Det okända

En gång skrev jag om spöken i en kundtidning åt Ulriksdals Wärdshus. Det spökar nämligen i lokalerna. Någon har sett svarta damen glida fram.
En som bodde i närheten som flicka var Hiram Märit Huldt. Hon berättadeför mig att hon sett svarta damen i allén mellan Wärdshuset och beridarehuset, alltså Confidencen. Hon sa att det spöket var ett väl känt faktum.
En folklivsforskare berättade att vi som människor bara är utrustade med en fraktion att uppfatta allt omkring oss och att vi med Guds hjälp sorterar bort det som kan skrämma oss, de döda, de vandrande, det som är skymt. Bara dårar, knarkare och alkoholister kan se allt detta, de har filtret utsuddat, sa han.
Detta motsägs inte av ett program som går på 4+ just i detta ögonblick med en galning som går runt i ett hus och försöker inbilla oss att han ser, att han hör, att han vet och det är så "new ageigt" att det är skrattretande. Ännu mer underhållande är den grupp av sina groupies han vallar runt som ivrigt är med i varje andetag om vålnader och gengångare. Läskigt kul är programledaren och speakerrösten som förstärker mystiken.
Förnedrings TV i gammal god anda alltså.

Böndröm - cassoulet

Jag tillhör inte någon cassouletklubb, men borde kanske. Denna ugnsbakade gryta är något av det bästa som finns. Bönor, en aromatisk korv, anka kokt i sitt eget fett och så massor av ankfett, salt, örter.
Ingredienserna varvars efter förkokning i en speciell cassoulet, ett lerfat med höga kanter och som många har hemma redan utan att veta om att det är i denna som världens godaste anrättning tillreds. Så får grytan småsnacka med sig själv i ugnen, många timmar, nästan tills den går ihop. När ytan blivit stelnad och brunaktig vänds den ner i cassouleten, en gång, två gånger, tre gånger. Jisses vilken smak som koncentreras däri.
Jag närde drömmen i våras då jag satte oändligt mycket fler bönor av olika slag än vanligt.
Först var det det sniglarna, sedan den kylan, sedan regnet. Det blev knappt några bönor alls, inte fler än att vi åt dem direkt . Av det som sparades går allt åt till återsådd 2009.
Jag närde alltså drömmen att själv odla min egen cassoulet. Av det blev alltså intet så i vintermörkret efter jul eller kanske redan nu i december lagar vi en cassoulet på köpebönor som först får vattläggas och sedan småmumla på spisen i två timmar innan den läggs i cassouleten och glöms i ugnen ett tag.

Kom på varför vaxbönor kallas för vaxbönor som mina lilablå. När man öppnar dem för att ta ur bönorna är insidan på skivan som flisig vax*. Ah Haa!

*Klicka på bilden där det framgår med all önskvärd tydlighet

Norsk brunost och dansk havarti - en oslagbar kombination

Låter som mumsmums i nybakad fralla (ett alternativ till skollunch på 60 talet).
En oslagbar komination är getmesen (norsk brunost) som blev över från lutfisken och en havarti vi handlar på Percys i norrviken - enda stället där man får en havarti väl värd namnet. Or - jag säger bara det - Or. Den hälsar på en när man öppnar kylen m.a.o.
Tillsammans med ett gott surbröd från Gateau till frukost, en skiva brunost och så rejält med flisor av havarti är en bra start på dagen och till det nymalt, nybryggt kaffe.
Det får en att längta till morgonen.

En frökatalog på bricka

Här ligger blomsterängen för nästa sommar. Det jag sår efter kanter och ibland som marktäckare och som färgstänk lite här och var.
Här ligger blåklint, ringblomma, indiandkrasse, rosenskära (både enkel och dubbel) bondtobak, lin och spikklubba på tork.
Nej jag blandar friskt, sorterar inte. Det som är för odling specifikt ligger redan i burkar och kuvert, vaxbönor, bondbönor, ärtor, etc.

Kao tom - rissoppa - med pinnar

August tränar och tränar och börjar med det svåraste - att äta rissoppa med pinnar. Och han ger sig inte, men stoppar i sig med sked emellanåt för att över huvud bli mätt. Att min lilla gubbe är åttondelskines råder väl inget tvivel om?

Alla helgons natt

Det här är Lovisa. Hon är nio år och hon försvann igår eftermiddag.
Lovisa är vår dotter.
Nyss kom hon tillbaka. Så här såg hon ut när hon åkte på halloweenfest med övernattning.
När jag var barn - och det är ganska länge sedan - fanns det inget som hette Halloween. Möjlig underhållning för oss då var att åka till en kyrkogård och titta på alla ljusen på gravarna.
Det tar sig.

Körsbär på paket

Det är få smaker som jag är så förtjust i som körsbär med en riktig kärnarom. (det skullöe vara tryffel då) En riktigt välgjord körsbärssylt där kärnorna fått vara med och kokats av i lite sockerlag, krossade.
Något liknande i smak hittar jag i turkiska "Ülker Içim Visne", körbäsrsnektar, tillverkad av surkörsbär. Blandat med sodavatten är det en törstslä'ckare man också kan dricka bara för att det är alldeles förbannat gott.