Jag gillar stekbacon och Francis Bacon och jag har haft förmånen att träffa båda. Bacon åt jag varje frukost under mina studieår i London och det var också där jag träffade den gudabenådade målaren Francis Bacon då tillsammans med den gamle protestsångaren Donovan - det Ni!
Appropås detta namedropping, eller snarare vid sidan av, så upptäckte jag rimligt baconfläsk på Willys för några år sedan - fett. melerat, härligt rökt, kanske lite för hårt rökt bland och självfallet inte att jämföra med det engelska frukostbaconet. Det blev en succé, så även hemma hos oss.
Nu senast och en längre tid, har jag noterat som alltid när en vara blir populär att hastigheten i produktionen ger kvalitetsförsämringar åt konsumenten.
Slarvigt packat huller om buller, tunna skivor inte bredare än en centimeter "gömda" inne bland bredare vackra skivor.
Synd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar