Bättre rubrik finns inte, inte ens på menyer: "Stekt Strömming". Den är så traditionell att man inte ens behöver äta den för att få smaken i munnen.
Vi vet, eller i alla fall de flesta av oss vet, alla smakådror i en sådan anrättning och kan framkalla doften av det brynta smöret mot det mjälla lite motståndsaktiga, fiskköttet, implusionen av citron, moset späckat med smör och grädde, stekytan som glitrar brunt och med rostade toner av säd, kanske en sälta och lite fermenterad fisksmak från ansjovis eller som nyss, sälta av kaviar.
Så åt vi idag, Lundberg och jag, under en sen arbetslunch på Edsbacka Bistro - kunde varit lite saltare bara, men det är ju för väl att det inte var omvänt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar