Det här är matfotografering

Igår var vädret hyfsat bra för fotografering - vi plåtade "råvaror" för en ny bok - i gott ljus.
Hela sommaren har det blåst, varit gallsol eller regnat.
I över ett år har vi följt råvarorna, snart ska vi plåta dem på tallrik, tillagade.
Det är ett fantastiskt roligt jobb.
Under ett år har vi varit som ler och långhalm, fotografen Jan Dahlqvist och jag. Nu börjar bilden av boken klarna. Sickna resor det är att skriva.

1.6 kg kantareller

Jodå, vi gick tillbaka till "vår egen skog" och där fanns de vildsvinens bökningar till trots och även trots att någon annan i vår svampskog plocat (trav. Magnus Ladulås avs. ollonskog)
Ett kilo sex hekto rensad vikt och en del stora och präktiga,
Man undrar så smått var det här ska ta vägen...Kantarellår kanske - vi är ju fortfarande i juli.

I väntan på Madrigflyget 20:20, Rodjana och August i luckan på bilen.

Om kvällningen efter svampplockningen har tabberasetfamiljen en liten egenhet. Vi kollar in flygplan och vi skyller allt på att August vill det, men vi har kaffekorgen med oss och så sitter vi precis under inflygningsstrippan och har internetkoll på varifrån planen som tätt slickar våra hjässor kommer från.
Avslutningsvis festade vi på hastigt stekta stora kantareller på en tunn skiva rågbröd.

Te med Linné

Jag råkar ha en äkta Linnés temynta i min kryddträdgård. Där står den mäktigt inklämd mellan isop, vinruta och fransk dragon - till nästa år ska den få stort utrymme för den är inte bara dekorativ till tusen denna Monarda citriodora namngiven efter botanisten Nicholas Monardes som levde under senmedeltiden, den är välsmakande och flitigt "knipsad" också.
Ett svenskt namn på den här teråvaran som fick merkantilisten Linné att utropa att; "Nu har vi ett eget kejsarte från Kina", är Bergamottblomma för doftar man den ligger Earl Grey nära.
Nu "knipsar" vi blomställningarna och häller kokande vatten över. Ut ur växten sipprar långsamt klargröna och lilafärgade smakämnen och förmodligen kroppsverksamma nyttiga ämnen som Linné förstod är bra för oss, dietetiker som han var.
Väldigt rogivande och till och med läskande är detta te. Kyler vid värme och värmer vid kyla, ångestdämpar och gör en klartänkt.
Pröva någon gång, välsmakande på gränsen till sött.

Kantareller finns men inte här

Vi provade en helt ny skog igår. Vacker skog, men fick inte ihop mer än till ett kantarellsmör.
Använd Valios osaltade.
Rensa en liter kantareller och hacka dem grovt. Fräs i väldigt mycket smör 50g i hoppande het panna.
Det ska gå hastigt, precis exakt när kantarellerna släpper sin saft så ryck undan pannan från elden och häll innehållet i en skål. Mixa med stavmixer till en grovkornig massa - ska se ut som grovkornig senap ungefär.
Ha 250 g rumstempererat smör redo och häll över den forfarande heta kantarellblandningen. Blanda med gaffel, det gör inget om smöret smälter lite och blir löst. Salta först nu med grovt flingsalt (rejält) och vält smeten på ett smörpapper eller i en sprits. Rulla ihop till en korv och förslut ändarna eller spritsa ut rosor på pappret och kyl.
Nu åker vi till klassiskt skog och hämtar hem - kanske jag kan visa bilder på kantarellsmöret alldeles snart...

Rödbetor som inte är rödbetor, gallringsbetor!

Våra rödbetor är gulbetor och vitbetor och cirkelbetor. Bara en och annan rödbeta finner vägen till bordet.
Nu har våra kulturbetor kommit så långt att de ska gallras så smått - och smått är det verkligen och härligt, fantastiskt i smak...
...med smör på.

Potatisblom

Det sägs lite vanvördigt att Marie-Antoinette introducerades till potatisblomman av krigsapotekaren Parmentier.
Om det är riktigt sant får vi väl aldrig veta, men detta lär vara anledningen till att även fransmännen började estmera potatis.
Hade den tidens potatis samma smak och egenskaper som den potatis vi odlar idag?
Genom en hel del kontakter lyckades jag få utsäde i våras av samma sorter som Ahlströmer en gång tog in till Sverige från England.
Det protestantiska England hade, till skillnad från katolska Irland, fått dessa slags potatis från Amerika.
Den irska potatisen kom längs den katolska traden som gick från Peru via Kanarieöarna till bland annat Irland.
Hurusom blommar dessa nu i min trädgård med vackra blomställningar i klasar och när jag betraktar dem kan jag inte annat än hålla med Marie-Antoinette, de passar i stora håruppsättningar á la 1700 tal.

RADIO: Tepåse från Twinings

Det var en liten uppfinning som revolutionerade en hel värld av tedrickare.
Tepåsen.
För några år sedan slogs det fast att tepåsen fyllde hundra år.
Det beror självklart på hur man räknar.
Engelsmännen, världens mest konservativa tedrickarfolk, väntade ända till 60-talet innan tepåsen kunde accepteras. Det där med 100 år kan man alltså ta med en nypa salt om man ser till användandet, men det är 102 år sedan teåpåsen uppfanns.
Därför släpper tabberaset.se loss en medlem av en av världens äldsta tefamiljer.
Han heter Stephen Twining och är fortfarande kvar i det gamla teföretaget.
Han är tionde generationen temakare, chef för den exklusiva tebutiken på The Strand i London. Han arbetar i samma lokaler som den då 31 årige förfadern Thomas Twining startade företaget i 1706.
Det är en fröjd att dricka tepåsete med Stephen Twining som inledningsvis slår fast att "Visst, det är 100 år sedan tepåsen uppfanns":