och när dagarna för länge sedan är glömda är jag övertygad om att Erland Cullbergs måleri består och påminner framtiden om hur det var och speciellt teckningarna. Erland Cullberg är en mästerlig tecknare.

Löken satt i mönster

Jag tror jag höll på ända till skymning. Man blir så inspirerad. Odlingsåret börjar med löken, palsternackan och haverroten. Nu är det inlett.
Gul lök, gul avlång lök, silverlök och rödlök - det får bli årets. Jag gör som alla medelhavsinvandrare på området - sätter lökarna tätt, tätt. Det är ju bara vid maskinskörd man behöver sätta löken 15 cem och 20 cm radavstånd. Nu sattes den under kardongen som kommer att växa sig stor ungefär när lökarna är klara. Då strösår jag dill på samma plats och då kommer också kantväxande rosenskära att komma sig bra. kanske hittar på några andra kantblommor också, förmodligen den vanliga indiankrassen, den som Linnés dotter for in i köket och sa: "Far, Far - blommorna brinner".
Det var vid Hammarby och Linnés röda krasse har en våglängd som skär tvärt in i den blå timmen, så tvärt att det uppstår en slags färgkrock så att blommorna ser ut att glöda.
Haverroten är som svartroten och kräver djupgrävning. Så har jag djupgrävt 30 cm hela landet, myllat med torvströ och fjorårets gånghö tillsammans med kompost och tvåårig hästskit - jag har styv lerjord och när jag djupgräver tar jag upp den sabilare leran till ytan igen och den bränner lätt till grusiga stenhårda kockor.



Två pallkragar ovanpå ger ett nästan 60 cm djupt löst odlingsbart skikt för haverrot som kommer att kunna skördas i oktober eller till och med i april nästa år.
Samma sak vad gäller skörd gäller palsternackorna. En rad bredvid pallkragarna såddes med palsternackor. De blir yvigt stora när de växer till sig i juli/augusti och behöver plats.
Några rader bladpersilja fick plats nedanför löken också.
Nu är grunden lagd och allt får utgå från detta. Nu är det ritbordet som gäller för resten.

Mullbär, inte alls en nykomling

I expressen.se/Alltommat.se idag kan man läsa om allehanda undergörande bär som naturen bjuder på helt gratis.
Det är den utmärkte Fredrik Paulún som står för presentation och innehåll i artikeln och han presenterar bär efter bär som en gammeldags medicinman.
När jag bläddrar fram till det gamla mullbäret slås jag av att Fredrik Paulún betraktar den som en nykomling i Sverige vilket den alltså då rakt inte är.
När jag producerade en omskriven serie för Meny under jubileumsåret med och om Linné nagelfor jag Linnés uppteckning (tyvärr brandskadad) över det som växte i den gamla prästgårdens trädgård i Stenbrohult.
Uppteckningen samlades i en skrift som jag lyckats komma över i faksimil, Adonis Stenbrohultensis,då befinner vi oss i 1700 talets första hälft och där finns Mulbär listad tillsammans med småfikonträd och mandel.
När jag skrev tio föreläsningar åt ett studieförbund om Linné så tillade jag att dessa tre växter dock tillhörde rariteterna bland alla växter och listades på samma raritetslista som potatis!

Den godaste nudelsoppan

Det blev det idag - när jag kom från landet och djupgrävning för haverrötterna och luckring med blötlagd torvströ ramlade jag över tröskeln i väldoft.
Kwaytiao moo heng om jag ville och då står "heng" för torr, dvs utan buljong. Jag valde med för det doftade så gott och rikligt med rostade jordnötter, chili och sockerrörsvinäger. N ågon liten kvist stjälkselleri och ett griskött som fullständigt föll i bitar i munnen och smälte, riktigt fett härligt varmt och gott. Den godaste jag ätit.
Receptet?
Rodjana sover med bäbisen - läs det i hennes bok som kommer till våren...(?) ja nästa alltså.

Thailändsk fruktskulptur på Gastronord

Senast såg jag henne på Grönsakshallens stora julfest. Hon stod i ett hörn och skar rödbetor till rosor och lökar till astrar (Astrar?)
Så stötte jag på henne igen på Gastronord, Ladda från Thailand.
Hon skar blommor ur det som fanns.
Vattenmelon, sötpotatis, rödbetor och purjolök.
Hon har gjort det så länge att hon inte behöver tänka längre, berättade hon och när hon svarat på frågor ganska länge slog jag över till min knaggliga thai. Först märkte hon det inte utan svarade på svenska, sedan slog hon också över till thai och då plötsligt sprack hon upp i ett leende när hon förstod att det var thai vi pratade och att det var en blond (Nåja en gång i tiden) farang som stod framför henne. Sånt är kul!
Jag berättade att jag minsan köpt ett fruitcarving knifeset för 11 år sedan i Bangkok, men det har inte kommit ur originalförpackningen ens. Jag är för feg för att misslyckas antar jag och jag var väl inte alltför vass på konshögskolans skulpturkurs heller en gång i tiden (Herregud det var 1973). Jag borde klara det och jag frågade om hon gav kurser och det gör hon så man kanske skulle eftersom knivarna finns.
Idag hittade jag henne på bild ute från Haningen och Wat Santinivas och Songkranfestligheterna där. Kolla själv

Mötet med människor viktigast på Gastronord

Vad är det egentligen man mest ser tillbaka på de gångna dagarna. Jag tänker på GastroNord. Denna köckenmödding som det tar flera dagar att gå genom på allvar.
Tonkabönornas doft som följde mig ända ut i bilen från Werners Gourmetservice? Ett finländskt sötemaltbröd på råg från ett familjebageri Backers. Fingerlimen och alla naturliga kemigrejer på Grönsakshallen Sorunda eller kanske grönsakerna på det som låter som något man slår upp i FASS, Menigo" (Tidigare ICA Meny).
Nya och gamla bekantskaper under mingeldagar är nog det som i övrigt mest sitter kvar:
Kinna redan första minuten, sedan Lisa och Gitto som kom i sällskap av Omar som sedan blev sällskap i mässlunken under halva dagen och det var rasande trevligt. Vi hittade de mest njutbara sardeller man kan tänka sig hos Jens Dolk och vi satte oss ner med alltid kunniga Jan Hedh som kunde dra sig till minnes att han och jag drog socker i radio tillsammans redan för 13 år sedan.
Shit! och ingen blir yngre!
En heldag vigde jag åt sällskap med gode vännen Dan Berntsson som alltid hasr reflektioner över inte bara potatis. Tillsammans träffade vi vänner från varandras olika håll och blev introducerade. Gemensam bekant är Lotta Hultén som drogs bort från Sollentunamässan, men som raskt och framgångsrikt nystartat i Göteborg.
Dan har ju försänkningar i hela leverantörssverige av det gröna. Här träffade vi Thomas Larsson från Salico och Janne Olsson från Everfreshgroup. Mitt emellan allt fick jag en stund med Danyel Couet som flyttat tillbaka till min hemkommun och vi kunde konstatera att mitt kontor numer är "nästan granne" med hans bostad - nu ska vi introducera honom i Sollentunas sociala liv så han förstår att Stockholm är tämmeligen överflödigt. Systrarna Brydling saknar länk och restaurang men stod och kockade "dagens" hos menigo och Stefano Cattenaci satt i juryn för tabascokocken och det var ju trevligt att ses.
Saknade Gunnar Göransson, men vi hade dagskontakt över telefonsvarare, men vägarna korsades inte på mässan. Nina på Grönsakshallen däremot körde stor introducering och Ninni Dickson packade upp egna tidningar. En annan tidning om mat hade satt upp en tävling med titeln "vinn ett reportage" - hur galet kan det bli i försöken att locka annonsörer?
Plötsligt ser jag en gammal vän som inte alls ska vara där, men är det ändå och Anders Fröhling dyker upp. Han kokade pasta efter alla konstens regler hos en återförsäljare.
Christer Svantesson och Robert Maglia kommer i par tillsammans med bland andra Gladys del Pilar och i deras sällskap blir det aldrig tråkigt. Inte heller i Christina Möllers som jag hade förmånen och den stora underhållningen av att ha till bordet på DN-rosade Frantzén/Lindeberg nyligen och umgås med under fyra och en halv timme och 20 rätter - underbart.

Man ska inte ge sig in på att lista folk man känner så här upptäcker jag, De flesta blir nämnda, men många är dumt nog glömda.
Ja se där, idag, dagen efter rannsakar jag minnet och kommer på en av dem jag träffade på väg ut och som lockade tillbaka mig in igen och det var trevlige Jesper på Krubb

Kalvsdans på min föreläsning

Jag hade en häktisk dag idag, ändå ganska avslappnad.
För det är så föreläsningsdagar att man ger allt i raketfart, liksom hela dagens uppdämda kreativitet på två timmar, sedan är det över så att man kan gå ut i solskenet igen, men det gjorde jag inte utan satte mig med research för en ny bok. Ett arbete som är så himla spännande att tiden står still.
Jag fick tillgång till ett stort kyrkoboksarkiv över nätet och kunde följa människorna jag skriver om i original.
Alltså, när man träffar på dem i en husförhörslängd så förstår man att de existerat, att de funnits i verkligheten - det är en smått underbar känsla. Speciellt som de kanske försvunnit under vägen...och så dyker de upp efter ett tag som gifta med barn och då förstår man att det kanske kan finnas folk därute, i levande livet, som bär arvet vidare och som man kan prata med i nästa led och fråga dem hur de minns och om det kanske till och med finns några gamla fotografier.
Det är en mycket stark lockelse i ett sådant arbete och det ska bli så roligt att sätta igång och skriva. Kanske hinner jag klart till julutgivningen, eller till nästa vår?

Rodjana stekta grisnacke perfekt och med mitt favorittillbehör - kapris i brynt smör. Isf potatis - lök och vitkål med tryffel. Vardagsmat!!!

Var i Uppsala idag och pratade mat i dryga två timmar för ett trettiotal pensionärer, alla ombud för olika lokala pensionärsföreningar i Uppland.
Det är så tacksamt att prata "MIN" mat med människor som passerat 65. Då är smakminnet utvecklat till nostalgiens gräns. Fantastiskt!
Efteråt hade de lagat middag från min kokbok. Först en pepparrotsströmming i ugn följt av fläskrulader med gräddsås och potatis och som dessert en rent underbar kalvdans med saftsås.
Tänk, det känns som en folkrörelse är igång med den vällagade maten som mål.
Miina gamla föräldrar bor i Skåne och får dagligen sin plastbox där fisk av oidentifierbart märke läckt vätska ut och fått såsen att skära sig,
Jag sa till farsan sist jag såg honom sitta och äta den mikrade maten att:
"Hörru, nu är det djävligt långt från Teatergrillen".
Till saken hör att Teatergrillen genom en rad av år var hans stamlokus och han kunde garva ganska gott åt påpekandet. Man får låtsas att det är bra för att stå ut.

Sathaa eller stinkböna

Så här ser den ut "oskalad", vår härligt doftande och välsmakande trädböna "Sathaa"



Det är ett underbart namn på en liten gruvligt vacker grön trädböna med en smak som dansar mellan en kraftfull grönärtpuré och en välmättad tryffel med vitlök i botten. Många tycker verkligen att den stinker - jag förstår inte vad de menar, men jag förstår Lisa när hon först av alla uttrycker förtjusning i kommentaren och naturligtvis omedelbart ser vad den ordlösa onsdagen försöker säga.
Hemma knaprar vi den gärna rå till olika thailändska sallader och små heta"nampricker" och den får gärna ingå i en Pad thai som senast i veckan då den uppmärksamme kunde se bönorna på bild i tillagningen.

Pad thai i veckan som var

Ordlös onsdag

Flera ordlösa onsdagar hos Nejma

J. Lindeberg - jeansmästaren

Johan Lindeberg designguru i NY

Jo, han gör annat än jeans - det vet den som är på banan, men det var jeansen som fick honom att ändra inriktning i livet. Först som reklamare för Dobber och sedan som marknadsförare och designer på Diesel vilket efter sex år ledde honom in på ett eget märke och nu har han startat ännu ett designföretag - vilket? Det får den som läser min intervju med honom så småningom reda på.
Var den kommer att publiceras? Det får jag själv reda på inom kort.
Trevligt möte var det i alla fall igår eftermiddag - ytterligare en framgångsrik 56a jämte Borg, Stenmark och Linda Haglund - men Linda tog hjälp av otillåtna medel för att bli framgångsrik och det för mig osökt in på ett annat stort projekt.

I mitten av juni kommer min nästa bok: "Dopingjägaren" en biografi över Arne Ljungqvist. (Ersatz)
Boken släpps några månader före OS i Peking och tar självfallet upp hans hållning visavi bojkott.
-Det finns tre områden där man aldrig kan använda sig av bojkott som påtryckningsmedel och det är inom vetenskap, inom kultur och inom idrott. Genomför man en bojkott inom något av dessa områden så frånhänder man sig möjligheten till all kommunikation!, säger han.

Och så, eftersom bokens titel är som den är, handlar den naturligtvis mest om den envetna kampen mot medikamenter som prestationshöjande medel inom idrotten. Ljungqvist har berättat för mig hela dopinghistorien och avslöjar det östtyska undret och berättar om hur svenskarna hakade på. Under Ricky Bruchs tid var det mer undantag än regel att svenska idrottare INTE tog anabola steroider.

Arne berättar också om sin uppväxt och om sin karriär som läkare, patolog, och forskare. Om hans hustru som insjuknade i Altzheimer för tio år sedan och om hans engagemang för Cancerfonden som han satt ordförande i och som han lyfte till stor framgång.

Min bok anses så angelägen att den kommer att översättas till fem språk inom kort och ges ut i en hel rad länder, bland annat Kina.
International Athlets Foundation med Prins Albert av Monaco kommer att täcka kostnaderna för produktion och översättning samt lansering.

Thailändsk budgetsoppa på norsk fiskpudding

Det slog mig idag hur mycket fisksås kan betyda.
Rodjana kom hem med en burk räkor i spad, en burk kräftstjärtar i spad och en norsk fiskpudding.
Lök och morötter kokades i vatten och låglaktosgrädde (38%), fisksås och tamarindpasta.
Fiskpuddingen skars i kuber och alla ingredienser fick värmas i soppan sedan den tagits av spisen.
Serverades omedelbart och det enda thailändska i det här utöver fisksåsen och tamarinden var väl Rodjana som stod bakom kastrullen. Fisksåsen gjorde allt för soppan! Och dill också för katten - en av thailands viktigaste örtkryddor...visste ni inte det?
Gott var det hursomhelst och vackert och budget....

....javisst ja, ser vi på bilden, ostronskivling revs ner i också och en klick smör.

Vårbruket startade idag

Rabarberknopp - eller som Linné sa om sin egna rubarb att han "med framgång odlat dessa i Upsala att vi nu inte längre behöver köpa dem av vare sig turkar eller kineser

Hade tänkt att så palsternackor och lägga under duk, men det blev inte så.
Torv som jordförbättrare skulle kärras. Stora sju meter långa och en dryg meter höga komposten skulle grävas om och flyttas för där den låg ska majsen stå. Majs behöver väldgödslad jordmån.
Nere på min 1700 talsträdgård har den sibiriska nunneörten kommit igång och rabarbern är sprickfärdig. Tänkte täcka ett stånd med en tunna för att få späda glasrabarber, men avkastningen minskar om man gör så, i alla fall är det min erfarenhet, så det får vara - är mer förtjust i rabarbersaft än i kompott och desserten med vanilj och jordgubb.
Sibirisk nunneört

Har haft ganska mycket halm som täckt rabatterna. Flyttade undan den idag och såg att det mesta är på gång.
Mina vita smultron ser för taniga ut så här på våren då jorden lyser genom. Rosorna däremot kommer väl att få bladverk före klippning om en fjorton dagar.

Satt länge på stolen i solen efter maten, marinerad grillade kycklingvingar och potatissallad (hela familjen i trädgården idag) och funderade på växtföljd och höjd och rytm och färg. Saknar inte mycket av utsäde. Sår en del på balkongen i veckan och ser till att det inte blir frost. <
Frostvakt!
Majsen ska försås, pakchoien också, båda till nya trädgården.
Julrosorna är de enda som blommar på riktigt i trädgården jämte några optimistiska nattvioler som om de inte fattade.

Så ska jag djupgräva i veckan för haverrot som jag kan så på frilandet ganska snart i gamla trädgårdslandet. Sojabönorna försår jag jämte melon och en del av störvaxbönorna för förra året hade jag någon skit i jorden som gav sig på groddarna (sniglar förstås)
Nu är det en djädrans spännande matresa som börjar för det är ju här i den tungt doftande vårjorden som allt har sin början.

Malaysisk kinesisk bloggsoppa

Sambal laksa är en östmalaysisk variant på en curry med nudlar, fläsk, räkor och ägg. Fantastisk och en smula överraskande rik i smaken och med en kokossötma i buljongen.
Hur lagade vi den då, så här en lördagseftermiddag?
Inte alls är svaret!
När jag bloggat tidigare om Siv och Jimi Chit-Nan Phang, våra grannar, så kommenterade en läsare "Jag vill också ha sådana grannar".
En kort telefonsignal: "Hej vi har malaysisk soppa vill ni komma ner och hämta".
Den satt som en smäck om man så säger.
En sor kinesisk skål med rykande het buljong och nudlar som var perfekta.
Och nu ska jag på 70 årsuppvaktning efter att ha bottnat eller snarare förfestat, med Phangs soppa.
En vän och journalistkollega, Helene Körner, fyller år.
Det blir inkokt lax med skarpsås tror jag.

Pad thai

Den kan göras hur tam och smaklös som helst - den kan också lagas idérikt med smak som bottnar och som får hela munhålan att hetta till och fyllas av ett oändligt djup i sälta och sötma. Typiskt bra fredagsmiddag!

Glasfiskar - Pla ghæow

En tre - fyra centimeter lång liten glasfisk

Ordlösa onsdagen fick förbli en ordlös sådan och ordlöst skapar förvirring, tystnad är besvärligt.
Jag fick en hel del inlägg efter min ordlösa onsdagsbild.
Att det är fisk det handlar om är klart. Sedan är det frågan om vilken slags fisk?
Det är en av korallrevets många småfiskar som fläks och torkas och då blir helt genomskinlig. Förmodligen är fisken marinerad något före torkning.
Jag fick en hel påse med mig senast av dessa små drinktilltugg (för den som estmerar sprit lär den vara fantastisk med "Sang Som")
På thai kallas den för Pla ghæow som direkt översatt uttolkas "Glasfisk".
Nu ser jag fram emot nästa ordlösa onsdag.

Ordlös Onsdag

Fler ordlösa onsdagar hos Nejma

Färsk vitkål i thailändsk tappning

Det finns inget som smakar så färskt som färsk vitkål, eller snarare den mjällare spetskålen, nu som italiensk primör om förvåren. Mzan riktigt känner vad som är i görningen, speciellt som att forsythian gulnar nere på gården och rabarberna sticker upp lagom till att bli täckta m,ed en hink för att bli glasaktiga att blandas med vanilj och jordgubbe.
Lisa ger en italiensk variant. Här en thailändsk i berättad form:
Ett litet knutet spetshuvud strimlas efter att stocken tagits bort. Plocka ostronskivling i lika stor mängd som kål, riv i remsor.
Fräs i upphettad olja. Ringla ostronsås över och mata anrättningen med några skedar salta sojabönor, blanda och servera med stavar av långsamt vitlöksstekt riktigt härligt fett sidfläsk och en nam prig bun.

En enkel lunch på torkade räkor och aubergin

Visst finns det auberginer i Thailand!
En enkel lunch idag var stekt aubergin, stekt gul lök, hastigt friterade större torkade räkor, torkad friterad chili, färskskuren chili och lime och fisksås. Skuren gurka och vitkål till.

Privat dancer-mänsklig nedmontering i Bangkok

Tidigt tog jag ett beslut att inte ens befolka nöjeskvarteren Patpong, Soi Cowboy och Nana Plaza.
Senast i Bangkok bodde jag dock på Nana hotel för att det är centralt och det är billigt och för att de har enormt bra frukost. Deras padthai går heller inte av för hackor.
Jag tog det där beslutet för att jag inte ens vill vara möjliggörare. Det är ett högst eget samvetsrenande beslut och betyder egentligen inte ett skvatt för hur det ser ut eller fortsätter vara.



Utanför hotellentrén varje kväll stod klasar med sminkade, pudrade unga kvinnor i högklackat och med alla attribut som kan tänkas, villiga att bli min för 200 kronor. Villigt kött.

Jag skriver det här för att det är sant och för att det är en sida av Thailand som alla thairesenärer måste mbli medvetna om att den finns. Det gör inte Thailand sämre.

Läste i natt "Private Dancer" av Stephen Leather. Romanen om det stora horeriet. Romanen om mänsklig nedmontering.
Pete - engelsmannen, jobbar som journalist i Bangkok och skriver infoböcker om landet för ett stort förlag.
Han bor precis i närheten av där jag brukar bo i Bangkok, ett ställe dit män, faranger (utlänningar), kan ta flickorna från nöjeskvarteret för någon timme, betala för sig och går därifrån.
En barflicka, en som dansar på baren kan gå fem-sex gånger varje kväll till ett sådant hotell, med olika män. Varje man betalar baren där flickan jobbar och köper ut henne för stunden. Så pågår det natt efter natt, vecka efter vecka, år efter år.
Flickorna som rekryteras till barerna kommer från landet, ofta redan där förnedrade och avskalade det som vi andra kan ha som skydd - vår oåtkomlighet.

Romanens huvudperson är alltså Pete som träffar Joy. En 20 årig flicka från Sisaket på gränsen till Kambodja.
Hon är redan driven i det hon är där för att göra - lugga så många som möjligt av besökarna på pengar och låta dem utnyttja hennes unga vackra kropp bara de betalar.
Lögnen om den stora kärleken finns där alltid, "love You too much, only You".
Pete lockas att försörja Joy. Det är hans stora kärlek i livet inbillar han sig. Med sex, löften om trohet och om att sluta sälja sig till andra betalar han henne "tjänstemannalön".
Hon är i själva verket gift med en thaiman, hon slutar aldrig gå med andra och hennes oskuld togs av hennes pappa redan när hon var tolv hemma i byn. Hon är Petes mardröm.
Pete blir så upptagen av sin kärlek som han till och med själv ifrågasätter: "Hon är inte som de andra, hon har till och med tatuerat in mitt namn på skuldran, varför vill jag ha henne så mycket?".
För att snärja henne och bli säker låser han in henne till slut och det hela slutar i en katastrof.

Det här är inte en bok som underblåser någon fördom, den belyser verkligheten som den ser ut, med människor som behandlas som handelsvaror, som köps och säljs, som vallas som boskap, som ägs och som utnyttjas. Det handlar inte om kärlek eller sex - det är en bok om makt, om kolonialism, om rasism, om knark, alkohol och kulturkrock.

Läs boken ISBN 9-789-4927-5

Somtam en vanlig söndag

Jag ser att jag skrivit "spaltmeter" om den här thailändska fantastiska salladen. Ursprungsråvaran ska vara papaya, "malako", men morot, kålrot och gurka går om inte lika bra så i alla fall mycket bra.
I det glåmiga vädret som råder just nu här i Stockholm gör en het somtam underverk både på fysiken pch det psykiska, hettan kommer från insidan.
Pröva att göra en somtam själv Du som inte smakat. Det är annorlunda, salt, "fiskigt", starkt, men också så smakrikt att hela munhålan blir upptagen.
För en tid sedan skrev jag ett inlägg:"Kåt på Thai!". Där kan man lätt vandra vidare bland en hel rad somtamlänkar.

Barnkalas med köttgryta och plättar

Det blir ju ett presentbord som till en 50 åring när alla ungar kommer till kalas. Alma plockar upp en jättefin rosa klänning och säger att hon "klär" i rosa.

Trött på att göra evinnerliga tårtor beslutade vi oss för att använda plättlaggen till barnkalaset. Plättar med sylt och grädde till alla barnen!
Alma fyllde sex förra veckan och bjöd in kompisar till lunch idag.
Jag brynte och satte tre kilo högrev i en järngryta med vin vid midnatt igår och den fick gå i knappt 100 grader i ugnen till i morse. Brynt lök, kokt purjo, kokta morötter och kokt selleri tillsattes efter att spadet tagits om hand och reducerats till en tredjedel. Serverades med ris, "smalt" i munnen.
Kul som sjuttsingen och festen tog liksom aldrig slut. Lovisa följde med kompisar hem och sover över och denna bloggs välbekanta vänner Janne och Gittans barnbarn Nestor sover över hos Alma. August somnade med "morsan" tämmeligen utmattad alldeles nyss och nu får jag ta hand om de goda resterna efter att ha varit på 35 årskalas på eftermiddagskvisten.
Det är nämligen så at för 35 år sedan var jag med om att bilda ett lokalt politiskt parti. Det skedde efter att vi frågat etablerade politiker vem man skulle rösta på om man ville ha kvar stora grönytor, bevara snarare än att riva bort, låta människor komma i första rummet före trafiken, låta kommuninnevånarna få insyn ni politiska beslut och därmed skapa utrymme för en verklig demokrati.
"Då får ni nog starta ett eget parti", blev svaret och då gjorde vi det!
Ett halvår senare hade vi fått fem mandat i fullmäktige. Året efter hade vi åtta och "Sollentunapartiet" sitter i fullmäktige än efter att ha uträttat en hel del under 35 år.

Norskt på bordet - fiskepudding igen, mot morgonsimmad torsk

När jag läser det jag skrivit inser jag att jag farit iväg om Norge och minnena därifrån och glömt helt den goda panerade och skivstekta fiskepudding som vi åt till middag idag. Kul för Lovisa hade sin kompis hemma och hon gillar till och med något så udda som norsk fiskepudding. Serverades idag med tryffelmos (!) sås på spenat och grädde och en majonäs med räkor.


Det är min böjelse för det norska som ger sig tillkänna igen. Ändå är de 30 år sedan jag flyttade hem.
Om man tänker på Norge, helt spräckligt av fjordar som skär sönder landet från väster till öster, höga åsar, fjäll och berg. Vägar som slingrar sig så att en mil fågelvägen blir tio till lands, då kan man kanske förstå varför det varit så svårt att få fram råvaror värdiga ett folk.
Jag vet när man reser efter fjällsidorna och långt åt helvete från all befolkning ligger en gård som förvisso prodcerar det allra bästa sætersmör, men som inte nått ut med det.
Fisk är lättare at köra fram till flygplatser eller hamnar istället för att transportera vägvägen till de egna byarna inåt land. När jag bodde i Oslo var det ibland svårt att hitta färsk fisk i affären.
Då fick vi istället utnyttja de kontakter vi hade och kunde ringa till Tromsø för beställning.
På så sätt fick vi morgonsimmad torsk till Fornebue liggande på is och som vi kunde koka till kvälls och servera med ringerikepotatis och med romsäckarna kokta bredvid och levern som fet sås.
Det var en underbar spis de där rødvinskvällarna vi hade med torsk som en riktig "skreimölje".
En riktig mölje är det naturligtvis inte för en sådan har inget med fisk att göra alls utan är en gammal folklig rätt baserad på märgbensflott och spad där det doppas flatbrød i som sedan äts. Alltså en norsk variant på "dopp i grytan".
Ibland längtar jag verkligen "hem" till Norge igen. Det var en högst viktig och stor del av mitt liv som jag fick förmånen att leva och bo där och ibland undrar jag vart alla tog vägen sedan och vad de gör idag, vilka som fortfarande lever.

Kroppkakor

Det är stora härliga kroppkakor med ett ganska tunnt lager finmald delikatesspotatis och så en lagom blandning av rimmat sidfläsk och rimmad skinka i fyllningen. Aningens för lite kryddpeppar, men det kan man förstå när det handlar om köpekroppkakor som ska lägga sig någonstans på den där gränsen av vad folk estmerar och icke.
I alla fall var dagens middag ett resultat av ett hugskott som kom över oss efter en rasande spänningshuvudvärk, ett smärtsamt med gottgörande besök hos naprapaten och sedan latmasken i mig.
Stod länge vid disken hos Percy's kött i Norrviken och valde mellan kroppkakor, pösiga Wallenbergare och deras hemlagade kroppkakor. De sistnämnda kokas varje dag och är omåttligt populära så det fick bli som det blev á 95 kronor kilot.
De är så matigt stora att det går fem på kilot så jag köpte åtta så att jag skulle få tre över till att steka när de satt sig i kylen efter några dagar.
Vi serverar med lingonsås och riktigt brynt salt smör.
Visst ska det väl vara på det sättet? Att ena dagen sitter man på en av landets bästa och roligaste krogar och äter den stora menyn med vid pass 20 rätter och sedan landar man dagen efter i en på gränsen till paltkoma efter två och en halv makalös kroppkaka.

Fyra timmars njutning på Frantzén Lindeberg ikväll

Det jag upptäckte ikväll var hur väl smakerna griper an. Hur oerhört och sofistikerat välplanerad måltiden är.
Stora menyn omfattar 20 talet rätter om man räknar bagarens bröd som en servering.
Sältan i den inledande gubbröran som övergår i den varma sötman i tryffel och silverlöksspäckade fattiga riddaren. Hur en dillton anges i rätten innan dillkött på kalv. Så får Frantzén/Lindberg hela kvällen att höra ihop i ett stycke som en stor symfoni.
Ögonen tpras av de djupa, ihärdiga smakerna som mötet i Nordafrika mellan halstrad anklever, kanel, citron och dadel, hophållet av ett litet glas hett myntathé kryddat (inte sötat) med akasiahonung.
Christina Möller, jag själv och Ulf Elfving - en njutande trio efter den stora menyn på Frantzén Lindeberg ikväll.

Det här är en reviderad meny sedan öppningen. Den är klarare, ännu mer planerad i smak, har ett nytt tempo som crescendot i "Idas sommar", gräs, jord, pollen, sniglar. Sommarängen på tallrik och för säkerhets skull förstärkt med sommardoft på burk så att man nästan hör fåglarna sjunga.
Desserterna som upptar en lika stor del av menyn lever vi länge på och liksom i inledningen av menyn görs ett avstamp mellan det varma, kalla, mjuka, knapriga i en mittemellandessert på temat getost.Hela dessert och tryffelpaketet är förförande och rasande läckert.
Vad vi pratade om under middagen - mat! Besatta av smaker, av texturer, av det ovanliga och av tradition väckte Frantzén / Lindeberg mängder av associationer. Fyra timmars njutning.
Hamburgare!

Blodpudding

Kan man matblogga om en så simpel grej som blodpudding?
Definitivt!
Det är en av våra äldsta rätter och är en "lillassyster" till palt vars fornnordiska betydelse är "litet stycke" eller "liten bit". Alltså en rätt som är forntida.
När Astrid Lindgren ska beskriva blodpalt skriver hon att det smakar ungefär som blodpudding fast bättre.
-Det är lika gott fast smakar olika gott! Skulle jag vilja säga.
Förr kunde man hitta hemlagad blodpudding i vart och vartannat charkuteri. Det kan man inte längre.
Jag ringde till "vår" charkuterist idag och frågade. Han svarade "Tyvärr, den vi beställde från gjorde en fantastisk god blodpudding, men han slutade, varför vet jag inte, men jag ska leta så att vi kan ta in det igen. Blod har vi om Du skulle behöva."

Det blev industribakad blodpudding idag. En skånsk blodkorv som är lite sötare, men som tyvärr saknade russinen och så halvmånevarianten som verkar vara allenarådande i stockholmstrakten.

Men baka den själv vettja' det är inte svårare än ett rågbröd eller en makaronilåda (hur jag nu kom på den jämförelsen.)
Så här lagade jag den i min bok "Järnspisar, hackekorv och tabberas" som jag inte nog kan understryka kommer som pocket i höst!!!!

Tabberasets blodpudding


Det här behöver Du:
5 dl blod (finns fryst i charkdisken)
1 dl fint äppelmos
5 msk finhackad gul lök
4–5 dl rågmjöl
1 dl grädde
2 dl svagdricka, lättöl
eller köttbuljong
3/4 dl smör eller
3 msk hackad njurtalg
1/2 dl ljus sirap
1 1/2 msk salt
2 krm vitpeppar
1 krm kryddpeppar
2 tsk fint mortlad mejram
1/2 tsk malda nejlikor
1/2 tsk ingefära

Till formarna:
2 msk smör
1 dl ströbröd

Så här gör Du:
Smörj en fiskfärs- eller en timbalform
(limpform) mycket väl och bröa den
grundligt. Fräs löken i smör utan att
den tar färg. Blanda blodet under vispning
med alla övriga vätskor och häll
i mjölet. Smält smöret och låt svalna
något innan det blandas tillsammans
med alla kryddorna.
Stek en klick av smeten i en stekpanna
för avsmakning.
Fyll formarna och ugnsgrädda i vattenbad
i 200 grader i knappt 2 timmar.
Servera med korvkaka(!) enligt tradition som
är äldre än minnet och tillsammans med
lingon och skirat smör. Håller
i över en vecka i kylen och kan även
frysas. Efter försiktig upptining under
24 timmar i kylskåp kan den skäras i
skivor och stekas. Serveras med grädde
och lingon som sås.

Låt måltiden blomma - Ett fantastiskt bra årsmöte

Årsmöten brukar vara rutinaffärer som man vill bli av med så fort som möjligt för att komma vidare.
Till Låt Måltiden Blommas årsmöte i kväll kom det bara trevliga matmänniskor och hur blir det då?
-Jo ett idéfullt och kreativt årsmöte med massor av förslag på verksamhet och idéer om hur föreningen ska fungera.
Vi satt i arkitekt Scholanders sal på Grand hotel i Stockholm. I Scholanders (1816-1881) anda äter jag på torsdagar supé på Konstnärsklubben. Han var en av de drivande krafterna bakom klubben redan den första hösten 1856, men levde inte längre när Konstnärshuset byggdes. Däremot har han satt sitt namn i ett av rummen på Grand Hotel.
Med några få ändringar är det samma styrelse detta år som förra.
Ella Nilsson och en fatserverad kalvrygg

Det blev en långdragen middag i matsalen "New York" med grundaren till LMB Inger Grimlund som härförare och organisatör.
En perfekt tonfisk med bondbönor och en kall blomkålspuré inledde. En riktig köttbit var varmrätt och då jag satt mitt emot Ella Nilsson från Svensk Köttinformation så fick jag konfirmerat att det var en riktigt fin köttbit...nåja, det hade jag kunnat avgöra själv även om köttet inte var riktigt så blont rosa man skulle kunna avkräva en kalv. Ytterfilé var det i alla fall med perfekta sparrisar och en djädrans fin liten terrin på amerikapotatisen Yukon Gold.
Avslutande cheescaken gör jag betydligt bättre själv, allrahelst med en mycket tunnare kakbotten än Grandköket maktade med - men det spelade ingen roll, det var lyckat i alla fall, mest tack vare det trevliga sällskapet vid bordet - precis så som är föreningens syfte, att öka trivseln vid måltiden, att skapa ett bättre ätande för de äldre och i skolan, att sätta gemenskapen främst vid bordet, att arbeta för en ökad kunskap om måltid, tillagning och råvaror och att utmärka människor som arbetar med mat i föreningens anda.
Kom med Du också!
Anmäl Dig här och ta del av årets många arrangemang.

Litet kokkärl från Lasanum

Zwampen kommenterar min "radhusrätt" och gör det med all rätt.
Jag avser dessa hastigt hopkomna lasagnetter och lasagner på pulverbas fullknökade med kemi och smakförhöjare. Jag avser dessa överkokta puddingar med färdiggjorda såser och förkokta pastaflak.
Zwampen har helt rätt när han skriver att det där extra av omsorg och tid kan ge en matupplevelse. Så är det ju med det mesta.
I "Järnspisar, hackekorv och tabberas", som för övrigt är slutsåld och som kommer som pocket till bokmässan, nagelfar jag denna lilla läckra ugnspudding som har anor till 1200 talet genom att den först nämns i "De honesta voluptate et valerudine" (Den ärbara vällusten och god hälsa) som den då tillskrevs Bartolomeo Platina men som reviderades till att tillskrivas Maestro Martino efter att man funnit hans anteckningsbok i ett bibliotek:

"Här nämns pasta som råvara, vilken i sin tur tillskrivs Marco Polo, och
då är vi mathistoriskt nere och gräver i 1200-talet. Martino lagade både
maccaroni och den äldsta av pastarätterna: lasagne. Det är latin och utläses
i översättning »litet kokkärl från Lasanum«. På 1350-talet växte det
för övrigt fram en rad lasagnerier i de italienska städerna, och Boccaccio,
författaren till Decamarone, skrev om »korvarna som var förbundna med
vinet från Bengodi och bergen av riven parmesan«.

Det är kul när man vet att man äter historia!

Direktlagad födelsedagsmat

Vegetarian till vänster och kött till höger

Jag tycker lasagne är "radhusmat" och gör den kanske en gång vart tionde år om ens. (Nu får jag väl alla radhusbor på mig).
Sockerbitsstora bitar av auberginer, lika stora bitar av zucchini. Låt svettas i oloivolja och smör. Fem gula lökar grovt hackade steks genomskinliga i en annan panna. Tomater skalas och hackas ner till sås med basilika och rejält med vitlök och olivolja. Köttfärs steks knottrigt. En stor bit vällagrad präst ska rivas över. Javisst ja, en luftig bechamel också och så lasagneplattor. Allt varvas i en smord form. Bechamelsåsen längst upp med ost och så 220 grader tills det hela fått fin färg. Den vegetariska varianten "same, same" utan köttfärs.

Grattis Alma 6 år

Det kanske viktigaste, och det Alma mest längtat efter, var ett eget bibliotekskort, det får man inte förrän man fyllt sex. Nu är hon det, Grattis! Hon fick ett i morse.

Sexårstårtan gjordes av rulltårtsbotten, vaniljkräm, färska hallon och grädde. Det var bara marsipantäcfket som saknades för att det skulle bli en princess!

Nöjd med tårta och kalas och alla presenter från syskon och gäster - "Man skulle fylla sex nästan jämt, men då var det nog inte lika roligt!

Augusts första sexårskalas. Han tycker alla kalas är lika roliga,L som förberedelse för sitt eget ettårskalas i slutet av maj.