Bröd ett sätt att sälja Gotland

Kan någon tala om varför vi svenskar nedlåter oss att köpa brödet som levererats i plastpåse till de trista storbutikernas brödhyllor? Varför?. Hemma igen i den grå tristessens limpvardag

Vi börjar bli klara med Gotland och ska resa vidare snart. Upptäcker att vi kört 20 mil om dagen bara för att besöka platserna som ger oss tillfredställelse, människorna, miljöerna, maten och brödet. Så var det inte när jag bodde här, att brödet spelade en så stor roll. Samtidigt förstår jag hur människorna idag tar tag i sitt förflutna och lyfter fram det viktiga från förr i samtiden. Och det görs av odlare, bömnder, hantverkare, timmermän, yrkesmän.
Grymt läcker
Va? Jag?

Vi besökte två bagerier. Det ena lite ytligare än det andra inrymt i Hablingbo gamla skola,Hablingbo delikatess.
Utanför gick grisarna och bökade med en ny kull kultingar. Det blir en gedigen doftchock, det söta svinet och brödet, åkern och säden. Här är surbrödskulturen special och stället är välbesökt av turister och ortsbor, vinterfastlänningar som bott på Gotland sedan urminnes tider. Tre står bakom disken, en puysslar med kaffemaskinen, en lägger upp bröd, en gör ingenting men står med ryggen mot oss. Ville de inte servera? Sådant gillar jag inte, inte ens på semestern i ett semesterrusigt Gotland där kunderna tycks kunna stå ut med vad som helst. (Jag är en grinvarg!)

På Gotland odlas nu som experiment Enkorn såväl som Gotlandsspelt, borstvete och svart Emmervete tillsammans med ytterligare ett trettiotal gamla sädsorter. Det är en forskare, Hans Larsson vid lantbruksuniversitetet i Alnarp som leder försöksodlingarna, berättar nättidningen gotlandska.se. De framsynta bagare som murat upp sina gammeldags brödugnar igen och startat brödstugor och vedugnsbagerier har nog gjort ett klipp. Det här är bara så bra.
Underhållningen på Hablingbo delikatess. Julen är räddad!

Värt en rejäl omväg är sommarens höjdare - Rute stenugnsbageri & Café. Förvisso hade många liksom vi förstått at det här är något extra. Den lilla alkov man har till försäljning rymmer bara två som handlar samtidigt så kön ringlar utanför bagarstugan. Men vilka bröd, vilken välgärning, vilken smak och doft, knaprighet, densitet, seghet och vi köpte de underbaraste bullar med oss i en påse, 12 stycken för 192 kronor värda varenda spänn - något att komma med till Valle och Mia i vackra Fleringe. Nu har vi blivit sugna på Gotland på allvar.

Fransan på När

Stackars alla som måste ta semester när arbetsgivaren vill. Eller bestämma sig vid jul för sommaräventyren - jag förstår egentligen inte hur förmånligt mitt liv ser ut i andras ögon när jag i stort sett själv kan bestämma över ledig tid från den ena dagen till den andra.
Solen fick alltså lysa på den lilla familjen på Gotland i den lilla stugan alldeles vid havet. Och inte lagade vi mat heller utan gick på restaurang mest hela tiden (det är det som är det fina i kråksången att vara pappaledig dessutom!).

Plötsligt kom jag på "Fransan" - golfklubbsrestaurangen i Gotlands Hjärta; När.


Det var ett stilla solsken och havet alldeles nära. Jag gillar den där miljön på golfklubbar, folk är lite tystare för sista hålen ligger alldeles bredvid och där står golfare och koncentrerar sig.


Vi var där halv sex på kvällen vilket betydde att vi var alldeles för tidiga för att kvällsmenyn "med lite finare mat" hade börjat gälla. Men se det fixade sig när vi visade vilken lust vi hade så in kom "varma mackor" till ungarna med smält getost och balsamvinägerstekta druvor.

In kom också parmaskinka som en matig sallad. Hemstekta "golfinghamburgare" valde barnen som för en gång skull valde något trivialt barnsligt och vi delade oss och tog ett grillspett med vildsvin och hjort och en portion perfekt stekta lammkotletter i en riktigt härlig vinsås
780 spänn välsmakande underhållning! Prisvärt i solen.

Vilken soppa

Fullständig idioti är som kurare, rent vämjeligt.
Vi hamnade i Katthammarsvik på Gotland - ett ställe som jag har ett alldeles speciellt förhållande till, inte bara för att många varma vänner bor i närheten utan för att vi för 15-20 år sedan bedrev fågeljakter på åkrarna där. Storslagna jakthelger tillsammans med legendariske Magnus Drake af Hagelsrum och hans dåvarande hustru Eva.
Vid lunchtid kom en vit jeep körande ut över stubbåkern och ut breddes stora vita manglade linnedukar och dukades upp delikatesser under bar himmel.
Efter jakterna på kvällen träffades vi i salen på Katthamra gård på stekt vietnamesisk fasan, serverad med gräddsås och syrliga bär eller hargryta dock ej lagad på nyss skjuten hare (vilket alla kanske förstår) Efter diverse våtvaror slutade dessa jaktkvällar ofta med uppsluppen allsång med dragspel.
Magnus har lämnat Katthamra gård för länge sedan och flyttat in i lägenhet, nyligen borta är också jaktvännen och konstnärskollegan i Lau Eugen Budrys, den klart mest begåvade av gotlandskonstnärerna. Om honom borde en bok skrivas.
Borta är också hans landsman, den udda arkitekten, konstnären och jägaren, motståndsmannen Jonas Pajaujis från Alskog som dog för flera år sedan.
Inte långt från Katthamra jagade vi morkulla (det var på den tiden då Svenskar var fria och fortfarande kunde jaga sina Scallopaxer vid midsommartid).
Efter tre skjutna morkulletuppar skrek Eugene till Jonas som fällt den senaste - "Jonas, nu har vi till såsen".

Nu var det det här med idioti.
Vi återvänder alltså till Katthamra och åker ner till rökeriet längs bort på udden - vi vill äta rökt lax och ål och laxfenor och gravad lax och...
...och vi vill äta för att tillfredställa vår lust och längtan!

På den handtextade menyn finns inte en enda rökt fisk, inte ens en flundrelapp. Två steg till vänster är den stora disken med allt som kan rökas i fisk och skaldjursväg.
-Har ni inget rökt, frågar jag.
-Nej, vi har vad som står där, säger den unge mannen med svart förkläde bakom disken.
-Men, säger jag och pekar mot fiskdisken.
-Nej, det är inte samma företag, svarar grabben.
-Men, är inte det lite knasigt, frågar jag. När man åker ner till rökeriet så förväntas man att få bli serverad rökt fisk.
-Nä, det är inte samma förtag.
-Andas!tänker jag och gör som i Thailand - Ler och tar en fisksoppa istället.
Den var hyfsat god, lite mjölig kanske, men med en fin pepparrotsmajjo till, tyvärr med en död pain riche.

Utanför seglar en tvåmänning, horisontlinjen ligger som ett utsuddat piskrapp i den glåmigt varma solen och innan vi går vänder vi oss till det andra företaget i rummet och köper rökta varor med hem av en thailändska som gör besöket genomtrevligt.
Vips så for en tusing.

Det djävliga mordet i När

Häromdagen åkte vi till När - Urgotland! Socknarna När, Lau och Burs är för Gotland som Isaan är för Thailand.
Jag ville ställa mig framför den väldiga prästgården i När och känna vibbarna ur historien.
Nu vet jag inte när just den här prästgården byggdes, men anden på platsen är densamma. Det är ett 1700 talshus, kanske byggd under senare delen av århundradet, kanske nybyggt när Lisken Andersdotter tog tjänst där på 1720 talet som piga. Hon skulle dö den hemskaste av dödar - avrättningsdöden.
Lisken stod nära kyrkan och prästen. Det är i prästgården i När på östra Gotland, som hon föder sitt barn. Hon gör det när allt folket är i kyrkan. Kanske de undrade var Lisken var den dagen, det var ju så viktigt att komma till mässan. Kanske prästen visste?
Lisken hade gjort sitt bästa för att dölja sin graviditet. Kanske för att skydda fadren. Skydda sig själv. Oäktenskapliga barn var detsamma som döden. (senare i 1734 års lagtext)

Lisken tar sitt barn som är dött och gömmer undan det, stackars Lisken. När hon får tillfälle ska hon ta hand om barnet för hon brydde sig uppenbarligen, hon ville nog inte det här. Bara några dagar senare kom tillfället hon väntat på – folk är borta och det är skymning och hon tar sitt lilla döda barn i ett knyte och springer iväg till kyrkogården som ligger alldeles nära. Där finns ett område där alla fattiga grävs ner – det kallades allmogevarvet. Där grävdes de som inte hade familjegravar och pengar för detta ner ytligt för att snabbt förmultna och kunna ge plats åt andra kommande gravar. Där tar Lisken en spade och gräver. kanske hon säger något till sitt lilla barn när hon lägger knytet i jorden, kanske hon improviserar en begravningssakt och gör så gott hon kan för att viga barnet till en evig vila, sov gott Du lilla.
Allt uppdagas, det som kunde gått så bra, gick inte alls bra. Någon hade kanske sett henne sitta med det lilla barnet för sitt farväl där i skymningen vid den vita kyrkan. Någon kanske hade förstått att Lisken varit gravid, sett spår efter födseln i prästgården – kanske prästen själv? Var han barnafadern? Det ingen vågade ens tänka ej mindre yppa.
Den första augusti låg Lisken på knä på ”Södra Ting” i Visby. Massor med människor hade samlats. Nu bad hon bönerna till sig själv. Var det kanske prästen i När som följde henne till avlivningen, förberedde henne för döden? Barnafadern? Kan det vara så djävligt?
Läs mer i boken "Döden i skogen"

Thaimat på Gotland i grillkiosk vid stenbrott

Ofta när vi är ute på semester och bilpromenerar i 90-120 får jag ställa mig på bromsen efter hustruns och ungarnas skrik: Thaimat!
Det händer oftare och oftare.
Vi tog en tur upp mot Slite och hade väl egentligen tänkt oss en lunch vid ett riktigt gotlandsbord, ett sådant Nisse Sundberg serverade på sin tid på Hemse Hotel - han den störste av gotländska matambassadörer någonsin.
Sådana bord är så sällsynta att man ninte längre orkar fara runt och leta. I den oorganiserade annonstidningen Gotlandsguiden finns ingenting om det som formar en kultur - maten! Inget annat änannonser från de som gör försök till efterapningar av Stureplanskäk, afterbeach och så den rika men dyra cafékulturen.
Vi ramlar in i Slite centrum och då kommer det - det välbekanta skriket från baksätet: Thaimat!.
Det visar sig inte vara bättre den här gången än en grillkiosk vid en bensinmack.
Vi parkerar och går in. Doften skvallrar inte om thaikäk - snaraare om pommes och överstekta hamburgare.
På väggen står de mest traditionella thairätterna uppradade med bilder.


Jag överraskar Daa i luckan genom att fråga på thai om de inte skiulle kunna göra en somtam "preo wan, pet mak mak". Hon skiner upp som en sol och svarar att det tror hon visst at hon kan men att jag får hålla till godo med en somtam på morötter för någon papaya har de inte fått tag i.
Ibland får vi en sådan stark längtan efter den ohyggligt heta maten och nu satte vi oss ner i en hamburgerätande hop och hela bordet blev fullt med thaimat på papperstallrikar och ut far en av tjejerna och på thaivis säger: "Jag kan ta hand om bäbisen så ni får äta och det är de stora leendena och det heta köket och vi är skitglada och det pulserar i tandköttet av den sköna chilin.
Silururtidens magar grävs ur och blir till cement i nutidens betongprojekt. I cementnutidens byggnader slår 500 miljoner år av hjärtan i tid och finns ett nermalt silururtidsöga som vakar

Holmhällar ÄR unikt...och lammsmäcka skitgott!

Vi kom överens om att det var 17 år sedan sist - på Holmhällar på Gotland.
Det är en av de mest unika platserna på Gotland - ja i hela Sverige. Ett gytter av rum och lägenheter, stugor och bungalows utspridda i den fina sanden med en liten doftande backtimjan som enda bindemedel.
"Som ni söp och åt", sa Eva i luckan och skrattade åt minnet.
Vi var ett helt gäng konstnärer från hela landet som kom samman för att hugga kalksten i Sundre stenbrott. Vi satt där hela dagarna i stendammet med våra skulpturer i blåsten och kompressorskränet, smattret från krysshammare, inlindande i ansiktsmasker och halsdukar och med vaddjackor för kylan - helt meditativt - vipassana
Luncherna åt vi på Majstregården som Eva drev på den tiden innan hon flyttade till Holmhällar och Calle Hansén. Och det gick åt såar av öl och stadig mat innan vi tog ett långpass till vid det gudomligt vackra brottet på höjden och med vinden och synen från havet.
Kvällar och nätter var vi på Holmhällar och åt i den fantastiska pensionatsmatsalen, färgsatt av min trätobroder och konstnärsklubbsvän Curt Ullberger, i rosa och pistage.
Här utanör på Ön utsattes en läkekunnig kvinna, en örtgumma, för ett vattenprov en gång i tiden. Prästen rodde ut med källingen och kastade i henne efter att ha bundit ihop hennes fötter och bakbundit hennes händer. Om källingen hade klarat sig hade hon varit en häxa och dömts till döden. Självfallet var hon oskyldig och drunknade. Den prästen är inte den ende prästen i svensk historia som har blod på sina händer och ännu har ingen ursäkt hörts från den svenska kyrkan! Läs mer i min bok "Döden i skogen"

Nu åkte vi dit hela familjen, småungarna, jag och Rodjana. Vi skulle äta lunch och tog en promenad ner mot stranden och fiskeläget. Det är svidande vackert, så djädra vackert att målarkursens elever som gick omkring och bar på stafflier inte kunde bestämma sig.
En stor konstmålare jag känner och som jag intervjuade berättade att han målade utåt havet i Stockholms skärgård, men när han kom till Gotland blev det för vackert så han vände sig inåt landskapet istället - havet blev som en liten prick.

Hemligheten bakom calle Hanséns lammsmäckor är rejält med senapsfrön. Jag har läst många recept och det snålas som om de vore skitdyra som saffran. Och i jesse namn - mortla dem inte då försvinner sexet i i tuggan.
Ta två rejäla gårdagsskivor vitt bröd och häll över 2 dl fet mjölk. Släng i ett halvkilot lammfärs och kör runt med en rejäl träslev - grov traditionsrik mat ska behandlas hårt. Späd färsen med ett stort ägg och låt det hela ta en liten paus.
Hacke en stor gul lök mycket fint och hetta upp en järnpanna. Bryn löken mjuk i smör och låt svalna. Om man vill kan man ta en tesked senapsfrön och poppa samtidigt i pannan, det ger en skönt brynt nötig smak åt smäckan.
Pressa ner fyra vitlöksklyftor i smeten och rör i en dryg tesked senapsfrön tillsammans med den avsvalnade löken. Just före stekning så skär ner ett knippe fint plockad persilja. Forma biffar opch stek på ganska riklig värme till en början ör att få en fin yta. Lägg på bläck och stek färdigt i ugnen 225 grader 9 minuter. Kolla så att de inte blir o-rosa.
Servera med en rödvinssky och kokt potatis.
Sitt gärna i värmen utanför luckan på Holmhällar och njut.
I Stugorna vilade fiskarena upp sig mellan varven och renoverade redskap. Här saltades både fisk och sälar. Visste ni att den klubbade kutens spcäk var alldeles utmärkt att steka pannkakor i?

Gotlandslinjen inte något gott alternativ

Ge Gotlandslinjens kök fria händer att utveckla maten ombord.

Det är ett x antal år sedan jag senast gick ombord på Gotlandslinjen för att åka tll Visby. Då tog det sex timmar och man sov över på natten. Idag går det snabbt som attan.
En hel del har alltså förändrats, samtidigt är allt sig likt.
Maten är inte och har aldrig varit något lockbete på Gotlandslinjen. Nu när resan kortats med ett par timmar så är maten ännu mer summarisk och man minns med en viss nostalgi Gotlandsbolagets räknätter ombord eller till och med julbord. Plötsligt står den tidens minne i ett ljust skimmer.
Nu är det ”fastfoodluckor med dagens kött eller dagens fisk – ungefär som på China Airlines där flygvärdinnan baxar fram sin vagn i gången och skriker till var och en av passagerarna: ”Chicken och Beef”.
Fisken på väg till Gotland var en överpanerad flundra, off bones med en köpesås och fabriksgrönsaker. Inte förfärlig, men på gränsen. Det värsta var inte kvaliteten på maten utan likt flyget skall maten förtäras vid sittplatsen på stolsryggsbricka.
Jag kanske upplevs som gnällig, men, nej, jag tycker inte det är okey.
Lammkött
Gotlandslax
Flundra
Strömming
Kaipsoppa
Ugnstrull
Idbullar
Saffranspannkaka med salmbärsylt
Pasta med gotlandstryffel
Ostar från Stafva
Så borde det vara - ska man sälja Gotland så kan man göra det med god smak!
Knappt ätbar - och varför envisas svenskar att göra räkmackor av tekakor?