Kycklingvingar är ren och skär umgängesmat mid fingertoppskänsla

Jag har kycklingvingeolja i en burk i skafferiet, den används bara till att fritera kycklingvingar och broskben i vilket säger en del om hur ofta vi har denna enkla, smakrika och varieringsbara delikatess på bordet. I går med en grön ostsallad toppad med en vinegrät på olivolja, lime, vinäger, salt, vitpeppar och rikligt med hackad gul lök. (kinakål och isberg).

Kycklingvingarna förberedde jag ett dygn i förväg. Lade vingarna i en stor plastpåse och hällde på fisksås, majsolja, pojkesoja och rikligt med persilja och gul lök. Så masserades blandningen in och sattes i kylskåp. Påsen vändes med jämna mellanrum, man behöver inte ställa klockan utan bara komma ihåg att vända varje gång men gluttar in i kylen.

Frityroljan hettas upp till 160 grader och så i med vingar, min kastrull tar fem åt gången. (hade ett tag en fritös, men det blev alldeles för bassligt att göra ren den så en vanlig gryta är snabbare och bättre).

Fågelvingarna är klara när de antagit färg som på bilden eller håller en innertemp över 72 grader. Låt dem inte gå för länge, då blir de som donkens, alldeles för torra och smaklösa.

Sedan är det bara att glufsa i sig med en hemslagen chilimajjo (använder Rodjanas Nam prig pau). Blir det några vingar över så lägg i skafferiet om ni har, då håller de bra ättemp (skönt avsvalnade) och kan snaddras av lite då och nu, men inte längre än några dagar, beroende på graderna i skafferiet. (kylen annars)