Carl Larsson turistfälla

Det har gått fullständigt över styr i Sundborn.
Sist jag var där - för ordentligt många år sedan när jag bodde i Falun under titdigt 80 tal, var det ett minne av en nationalmålare som präglades av respekt. Nu är det tingeltangel, T-skirts med dilettantiska tryck, glassförsäljning och annatm bjäfs och tjafs och ett inträde som överstiger värdet av det man får se därinne i helgedomen.
Carl Larssons Sundborn drivs idag av släktföreningen - det borde vara ett allmänhetens arv att förvalta, dvs stat och kommun. Ge släkten vad de anser sig kunna kräma ur de närmaste 50 åren och köp loss Carl Larsson till folket, kasta ut månglarna och bevärdiga målaren med ett rent minne - eller kanske är det nedärvt, Carl Larsson själv var ju likadan.
((vi köpte en glass i Sunborn, inget mer.)

Thaipavlijongen i Utanede, Ragunda

Föremålet för våra dagar efter Indalsälven, det märkliga minnesmärket över Rama V som gick här och tittade på svensk skogshantering för över 100 år sedan. Vi har varit här förr, men aldrig så intensivt härligt.

Galtström - pinan och prövningen

Rostugnen i Galtström

Galtström är ett litet järnbruk innanför Njurundabommen på väg till Sundsvall. Idag pittoreskt - då förmodligen ett rökigt och hett helvete.
Vi åkte dit på vägen upp för att jag skulle kunna göra lite efterforskningar för en kommande bok och för att ungarna skulle få se masugn, rostugn, smedja och miljön.

Den mäktiga galtströmsmasugnen

Här bodde "min" skomakare och hans döttrar och fru. Han gjorde smedsmästarskor. Hans hus är förmodligen redan borta, ingen kan längre peka ut var bruksskomakaren bodde. Hans dotter blev luder i Stockholm, vackra Emmy muffen - det är så hon finns avbildad, med sin käraste ägodel, sin muff. Varje gång hon blir tagen i fängsligt förvar eller spinnhus så finns muffen listad bland ägodelarna.
Här i Galtström bodde hon när hon var liten, samma ålder som August. Jag vet att det här blir bra läsning!

Här i en grav vilar en liten flicka, Ida Elisabeth. Hon har förvillat mig. För jag hittade henne senare i Stockholm som vuxen. Samma föräldrar - skomakaren och hans hustru, samma trakt. Ida Elisabeth ligger här. Några år senare fick skomakarparet ett till flickebarn och döpte henne till Ida Elisabeth som om hon återfötts och det var vanligt att göra så i en tid där barnadödligheten var obegripligt stor.

Sommargrabb - Melonkille

Perfekt ost i Lunån

Det visste hon nog inte, Maria Leksell, när hon träffade Tage Johansson och flyttade till Lunån utanför Falun, att hon skulle bli giftig på ost.
Jag har länge känt till och köpt Maria och Tage Johanssons fantastiska gårdsskapelser, men i dagarna var det första gången vi körde upp till gården en bit från Hedemoravägen. På gränsen till pastoral liten by mötte oss, med kvarn och kvarndamm, smågårdar, skog och öppna landskap.

-Jag hade får från början för att hålla landskapet öppet och för att kunna jobba i Falun, men lodjuren använde våra får när de lärde sina ungar jakt och dödande. Vi förlorade 27 får på det sättet och när vi skulle snaöka om skyddsjakt var det så problematiskt att det var lättare att ge upp fårnäringen, berättar Maria Leksell.
Är det inte förbannat?
Det blev några fjällkor istället, men då gick det inte att jobba vidare i Falun, kor kräver mer än får. Så blev det ett mejeri också och tydligen är mikroorganismmiljön perfekt för med Marias handlag och kunskap blir ostarna gastronomiskt läckra äventyr.
Läs mer om Stor Lunån här

Mellankvarn med besatthet och kvalitet som drivkraft

Vattnet forsar från dammluckorna och delar sig kring en liten ö med hängmattor. Välvda broar över vattenfårorna och så det gamla kvarnhuset med buktande väggar som stått mot fors och fukt i många generationer.
En gång i tiden fanns det 17 olika vattendrivna verk efter ån i Delsbo. I Mellankvarn regerar Kristina Söderbäck med eget mjöl och andra produkter en kvarn kan ge, bageri, kafé med mat och en butik samt annat redigt hemkokt.



-Jag är ju bara amatör i bageriet, säger hon och får fram det bästa bröd man kan tänka sig, syrligt med doft av loge och säd och härligt blåsigt med en yta som man kan dö för att frasa i sig.
Hit kommer bagare och "andra amatörer" för att hålla seminarier så småningom har jag förstått. Kurser, deiskussioner, möten om det nödvändigaste i livet, det goda rena och oförfalskade.
Det är meditativt att hamna i ljud från vatten. På Mellankvarn härskar ett lugn och det lugnet störs inte av folk som släntrar ner mot kvarnen för att köpa frukostbröd eller äta lunch. Platsen är lugn och befolkad



Jag stannade över natten i detta lilla kvarnparadis där besatthet och lidelse är komponenter parallellt med ett stort kvalitetstänk.

Det finns all anledning att återkomma till Mellankvarn och det finns all anledning för Er som är i närheten att ta vägen till Delsbo och Mellankvarn.
(PS det finns ett privat vandrarhem nästgårds för rimlig övernattning.DS)

Tokblommande doftbomb

Vi åker efter små och medelstora vägar i Jämtland, Hälsingland och Gästrikland. Alla fönster i bilen är öppna för doft av skog, sjö och nyslaget hö. Värmen och solen är som i Thailand.
Så slår det som en doftvåg in i bilen.
- Jasmin.
Lika plötsligt som doften kom var den borta.
Så kom den igen och det var nästan som magi.
Vi tittade efter jasmin i trädgårdarna vi passerade, men jasmin doftar ju inte i knallvarmt solsken.
Så stämde doftvågorna med haven av lupiner i vägrenen. Färgpaletten som böljar i vägrarna här uppe. Lupinerna tokblommar i vägrenen och de doftar intensivt som jasmin konstaterar vi.
I Floran står det att lupinus är svagt doftande. Tillsammans i ett hav av blommor blir doften intensiv.