Privat visning av en utgrävning

Det här är en av cirka 15 gravar i det område som nu grävs ut i Skälby i Sollentuna. Just den här graven är helt nyupptäckt då den inte nämns eller anges i den undersökning som gjordes av området under 1920-talet

Sollentuna Hembygdsförening, till vilken undertecknad händelsevis är knuten som ordförande, har fått en unik möjlighet till en privat visning av en av de mest intressanta arkeologiska utgrävningarna på länge i kommunen.

Det är i sig inte något sensationellt att man hittar gravar i Sollentuna som är landets mest fornlämningsrikaste kommun. Men på utgrävningsplatsen på Valhallavägen har man redan när det första jordlagret tagits av konstaterat en antal sedan tidigare helt okända gravar från folkvandringstid (det några föredrar att kalla Vikingatid) och man misstänker nu att det ligger gravar från förkristelig tid under dessa, kanske gravar så långt tillbaka som bronsålder, det vill säga mellan två och fyra tusen år tillbaka i tiden.

Måndag den 10 oktober klockan 17:00 kommer arkeologerna Anna Arnberg och Elin Fornander att arrangera en privat guidning speciellt för Sollentuna Hembygdsförening. Adressen till utgrävningsplatsen är Valhallavägen 3.

Anna Arnberg t.v och Elin Fornander blir Sollentuna Hembygdsförenings privat guider vid den exklusiva visningen den 10 oktober klockan 17:00

Hembygdsföreningen är tacksam om en föranmälan ges på föreningens evenemangssida på Facebook, eller för den skull genom att lämna Ditt namn som kommentar på den här sidan.

På plats kommer också att finnas möjlighet att teckna medlemsskap i Sollentuna Hembygdsförening. Betala nu och medlemsskapet räcker även hela 2012. (150 kronor för vuxen och 30 kronor för ungdom upp till 18 år).

Odd Nerdrum ett genialiskt fenomen på Edsvik

Tabberaset i Odd Nerdrums skepnad

Det är inte utan att man kan hysa en beundran för Odd Nerdrum. Hela sin karriär har han lyckats vända belackarnas beskheter till varumärkesstärkande element i sin marknadsföring. Den nyligen avgjorda domen för skattebrott är inte undantagen den genialiteten, samtidigt som man undrar "Vem bryr sig",

Jo det är nog en och annan som bryr sig, Nerdrum har tillskyndare, en hel hord av beundrare, en stor köpgrupp som lägger ner miljoner för att få en målning.

Jag träffade Odd Nerdrum första gången 1974 på Kunstnerenas Hus i Oslo. Jag kommer till och med ihåg vad det var för människor runt omkring, hur ölen smakade i munnen och hur vädret var.

Jag, Bjarte Ulfstein och Vibeke Vestby, en som jag glömt namnet på och målaren Jan Radlgruber satt på terassen, vi hade precis hämtat varsin halvliter och det var ett gnistrande solsken. Jag hade bott i Oslo knappt året och hade bara hört talas om den excentriska och smått besatta målaren Odd Nerdrum. Jag hade redan då en uppfattning om honom för jag tillhörde det andra gardet, de som upplevde sig själva utveckla den norska modernismen (jo så seriöst tog vi oss själva och det var kul)

Så hade vi nästan druckit ur och Nerdrum kom, redan på den tiden omgiven av sina beundrare, han gick alltid i grupp och enligt Skavlan på TV fredag kväll gör han så fortfarande, 37 år senare.

-Hallo Rembrandt, gastade Radlgruber. Nerdrum tvärvände och stirrade Jan i ögonen. "Din jävel", sa han och det var inget man kallade den vältränade och fenomenale tecknaren Radlgruber som reste sig och tryckte ner Nerdrum på stolen vid vårt bord vare sig han ville det eller ej. Samtalet var från början riktigt skrikigt och otrevligt. Sedan sa Odd plötsligt att han skulle bjuda på öl och vi blev sittande tills det mörknade och vi pratade konst på ett vettigt sätt. Vi pratade ursrpung och teknik, forskning och framförallt "varför".

Detta "varför" speglade den större frågeställningen om varför man skulle måla precis som de gamla mästarna från 1600 talet eller ännu äldre, "varför". Jag tror vi inte fick annat svar än att det var ett väl beprövat uttryckssätt, men jag tänkte att uttryckssätt ska vara allt annat än väl beprövade i slutänden. Rembrandts sätt att måla kan inte sägas vara väl beprövat annat än av hans generationskamrater och som möjligtvis en grund att stå på för framtida generationer, men att applicera allt i varje samtid är överflödigt!.

-Men jeg er enig med dej om en ting, og det er att det är nødvendig att vite nøyaktig hvordan det gjøres. Men att gjøre det en gang til er bare galt, slog vi fast till Nerdrum. (Man kan fråga sig vem som hade rätt och vilka som hade fel. Läste i tidningen att Nerdrum är god för flera 100 miljoner norska kronor, det är ingen av oss andra)

Nerdrum dröp så småningom av.

Vi sågs några gånger till på olika debatter och på utställningar, inte annars.

På en av utställningarna då, kunde jag konstatera att om man en sett ett litet urval Nerdrums så hade man sett allt. Den känslan har jag fortfarande.

Porträtt efter porträtt hänger där i stora salen på Edsvik - det blir liksom lite för mycket. Ingenting verkar ha hänt på 36 år. Dessutom ser det ut att vara illa målat. Det håller väl ingen med om annat än mycket kritiska granskare. Jag tillhör ju dem som tycker Salvador Dali var en synnerligen patetiskt dålig målare. Men kan jag säga så om Nerdrum vars främsta sida ska vara den gamla tekniken? Ja, det kan jag, simpla undermålningar i tempera för ljus och skugga och sedan ganska så schematiska laseringar över som effekt. Det är långt ifrån Reembrandts eller Vermeer idoga mejslande i färgen. Nerdrum blir som efterapande förenklingar och det är märkligt att det just är tekniken som fällde honom för skattebrott. I ett antal målningar (tydligen ett 30-tal) började färgen krypa för att lösas upp och rinna av duken. Jag pratade tidigare om det väl beprövade. Det finns väl inga måleritekniker som analyserats så mycket som de holländska 1600-talsmålarnas. Recepten på färg och teknik är kassakåpssäkert. Märkligt att den som säger sig förvalta arvet så kapitalt misslyckas med just tekniken. Hur som helst anklagas han för att ha tagit tillbaka de sönderrinnande målningar, målat om dem och levererat tillbaka till kunderna. Dettta tillhopa med att man hittade fem miljoner i ett bankfack utomlands riktade sökeljuset på Nerdrum och misstanke att han sålt målningarna på nytt. Det får vara hur det vill med den saken, men visst, det finns svagheter i bevisningen, hur man än vrider och vänder på det är inte konst vilken slags handelsvara som helst.

Ett av de "förlorade verken"

Lite elakt, och det är klart man kan vara elak, kan man väl säga, efter att ha sett de rinnande målningarna, att det är betydligt mer levande än de övriga. En av dessa finns med som exempel på Edsvik. De liknar väldigt mycket i uttryck de målningar Edward Munch målade och sedan ställde ut i trädgården för väder och vind. "Jag ger mina målningar en "hestekur", sa han, och visst, den där patinan blev en stor del i uttrycket.

Ska man då gå och se utställningen?

Självfallet!

Smaklig vardag med röda betor och blommor i rad

Många tycker att de där smårödbetorna är mycket bättre. De tuggar man i sig och inbillar sig att de smakar mer. Det faller på sin egen orimlighet - jo, de första gallringsbetorna är fantastiska, inte i smak utan som den oöverträffade känsla det är att smaka en primör. MEN, det är först nu, på senhösten som alla slags rötter når sin fulla mognad i smak och sötma, det är då de hunnit ta till sig av vad jorden ger, hunnit utveckla hela registret. Det här är betor på halvkilot styck och mer!

Det är en ambition att få vardagen så smaklig som det går och inte ta några som helst genvägar med taskiga råvaror och smakförstärkare.

Så här års, faktiskt sedan juli, så kommer det absolut mest smakliga från den egna odlingen. Principen är att skörda dubbelt och spara hälften till vintern (förvällt, vacuumförpackat, fryst) och äta nyskördat direkt.

Lika bra att börja ta in blommor, ställa hastigt hopplockade blandningar lite här och var. Det är ju fördelen av att ha mångfald och mångahanda. Har man bara en rad med till exempel bondbönor, då blir man snålpetig och sparar, eller en rad med vita morötter, rödbetor, linser, bönan Signe, men har man massor spelar det liksom ingen roll, då slösar man och känner sig rik, det liksom gör inget om somt faller på hälleberget...om Ni förstår vad jag menar?

Nu börjar det sina, till och med blomstren ser hängiga ut. Mest är det krasse av olika sorter som gör ett sista ryck tillsammans med hysteriskt blommande squash och naturligtvis olika slags solrosor. Betor och andra rötter är slut hos mig - de på bilden fick jag av grannen som ryckte upp dem i jorden alldeles innan vi tillagade dem, bara kokta rätt av och så tillsammans med en nyslagen majonäs eller lite salt och brynt smör

Stor höstföreställning på Hersby Hembygdsgård i Sollentuna. SVAMPGUIDE; TRÄKURS; KORVMINNE

"Carl Butler har ett recept på dillstuvade räkor, följ det till punkt och pricka, men byt ut räkorna mot mandelriska och lägg till lite extra dill", sa Birgitta Ländin om den svamp hon tyckte jag skulle ta till mig som årets nykomling i kunskapsbiblioteket (fjorårets var citronslemskivling). Den går inte att ta fel på, "bryt den och man får en kladdig saft över hela handen, doften har hummer eller krabba, och den är fantastiskt god"



Ja vad säger man, lysande väder, lite kristalligt i luften, förberedande vinterstickningar i stånden, lotterier, varmkorv från Biblos för tt hylla Sollentunas egen och förste korvgubben Ivan "Flosse" Flodin, en handelsbod som dängde nymalet mjöl från våra två kvarnar i Landsnora och Överby, kaffeservering i Silverdalsboden, chokladhjul som invigdes för första gången av Martin Ström och som blev en klar succé, tipspromenad så att huvudena fick tänka - förstapriset det naturligaste i världen ett ett års fritt medlemsskap i Sollentuna Hembygdsförening.

"Jag har haft en två och en halv minuters paus", sa Birgitta Ländin svampkonsulent som tog bordet bredvid chokladhjulet och fångade upp folk som kom med sina kassar med, om inte obskyrt så i alla fall tämligen okänt, innehåll.

Det var första gången vi serverade svamp på Hersby och se, det var en mycket god idé. Skogarna är just nu fyllda med innehåll för skafferierna och frysboxarna. Den fuktiga hösten och varma sommaren, och för den skulle också varma hösten, har gjort att det fullkomligt sprutar fram svamp just nu. På bordet låg centralt en gigantisk blomkålssvamp delikat för fritering eller hårdstekning. Här fanns också en hel del giftiga arter, ller snarare sådant vi förr ansåg ätligt men idag anses som livsfarligt. Pluggskivling är en sådan, en svamp man kan äta ett åpar tre gånger och må bra av, den är dessutom god sägs det. Men så plötsligt är kroppen mättad av denna typ och då dör man!!!!

En annan sådan är svartkremla (tror jag den heter, det finns ett 500 tal olika slags kremlor så det är inte lätt). Svampdiskussion i nära tre timmar - totallyckat.

När man hyvlar blir det spån, speciellt när det hålls kurs i husrenovering på Sollentuna Hembygdsförening!

Samtidigt med höstmarknaden, som Sollentuna Hembygdsförening samarrangerar med Sollentuna Slöjdgille, genomfördes en kurs i renovering av gamla trähus. Hembygdsföreningen har en hel hoper hus som, om det inte görs något nu direkt, riskerar att förfalla.

Den brädan visste var den tog. Dessutom upptäckte vi att mot väggen har det förr övats med luftgevär, förmodligen vid någon midsommarfest. Allt är alltså inte maskhål i de gamla husen

Så började man hugga in för att byta något stockvarv här och där. Se bara, 300 år av förfall, maskar, kryp, mögel, röta...trodde vi. Bara några centimeter in under ytan var virket kärnfriskt. Alltså blev det en kurs i dels själva etiken kring at renovera och också skickligheten i att föbättra och göra ilägg som passar. Här var bara tillåtet att ha yxa och kniv. Ledaren för kursen i två dagar (som också fortsätter nästa söndag) är Magnus Sjöholm, timmermansarkeolog med stora arbeten på bland annat Birka och Öland bakom sig. Talande var att se amatörerna hugga då det lät knatsch, knatsch, knatsch. När Magnus högg i lät det tjoff tjoff tjoff.

Magnus Sjöholm håller gruppmöte för att ta nästa steg i utbildningen.

Kan man säga att "så ska en slipsten dras", lyckade arrangemang och moderna människor som tar hand om gammal miljö. Vad besökarna inte vet är att allt överskott av alla inkomster på höstmarknaden går till precis detta , att göra den gamla miljön levande för moderna människor, att skapa möten och samtal, intresse och integration!

Troy Davies och vår egen mörka avrättningshistoria

Troy Davies sista ord var "JAG ÄR OSKYLDIG"

Det är många i vår egen historia som uttalat orden.

...och kvinnan skulle stenas. hopen ropade "Stena henne Stena henne". Jesus sa: "Den som är utan skuld kaste första stenen". Hopen lommade av och kvinnan frågade: "Herre varför skyddar Du mig" och Jesus svarade: "Gå nu och synda ej mer"

Just dessa rader är nya testamentets upprättelse av gamla testamentets tredje moseboks sharialag som Svea Rikes första lag 1734 är ett direkt avtryck från.

Fortfarande idag döms människor till döden för hopen anser sig vara utan skuld och är rädda för Guds allmänna straff över dem för att de inte utmätt ett eget jordiskt straff. Himlen skulle ramla över dem, undergången skulle bli nära.

Man kan faktiskt dra det så långt, att tolka det på detta vis.

I veckan som var blev jag intervjuad av lokaltidningen Mitt i. Klicka på första sidan och bläddra fram till helsidan där jag står på avrättningsplatsen mitt i skogen närmare Dig än Du tror! Jag blev intervjuad appropå dödsstraffet och appropå att jag för fem år sedan kom ut med en tegelsten om det svenska dödsstraffets historia och avrättningskonsten i skogen. Där ligger fortfarande skrottarna kvar efter samma process som i natt verkställdes mot Troy Davies. Öga för öga och tand för tand. Samma ondsinta ideologi, samma slags människor nu som då, bestialiskt tar sig dessa rätten att ta en annan människas liv.

Ett modernt land med moderna människor som kallar sig demokrater kastar skit på hela konstitutionen genom handlingar av detta slag. De äventyrar allt vad trygghet heter genom att undergräva rättssäkerheten och i grunden luta sig mot en lagtext ur bibeln formad och skriven under en helt annan tid i en helt annan värld fjärran från utveckling och framsteg. "Gå nu och synda ej mer"

Själva låter vi nu skogen ta tillbaka vår mörka tid med avrättningar för offentligheten, så glömmer vi effektivt vår egen historia. Det är hög tid att bevara dessa platser i vårt kollektiva minne genom att arkeologiskt undersöka de, och sedan kulturskydda dem!

Svampar, korvhyllning och stickade vantar - nu är hösten här! Höstmarknad på Hersby på Söndag!

Gå i skogen på lördag och hämta svampar Du är osäker på. På Hersby Hembygdsgård på söndag kan Du få reda på om det är giftsvampar eller ätliga. Birgitta Ländin kommer och hjälper oss. Hon är svampkonsulent och jag har själv gett mig katten på att lära mig mer om kremlor.

Det är lite lustigt att Sollentuna Hembygdsförening bestämmer när årstiderna infaller och gör det med att fira på Hersby. Höstfesten är ett "event" som med hela handen pekar ut riktningen mot vintern. Vi hade styrelsemöte i föreningen igår och redan börjar vi prata om julmarknaden - vi börjar bli som kommersiella handeln, snart har vi tomtar och julkulor i skylten.

Men boka in söndagen. Trampa runt i Hembygdsgården, fika med hembakat bröd och hylla Ivan Flodin genom att köpa en varmkorv. Ivan "Flosse" Flodin känner varenda Sollentunabo till. Han var kommunens förste korvgubbe och stod på trottoarläggningen framför Combibaren med sin låda. (är det några som har minnet av hans närvaro och arbete att förmedla, gör gärna det på kommentarsplats eller maila mig).

Rekommenderar också Rolf Kjellströms lilla kurs i konsten att gå med slagruta - få har känslan - har Du? kom och pröva.



Vi hade bokat in en utställning i höstens färger med Ulla Rosendahl. Sist vi hörde från henne var att hon satt om inte insnöad så i alla fall i feberförkylning 100 mil hemifrån och norrut. Förhoppningen när vi att hon ska hinna hem, tillfrisknande och kunna leverera i vår utställningslokal.

Själv passar jag och ungarna på att välja ut hösten och vinterns varma vantar och hemstickade ullsockor på höstmarknaden som lägligt nog Sollentuna Hembygdsförening samarrangerar med Sollentuna Slöjdgille - som för övrigt håller till i Hembygdsgårdens Västra Hersby. Det är en helt annan känsla att trä på sig hemstickat än bortstickat från industrin, dessutom sanslöst mycket hållbarare!

Väl mött!...är det inte så man säger?

Häktisk tisdag or President Obamas personal Tabasco bottle for sale

This is the tabascobottle I was given during my visit at Avery Island a few years ago. It's a minibottle with the Obama presidential seal on the label. Maybe a collectors item...I don't know?

Jag skriver bildtexterna idag på engelska så att engelskspråkiga sökmotorer kan träffa rätt, mest för att man kanske får ett bud på den lilla flaskan från en galen samlare. Man har ju hört om fantasibelopp på ebay. Nu är det bara så att jag också hört att man inte får "deala" med presidentgrejer på ebay, så det här är ett försök bakvägen.
Det är alltså en liten minitabascoflaska med presidentens sigill på etiketten. Den lilla flaskan är meningen att ackompanjera varje kuvert vid middagar i vita huset.

Annars konstaterar jag att vardagen ibland blir lite övermäktig. Bara konststycket att få upp ungar ur sängen som kvällen innan varit för nyfikna för att kunna somna är ett projekt.

Egen skrivtid och korrläsning av bok i två timmar. Påläsning och genomgång av föreläsningsmanus för framträdande på Rotaryklubben lokalt under lunchen. Undervisning mellan 13:30 och 16:30, Radiokurs för mediagymnasister. Hämtning av fiolbarn på musikskolan och tio minuter efter ett dagisbarn från dagis.

The President Obama presidential seal in closeup. I was told that this serie of special designed president Obama labels was produced in a very limited edition.

Hem och laga mat, ett hotchpotch av rester; en hackad gul lök fick smälta ihop med ett kvarts strimlad vitkålshuvud med tjock svart kinesisk soja och vatten. Tre förstekta kotletter av grisnacke skars i kuber tillsammans med kryddiga korvar från Håkans i Helenelund och en köttfärsröra från söndagen med paulinser. Kryddades med fettet från korvarna och röd tabasco. Riktigt god röra.

Inte kvällens hotchpotch utan söndagens lilla sallad på riven getost och det sista av nyplockade bönor, egna tomater och egen gurka som landet gav i år. Nu är det höst...men jo visst, satte sent stångbönor som nu virvlar sig uppåt och blommar så innihelvete och ger ringlande långa hängande bönor att plocka tills frosten tar död på dem, sånt är skoj och smakar så bra


Idol på TV med barnen och under tiden fortsatt korrekturläsning. Nu, så här dags, äntligen egen tid, bara med August som alltid ligger och vränger sig tills han somnar. Och jag fick tillfälle häromdagen att skriva om denna viktiga tid och till en människa som liksom jag själv relationsprocessat på sistone. Alltså om den tid som till slut är min egen då när huset sover och TV maskinen bara skvalar obegripligt som en slags ljudkuliss. "Natten är min egen" är en gripande nära bok av Marit Paulsen. Läs den!