De där sexigt våta nätterna med rent kroppsliga landskap när lampan är släckt

 

烏冬麵 vår stora fäbless just nu - Udonnudlar

Ungefär samtidigt som vi här hemma i det som skulle bli Sverige långt senare pysslade med att rista de första runorna i sten lagades mjuka härliga nudlar i både Kina och Korea. Inte långt därefter togs en specifik sorts vetenudlar "うどん Udon" till Japan och har sedan dess varit ett slags japanskt signum bland mycket annat.

För flera år sedan var det någon matbloggare som jag läste och som lagade Udon-nudlar i dashibuljong. Raskt såg jag till att göra detsamma och det minns jag som en ganska kladdig början - lät dem koka för länge och lade därför hela idén åt sidan.

Plötsligt stod jag där i min närmaste asiatiska butik framför hylla med nudlar och ögonen föll på färska vackade udon-nudlar. Ganska dyra, men dryga. Två minuter exakt i kokvatten.

I veckan hittade jag karré för en spottstyver, skar i bitar, lär bryna och sedan ner i trycket tillsammans med torkad chili, kycklingbuljong, gul lök, en morot, en halv lime, grönt från purjon och några hemodlade vitlöksklyftor med skal. En timme i tryckkokaren på medelpys om något.

Tog upp köttet försiktigt med hålslev och reducerade buljong till hälften, silade från i en chinois. Salladskål och svartkål hastigt uppstekt med massor av vitlök, ostronsås och några matskedar salta fermenterade sojabönor. Sådär ja. Buljongen över, mustigt med fläsk, mättande vetenudlar och kombon salt, syrligt, krispigt, mjukt. Inte illa!

En bild som låg och skräpade på mitt skrivbord, får hänga 

på här. Kristinas juliga sallad från julbordet förra året.

 Grönkål, granat, apelsin, valnötter

Gränslöst med snö med långprommis i vinterlandskap

Det blir så tyst. Fjälltrafiken nere vid landsvägen hörs inte. Å andra sidan ligger vi en bit bort i väg med skog emellan och en kulle.

Snön faller ganska tung och har gjort så i stort sett sedan i morse. Vi pulsar fram på de lokala bygatorna, känns fint.

Egentligen är det största motståndet att få på sig alla kläder, termobyxor med hängslen, yllekofta, kängor. Helvete så stort motstånd, hatat det sedan jag var liten.

Men väl hemma igen så har allt besvär lönat sig. Eld i vedspisen, snart middagsmat på gång.

Lovisa "viker ut sig" i Vogue - insikter och utsikter av en klok dotter

Det har aldrig varit lätt för Lovisa. Hon har gått ganska så knaggliga vägar. Oavsett vilka och oavsett hur knaggliga har jag försökt stå där MED henne.

Hon har den där extra energin och samtidigt målmedvetenheten att vara sig själv oavsett, vara Lovisa från insidan och ut, märkvärdigt kreativ, märkvärdigt konstnärlig och väldigt unikt självständig - en människa det är lätt att älska och hålla väldigt kär. 

Jag brukar inte orda om mina barns karriärer, men jag känner det lite tvunget när Lovisa "viker ut sig" med en editorial i det malligaste av världens modemagasin, Vogue och hon gör det med pukor och trumpeter, insikter och utsikter. Det är klart att jag är stolt och glad för hennes skull.

Kolla länken här

Det tillhör vanan - eller för den skull "är en tradition"

Varje gång vi kommer upp till landet har vi för vana att första dagen, efter första övernattningen, köra in till Färlira mens det är ljus och i nämnd ordning uträtta viktiga ärenden; 

Björks för charkvaror, apoteket för medicinpåfyllning, Delins för livsmedel och annat, OK för fejksnus till K och så, medan bilen ändå står där - ett besök hos Kakfén för Semla och Catalan. 

Detta är sedan gammalt!

Det här är Hälsingland - fjärrhandlade på Tevekvarn

Först var det regn och ishalka, sedan blev det snöskruv nästan hela vägen och valligt på vägbanan. Vi gick från fyra plus till fyra minus på 33 mil.

Kollade vid pass i Gävle när Tevekvarn stänger. Behövde stenmalet svedjeråg och vetemjöl (kulturspannmål). Vi skulle bli cirkus en kvart sena för att hinna så vi ringde från bilen och fick prata med Anna. 

"Alltså jag måste iväg, jag ska hämta barn och får inte bli sen så jag stänger exakt fyra, men du, det är inga problem, jag ställer ut det du vill ha i en kasse på bron. Kvittot ligger i och swishnummer"

Lycklig!

Och där stod den ensamma lilla kassen när vi kom fram. Snacka om att fjärrhandla och snacka om att vi är långt från storstan. Det är något alldeles speciellt med Hälsingland, nästan overkligt speciellt.

Behöver jag säga att brödet av deras mjöl blir något alldeles i hästväg speciellt (det också) nästan overkligt speciellt.

Hetta i middagen och kaoniew som bas

Rostar torkad chili i torr panna

Jag är inte så förtjust i maten som serveras på thairestauranger.  Anpassade i sälta, hetta, syra och de smaker som ska sticka ut och rulla runt i munnen. Ofta spetsat med monosodaglutamat som ger en metallisk känsla i munnen och rätterna är också utdrygade med råvaror som inte hör hemma i en thairätt (industriskurna "wok-grönsaker" mest innehållande en av världens mest besprutade grönt; paprika)

Köttsallad med lök, vitlök, fisksås, salladskål, skivad 

entrecote, fisksås, chili och palmsocker

Hemma äter vi bättre, trots att jag inte är någon "thaikock", så menar jag mig ändå veta en hel del och ha en ganska så fördjupad kunskap i ämnet.

Kycklingvingar bakade i ugn efter att ha marinerats några timmar

Jo jag tar genvägar också, som för några dagar sedan då jag körde "kladdriset" i micron istället för att ånga det efter alla konstens regler.

Somtam på morot och kålrot

Annars håller jag mig till den thailändska smakpaletten. Nam prigbun att doppa riset i